Tack och hej, leverpastej!

När jag startade den här bloggen hade jag precis fått beskedet att jag var gravid med Lilly. Vilken underbar lycka! Och så tusen frågor, funderingar och tankar såklart! Jag ville så gärna skriva ner allt, dokumentera hur jag kände och vad som hände så att jag senare skulle kunna gå tillbaka och läsa om hur det var. Den allra första tiden kunde man ju dessutom inte prata öppet om det vilket gjorde bloggen ännu mer till ett bra verktyg för att vädra allt och få berätta. Men syftet var också att någon gång i framtiden kunna visa detta för Lilly och efter att graviditeten gått halvvägs ungefär, även låta familj och några väl utvalda vänner följa med på min resa på ett enkelt sätt.

Min tanke har också länge varit att göra en bok av den här bloggen, så att jag kan spara den i ett bra format i bokhyllan och ge den till Lilly när hon blir äldre. Men en bok kräver  ju ett litet avslut också och jag känner att det nu är dags. Jag har inte längre tiden, eller samma behov för den delen - att använda bloggen för dokumentation. Kanske startar jag en "vanlig" blogg senare och fortsätter skrivandet, men denna "gravid-och-första-året-med-Lilly-blogg" förtjänar ett avslut och det blir det här inlägget.

Lilly är nu 15 månader gammal. Hon är världens underbaraste tjej. Nästan alltid glad och busar och skrattar massvis. Numera springer hon omkring, klättrar upp för stegar, trappor och på möbler. Hon pratar mycket och gärna och kan fler än 15 ord nu. Hon äter med god aptit men är ännu inte så förtjust i kött utan håller sig hellre till grönsaker, pasta, pannkakor mm. Pannkakor är hon helt tokig i, liksom jordgubbar, vattenmelon, tomat och avokado! Ost, mjölk och ägg är också supergott. Hon äter hellre själv än blir matad. Hon har lärt sig att "klia pappa på ryggen" och även att smörja in mammas ben efter duschen (den senare har vi inte försökt att lära henne utan det kom självmant).

Hon älskar att bada, leka och dansa. Hon älskar musik i alla dess former och speciellt när jag sjunger. ♥ Det är det bästa sättet att trösta henne på när hon är ledsen. Hon kan rörelserna till "Imse vimse spindel" redan och till flera andra barnlåtar. Hon har lärt sig att klättra upp på och åka rutschkana själv på Öppna förskolan och köra kundvagnen på ICA. Hon är så fin och gör mig så stolt varje dag.

Jag kan fortfarande inte greppa att denna tjej låg och ruvade i min mage i hela 9 månader. Kärleken jag känner till henne är större än något annat, det är verkligen sjukt hur mycket man kan älska någon. Och jag vet att hon älskar mig lika mycket tillbaka (vilket säkert kommer att ändras under tonåren). Det är så underbart att känna så, jag vet faktiskt att för henne är jag viktigast i hela världen, det är till mig hon vill när hon är ledsen, trött eller kramsugen. Hennes pappa är givetvis också en storfavorit, men just nu är det ändå jag som gäller om hon kan välja, vilket inte är så konstigt då jag ju varit hemma med henne hela hennes liv. Om jag kunde få välja alldeles själv så skulle jag fortsätta umgås med denna tjej dygnet runt och bara pussas och kramas konstant! Men nu väntar en ny vardag som drar igång i mitten på augusti och jag vet att det kommer att bli bra också. Hon kommer få den stimulans hon behöver och jag får helt enkelt vänja mig vid att sakna min tösa. ♥

Om du läser detta när du blir äldre Lilly så vill jag bara hälsa till dig att jag älskar dig gränslöst och för alltid! Jag vet att du kommer fortsätta göra mig stolt, lycklig och få mig att skratta men även att gråta ibland och det är ok det med. Du är så fin och underbar att det inte går att beskriva med ord. ÄLSKAR DIG! ♥ ♥ ♥

Ännu en underbar vardag!

Idag har vi, som de flesta dagar nuförtiden, varit på Öppna förskolan. Vi har flera öppna förskolor i närheten, men den som är närmast är faktiskt även den jag tycker är bäst (och många med mig). Marie och Eva som jobbar där är jättetrevliga och sedan är det en väldigt avslappnad stämning och bra miljö för barnen. Dessa varma sommardagar är vi utomhus och när det är riktigt bra väder åker poolen fram. Idag var en sådan dag då barnen kunde svalka sig i vattnet, leka och plaska. Idag grillade vi dessutom, de plockar fram en klotgrill och lite senap och ketchup och sedan har man själv med sig det man vill grilla. Helt underbart! Och det är så himla härligt att se barnen leka barfota i gräset/sandlådan/poolen i somriga kläder! Äkta sommar, äkta glädje! Nu i just denna stund vill jag bara stoppa tiden, stanna upp och njuta!

Både igår och idag har jag, efter att ha varit på öppna förskolan på förmiddagen, promenerat och uträttat ärenden efter så att Lilly somnat och sedan har jag faktiskt begett mig till en gräsplätt i Hagalund och parkerat Lilly i skuggan och sedan lapat sol själv under tiden hon sussar gott! Så underbart och så mycket mer lockande än att gå hem och förbereda middag/städa/diska/tvätta. Ska försöka fortsätta den trenden när det är bra väder, måste passa på nu när föräldraledigheten börjar närma sig sitt slut.

Underbara vardag!

Jag älskar verkligen att vara mammaledig! Det är helt underbart att få umgås med det käraste man har, dygnet runt! Att få följa hennes utveckling, hjälpa henne lära sig nya saker, leka, mata, kittlas, skratta, trösta, se henne interagera med andra och upptäcka nya saker! Ja, till och med blöjbytena är härliga, det är ju ännu mer tid att få umgås med henne, se till att hon mår bra & blåsa på magen och kittla på låren. Jag har ju börjat inse att den här tiden går mot sitt slut och det känns inte alls bra. Jag älskar friheten att kunna planera och göra vad vi vill även om man såklart blir bunden till vissa typer av aktiviteter samt att ibland kan det tom vara svårt att klämma in en dusch eller en bit mat, men det hör liksom till.

Denna tiden på året är ju helt magisk och det är så härligt att kunna vara ute och leka istället för att sitta inne på ett kontor hela dagarna. Jag älskar mitt jobb också, men det här livet går inte att slå. Önskar att jag hade mycket mer tid, men jag lever fortfarande mestadels i nuet och njuter och försöker att inte tänka alltför mycket på framtiden. Just nu ligger Lilly i vagnen i skuggan på balkongen och jag ligger i solstolen. Tror jag ska stänga ögonlocken en stund och få lite vila så här efter lunchen. :)

Rätt prio

Jag drabbas ofta av dåligt samvete för att jag inte uppdaterar bloggen, inte hör av mig tillräckligt ofta till vänner & familj, att det är stökigt hemma, att jag inte hinner redigera foton på Lilly och uppdatera hennes babybok osv osv. Men jag tänker ofta att jag måste ju prioritera rätt någonstans då, för den tiden då jag inte gör allt det där jag "borde" göra så är jag ju med Lilly! Jag sitter på golvet och leker med henne, jag kramas, pussas, låter henne sova i min famn. Jag matar henne, byter blöjor och fixar. Ja, det är ju faktiskt det som upptar min tid när jag inte har tid för allt det andra.

Idag var vi hos doktorn för att kolla upp Lillys öga. Hon har haft problem med höger öga sedan födseln, det blir geggigt och det rinner från det ofta. Vi har hela tiden fått höra att de aldrig gör något innan 1 års ålder så det är först nu vi lyckats få en läkartid. När vi väntade på doktorn fick vi vänta i ett väntrum/lekrum. När vi kom dit satte jag ner Lilly på golvet vid ett gäng leksaker jag visste hon skulle uppskatta och sedan satte jag mig ner rakt på golvet bredvid henne. Och lekte.

Efter en liten stund tittade jag upp och kollade in omgivningen. Där satt 4 andra föräldrar med sina barn. Alla föräldrar satt på stolar/i soffor medans barnen lekte på golvet. Och samtliga satt med blicken ner i sina mobiltelefoner! Inte en enda förälder tittade på när deras barn lekte än mindre deltog i leken. Det såg verkligen hemskt ut. Jag förstår att man behöver titta i telefonen ibland, det gör ju jag med. Men de var helt inne i sina telefoner, svarade förstrött om deras barn försökte få uppmärksamhet. "Mmm, pappa ser." Vad sänder det för signaler till barnet? Vilken eye-opener! Jag brukar försöka att inte sitta med mobilen när Lilly är vaken, men det händer ju att jag kollar till saker då också. Men jag ska verkligen försöka tänka ännu mer på att inte sitta med mobilen när mitt barn leker och vill ha min uppmärksamhet. Snart kommer hon till en ålder när man inte får delta i leken på samma sätt, man måste ju passa på! Och få henne att känna sig sedd, inte ignorerad! Det viktigaste i mitt liv förtjänar så mycket mer än så!

Det händer så mycket!

Det finns så mycket jag vill skriva, men tid och motivation till att sitta framför datorn är lika med noll nuförtiden. Här hemma händer det massvis! På självaste Valborg (och hennes mormors födelsedag) tog Lilly två steg alldeles själv! Hon har vid ett par tillfällen tidigare tagit enstaka steg, men det känns som att det inte riktigt "gills". Men Valborg tog hon som sagt två steg på raken. Igår kom hon upp i hela 8 steg när hon gick mellan mig och Fredrik! Så duktig, mammas hjärta! Hon blir alldeles lycklig när hon tar de där stegen, hon skrattar och begraver ansiktet i min axel när hon kommer fram. ♥

Hon är så duktig på så mycket nu! Hon förstår på ett helt annat sätt. Jag kan be henne hämta saker och hon gör det. Hon älskar att ge en saker, man säger tack och ger tillbaka. Hon vill gärna mata oss när hon äter. Och när jag ska stoppa in tvätt i tvättmaskinen vill hon gärna vara med, det är nämligen hon som stänger tvättmedelsfacket när jag hällt i tvättmedlet. Ibland innan. ;)

Hela köket är fullt av barnspärrar nu för den här fröken älskar verkligen att öppna och stänga skåp och lådor och plocka ut samtliga grejer och ibland stoppa in andra. Hon får göra det på en hel del skåp och lådor men i köket har vi både tunga, sköra och vassa saker så där blir vi tvungna att begränsa hennes valmöjligheter.

Nu är det en liten tjej som brytit sig in i tv-bänken så jag ska avbryta det innan hon har ut all utrustning där. ;)

Stackars lilla bloggen...

Ja, nu hinns det inte med någonting längre! Det är knappt så att jag hinner med det dagliga och nödvändiga och bloggen står ju tyvärr långt ner i prioritetsordningen. Men nu tar jag ett par minuter från det illa tilltygade sömnkontot och avlägger en kort rapport i alla fall!

Ja, sömn är det dåligt med nuförtiden. Lilly har ju tidigare sovit så bra och livet var frid och fröjd! Nu är det inte så mycket av den varan längre... Det var längesedan vi fick sova en hel natt utan massa krångel, bök och stök. Igår natt var en rätt typisk natt numera, det började med att hon somnade sent (vid kl 22). Sedan vaknade hon vid 01:00 och ville komma till vår säng, blev otröstlig på en gång. Så hon fick sova mellan oss och det funkade till kl 03:00 och därefter ville hon leka! Så mellan 03:00 till 05:30 var jag vaken med henne och sedan tog hon en tupplur på 2 timmar. En tuff natt och tyvärr förekommer de så ofta nu att detta är det "normala". Men vi hoppas på att hon snart trillar tillbaka i gamla vanor, för vi vet ju att det kommer att ordna sig - det är bara en fråga om tid.

I övrigt så har Lilly utvecklats massvis på senare tid! Hon lärde sig ju att ställa sig upp och krypa, men nu har hon mycket mer kontroll över sin kropp också. Hon sätter sig ner lugnt och kan sitta på huk och sedan resa sig igen. Hon har vid ett par tillfällen stått upp utan att hålla i sig, men det är enbart korta stunder än så länge. Hon går längs med möbler och med hjälp av gåvagn, men hon vågar ännu inte släppa taget. Det märks att hon börjar förstå oss på ett annat sätt och hon vill kommunicera med oss mer och mer. Det är lätt att uppfinna små lekar som man genom att bara upprepa ett par gånger lär henne vad hon ska göra.

Hennes 4:e tand är på G och det verkar vara en jobbig en! Men trots allt nytt och jobbigt och bristande sömn så är Lilly oftast (nästan alltid) på glatt humör! Hon är en otrolig glädjespridare och hon skrattar åt det mesta. Hon är så fantastisk och jag är så innerligt, oåterkalleligt och för evigt kär i denna lilla tjej! Tittar fortfarande på henne dagligen och förundras över hur jag och Fredrik lyckats skapa en så perfekt liten varelse! Uh, nu blev jag tårögd! Dags att sova!

Hon kryper!

Nu händer det många stora kliv i Lillys utveckling! Det är lite lustigt egentligen för förra söndagen sa jag att jag trodde att Lilly skulle börja krypa och resa sig upp inom 1 vecka. Och "mamma har alltid rätt" ju! Dagen efter, förra måndagen reste hon sig ju upp själv för första gången. Och i lördags började hon krypa! Hon växlar fortfarande mellan att åla, krypa och hennes egen stil där hon sitter upp med ett ben framför sig och drar sig fram med armarna. Hennes egen stil föredrar hon fortfarande då den går snabbast, men det dröjer nog inte länge innan krypandet blir mer effektivt och tar över. :)

Hon har fått dille på detta med att resa sig nu och hon övar väldigt mycket på det. :) Resandet går smidigare och snabbare hela tiden, men det som fortfarande är lite klurigt är att sätta sig ner på ett bra sätt. Ibland står hon kvar en bra stund och börjar sedan gnälla frustrerat och beklagande, hon tittar sig oroligt omkring och ibland vågar hon inte släppa själv utan man får hjälpa henne ner. Då är hon oftast genomsvettig om fötterna och händerna, lilla Snuffsan! ♥ Men vissa gånger sätter hon sig själv från stående utan problem också.

Hon har sovit dåligt på senaste tiden, det känns som att vi fått en förklaring till det nu! Hon har helt enkelt "knäckt en massa nya koder" som vi brukar säga, vår stora tjej! ♥

Fingermålning på Öppna förskolan

Idag fick Lilly testa på att "måla" för första gången. Det blev väl egentligen mer äta än måla, men grundtanken var att skapa konstverk och Lilly verkade uppskatta idén och stundtals var hon riktigt aktiv i skapandet även om mycket av färgen hamnade i munnen. Färgen bestod av majsmjöl och karamellfärg, så det var ingen fara för magen. Det var Öppna förskolan här i Hagalund som anordnade tillställningen som uppskattades massvis av Lilly. De flesta barn var rätt avvaktande, vissa ville inte alls gegga i färgen. Men Lilly satt, med stor inlevelse och bankade i färgen och skrattade. Älskade unge. ♥ Efteråt fick vi bada henne i deras diskho för hon lyckades kladda ner hela sig själv också. Även badet uppskattades. :)

Lilly är ju faktiskt glad för det mesta och speciellt när hon får leka med andra barn. Idag på Öppna förskolan träffade jag en mamma som jag träffade för några dagar sedan för första gången. Hon berättade att hon hade berättat om Lilly för hennes granne och beskrivit henne som en otroligt glad tjej som skrattade hela tiden. Idag följde hennes granne med till Öppna och efter några minuter i lokalen pekade hon på Lilly och frågade om det var henne som mamman hade berättat om. Så det är till och med så att det pratas om Lillys glada humör även utanför Öppna förskolan och det var ju extra kul att grannen lyckades gissa rätt så snabbt. Vår glada tösa! ♥

Här är en fotoserie från idag, vissa vart lite suddiga men jag valde att ta med dem i alla fall. :)

Hon ställde sig upp!

I förmiddags reste sig Lilly upp helt på egen hand för första gången! Tidigare har hon alltid fått hjälp, men idag "knäckte hon koden" och reste sig mot vår ena soffa. Nemi låg i den och Lilly var sugen på att klappa henne, jag tror vi blev lika chockade alla tre även om vi reagerade på lite olika sätt. Nemi sprang iväg i förskräckelse, Lilly skrattade högt och jag började gråta av stolthet. ♥

Lilly står upp efter att ha ställt sig upp alldeles själv utan hjälp. Världens stoltaste morsa är jag! ♥

10 månader idag!

Tänk att vår fantastiska tjej har funnit hos oss i hela 10 månader! Idag fyllde hon tvåsiffrigt!Vår underbara tjej som tar sig fram i rekordfart numera (inte lätt att få ett foto som inte är suddigt), försöker resa på sig och nästan lyckas, har fått två tänder, säger hela fyra ord (mamma, pappa, där och titta och jag kan nästan svära på att hon sa "hej då" en gång men det räknar jag inte än) och är glad nästan jämnt! Vår sötnos som nyligen lärt sig kasta boll med oss, som äter med minst sagt god aptit, som älskar att busa och inte ligger still i många sekunder på skötbordet. En tjej med en bestämd vilja, som älskar Babblarna och fortfarande somnar i våra famnar flera gånger per dag och då vill hon ha vårt hår mellan fingrarna, annars blir det högljudda protester. Tösan som älskar att träffa andra barn och är som nöjdast när det är mycket liv och rörelse runt omkring! Jag älskar denna underbara tjej så otroligt mycket att det verkligen inte går att beskriva med ord! Jag är så lycklig att jag får träffa henne massvis varje dag även om den tiden fortfarande inte räcker till! ♥ ♥ ♥

Blodvite för första gången

För en liten stund sedan ramlade Lilly så illa att hon började blöda, för första gången! Hon satt upp och lekte men började bli trött och trillade mot en stol vi har i vardagsrummet. Hon började omedelbart gråta och vi lyfte upp henne och fick se att hon hade blod på hakan! Efter lite undersökning på en motvillig tjej såg vi att ursprunget var på insidan av underläppen, i linje med hennes tänder, så hon landade antagligen så att tänderna gjorde hål på läppen. Där fanns ett litet sår som inte såg djupt ut. Men vad det skär i mammahjärtat!! Jag minns på BB när de tog blodprov på henne hur hemskt det var och sedan dess har vi inte behövt se blod från henne förrän nu. Tyvärr kommer man ju få se det många gånger till... Vår stackars lilla Lillystrumpa!

Full fart!

Tiden bara springer iväg och nu är vi nästan i mitten på februari redan! Senaste tiden har varje dag varit helt uppbokade med playdates, shoppingturer, brunch med mammorna, utekväll med kompisar, middagar med mera! Jag har också opererat bort någonstans mellan 20-30 små hudgrejer (födelsemärksliknande) och därefter tagit bort stygnen på VC.

Lilly har varit på 10 månaderskollen på BVC och hon fick en stor "ok-stämpel i rumpan". Hela 10,5 kg vägde hon häromdagen och var 69,4 cm lång och ett huvudomfång på 46 cm. Hon fick visa läkaren att hon kunde pincettgreppet, slå två klossar mot varandra och leka tittut. Lilly var dock inte så sugen på att slå klossarna mot varandra utan hon gjorde så som vi brukar leka här hemma istället. Vi har nämligen lärt henne att kasta boll till oss, vi kastar den till henne och hon kastar tillbaka, väldigt imponerande! Men hos läkaren blev det ju lite fel då hon varje gång hon fick träklossen omedelbart slängde den på läkaren! Jag skrattade rätt gott och förklarade att hon faktiskt kan slå två klossar mot varandra, så hon litade på mitt ord. :)

Nedan har jag lagt in några foton jag tog för ett par veckor sedan när Lilly fick testa sin gunghäst för första gången. Behöver jag skriva att hon tyckte att det var grymt kul? :)

Titta hon kan snacka!

Lilly har varit ganska tidig med sitt första ord, redan när hon var 5 månader sa hon "mamma" klart och tydligt. Sedan har det kommit en hel del olika ljud i olika kombinationer, men andra ordet ("pappa") sa hon när hon var runt 7 månader. Nu när hon är 9 månader har hon precis börjat säga "titta" och "där" även om det sista låter mer som "dä". :) Vår duktiga fina Lillysnoffsa!

Julgransplundring och playdate

Idag har vi varit på Öppna förskolan i Hagalund och deras julgransplundring. Jag & Lilly mötte upp Petter, Noah, Janica och Anton där. Tyvärr somnade Lilly lite "fel" tid innan så vi missade självaste julgransplundringen, sången och dansen men vi hade kul ändå! Och förutom lek på Öppnis så fick vi vara med om Lillys första fiskdamm! Och hon var inte blyg, vår lilla tjej. :) Hon ryckte i fiskespöet och tog, visserligen med viss tvekan, emot fångsten (tydligen tyckte de flesta bebisarna att det var lite läskigt med påsen av någon anledning). I den fick hon en liten boll och jag fick minsann lite kakor. :)

Efter plundringen drog vi hem till Petter & Noah och där dök sedan flera mammor och bebisar upp. Det blev till slut en hel dag med bus, lek & matande, som vanligt jättetrevligt!

Hon tar sig framåt!

Lilly har varit duktig på att rulla ett bra tag. De senaste månaderna har hon tagit sig dit hon vill genom att rulla, vrida sig och senaste månaden har hon även backat genom att skjuta sig bakåt med armarna när hon ligger på mage. Den senaste veckan lite drygt har hon dessutom börjat ta sig framåt genom att dra sig framåt med armarna när hon ligger ner. Och nu lyckas hon även med detta när hon sitter upp. Hon drar då ner armarna i backen så att hon nästan är i krypställning förutom att hon sitter på ena benet och sedan drar hon sig framåt med armarna. Det ser så kul ut. :)