Vecka 22

Ja, nu har jag alltså trätt in i vecka 22 (!). Magen växer och jag känner små sparkar titt som tätt. Fredrik har dock ännu inte kunnat känna dem, längtar tills att han kan få göra det också!

Så här står det om denna veckan:

Nu väger bebisen nästan 430 gram, är ungefär 28 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu.

Innan bebisen lagt på sig hull ser huden lite skrynklig och genomskinlig ut, men nu ökar den i vikt varje dag. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln, som är viktig för produktionen av hormoner, utvecklas i stadig takt.

Redan nu finns tandanlag i käkarna. Det är inte så långt kvar tills du får träffa ditt barn och inom det första året börjar tandsprickningen.

Hittills har du förmodligen ökat i vikt med mellan 5,5 och 7 kg, men från och med nu kommer du att öka snabbare i vikt – räkna med strax under ett kvarts kilo per vecka. Det är vanligt och helt normalt att få sug efter specifik mat och ökade (men inte blodblandade) flytningar.

Din blodvolym har ökat för att fylla behovet av ökad syresättning och näringstransport till fostret. Det mesta av ökningen är blodplasma vilket leder till en utspädning av de röda blodkropparna, något som kan leda till fysiologisk anemi, eller blodbrist. Måttet på denna utspädning av blodet kallas hematocrit och når sitt lägsta värde omkring den här perioden, efter vilken den ökade produktionen av röda blodkroppar börjar komma ikapp.

Så här känner jag:

Jag har ökat ungefär 4 kg i vikt nu, det har snabbat på lite i ökningen på senaste tiden. Kanske beror det en del på att min aptit har ökat avsevärt. Nu är jag nästan konstant hungrig! Jag kan fortfarande inte äta så stora portioner, men om jag tillät mig själv skulle jag nog kunna småäta konstant i princip. Jag känner mig ofta som en stel gamling efter att jag suttit ner en stund, det känns som att bäckenet och nedre delen av ryggen liksom låser sig. Och så blir jag trött i ryggen snabbt. Mina händer är fortfarande ett bekymmer, men jag försöker undvika saker som är besvärliga och det ger resultat de dagar jag lyckas.

Halvvägs!

Idag är 50% av graviditeten avklarad!! Tänk att jag redan är halvvägs! Känns fantastiskt skönt!

Så här står det om vecka 20:

Barnet är från huvud till stjärt ungefär lika stort som en honungsmelon, 14-16 cm långt. Vikt 350 gram. Barnet växer snabbt nu! Alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20, sedan ökar skillnaderna. Nu kan barnet känna igen din röst. Utvecklingen av sinnesorganen kommer nu - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Om det är en flicka så finns det redan ca 2 miljoner ägganlag i äggstockarna. Fostret får nu det vita fosterfettet som ska skydda huden mot fostervattnet.

Grattis, nu är halva tiden gången! Nu känner många att fostret rör sig i magen men det kan också dröja ytterligare. Livmodern växer och magen blir större. Ibland kan naveln puta ut. Det är inte farligt. Både den och magen åker tillbaka efter förlossningen. Storleken på magen varierar från kvinna till kvinna. Jämför inte med kompisen som är i samma vecka, det är så olika. Från och med nu växer magen däremot mer regelbundet eftersom barnet koncentrerar sig på att just växa. Måttet ökar med ungefär en centimeter i veckan. Nu behöver du också extra järn i kosten. Järn finns i blodpudding, kött, ärtor och bröd. The, kaffe och mjölk försämrar upptaget av järn medan frukt, grönsaker och rotfrukter förbättrar upptaget. De flesta gravida brukar rekommenderas tillägg av järntabletter från denna vecka. Hör med din barnmorska.

Så här känner jag:

Det mesta funkar bra just nu. Visst har jag ont i händerna och det börjar bli svårt att äta med bestick, skala potatis, skriva med penna mm. Min blåsa gör sig också påmind med jämna mellanrum och sedan känns det i bäckenet och korsryggen pga foglossningen. Jag har också börjat få halsbränna på senaste tiden. Men allt det är överkomligt, jag kan göra det mesta som vanligt även om jag ser ut som en stel tant när jag gör dem! ;) Jag har börjat känna sparkar, vilket är otroligt mysigt! Det påminner ju mig om att det är ett litet liv där i magen som lever om och mår bra! :) Längtar tills att sparkarna ska bli så tydliga att även Fredrik kan känna dem!

Bolan

För ett par veckor sedan inhandlades detta vackra smycke från Silvermama. Det är en så kallad "gravidbola". Det står så här på deras hemsida angående bolan:

"Utöver att vara ett vackert smycke avger Bola gravidsmycket ett svagt ljud när kvinnan rör sig som barnet i magen kan höra och känna igen från den 20:e graviditetsveckan. Det svaga ljudet från Bolan sägs ha en rogivande effekt för barnet under graviditeten och även efter födelsen. I Sverige kallas ofta ett Bola gravidsmycke för en Mexikansk Bola men det finns även flera andra namn som exempelvis Graviditetssmycke, Änglapingla, Änglaklocka eller Änglasmycke."
Jag tror inte riktigt att smycket har så mycket effekt på hur barnet mår, men jag tycker att det är ett väldigt vackert halsband och en söt tanke. Nu går jag omkring med denna varje dag och tycker själv att jag låter lite som en julgran med pinglan runt halsen när jag går. Jättemysigt med andra ord. :)

Min mage inklusive bolan :)

Bild på växande magen

Ja, nu börjar ju magen verkligen stå ut! Jag har ju halvt lovat syster Cat och mamma att jag skulle lägga upp en bild på magen här så att även de kan se utvecklingen. Så här är den, min växande mage. <3

Filmen från ultraljudet!

I början är bebis rätt still, men sedan börjar h*n röra på sig mer. Titta noga runt 01:43, då "pratar" bebis! ;)

RUL avklarad - det gick bra!

Ultraljudet gick bra! Vi är så fantastiskt glada och åtminstone jag är väldigt lättad, Fredrik var inte riktigt lika nervös som mig. Barnmorskan vi fick träffa var jättetrevlig och såg till att vi fick med oss 5 foton hem och sedan fick vi också filma en snutt på slutet (ska försöka lägga upp den i ett separat inlägg om det går). Lägger upp alla fotona i detta inlägg även om de inte var så tydliga.

Allt var normalt med lille Knytet! Barnmorskan mätte allt möjligt, storleken på huvudet, hon checkade njurar, lungor, händer, fötter, hjärtat och till och med blodådrorna till hjärtat (hur kan de se sånt??). Allt var normalt, så himla skönt att höra!! Men när vi bad henne titta på könet så visade bebis först rumpan. När hon försökte gå runt så hade bebis benen i kors istället. Så det blev inget glutta där inte! En liten blyg/pryd krabat i magen alltså! Jag som är så sjukt nyfiken! Men vi får vänta lite till... Inga fler ultraljud är ju planerade, men vi får nog fundera lite och se om vi vill lägga lite pengar på ett extra eller inte.

Bebis var riktigt aktiv idag, gapade och såg ut att vilja prata, sparkade, vinkade och gömde huvudet bakom händerna. Fascinerande att se den lille röra sig så mycket fast man liksom inte känner det själv. Är det verkligen i min kropp den där huserar runt...? ;)

Barnmorskan räknade också ut ett nytt beräknat födelsedatum, nu beräknas bebis komma 11 april istället för 6 april! Det betyder att jag nästan gått 1 vecka "tillbaka i tiden", så nu är jag i vecka 19 igen. ;)

Nervös...

Ja, jag visste ju att jag skulle bli det! I natt har det varit svårt att sova... Om 3 timmar är vi på ultraljud igen! Nu vet jag ju i alla fall att det är en bebis därinne, till skillnad från förra gången. Då var jag ju rädd att det var en alien, eller helt tomt i magen. Nu är jag mer rädd för att det är något fel. För att bebis inte lever därinne i magen eller för att horn växer ur pannan på den... Fantasin är det ju inget fel på i alla fall! Snart vet vi mer... Får ta och sysselsätta mig tills dess, är hemma & ledig på förmiddagen så det blir väl till att fokusera på att städa eller nåt för att hålla tankarna sysselsatta... ;)

Inte den bästa veckan i mannaminne

För två dagar sedan deklarerade jag att mina IC-problem var lugna och då fick jag givetvis en IC-attack igen i natt... Jag var ute med några tjejer igår och vi hade supertrevligt. Jag drack givetvis ingen alkohol men inte heller någon vätskedrivande coca cola eller dylikt utan jag höll mig till vatten efter att jag inlett med en alkoholfri drink. Jag tog det lugnt, gick på toa ofta och tog mig hem snabbt med buss. Jag var ju duktig! Visst var jag ju tröttare än vanligt när det var dags att sova, jag kom ju ändå hem sent. Det var väl min enda "synd". Vid klockan 3 i natt slog IC-attacken till. Som tur är var Fredrik snabbt uppe och räddade mig från ett mycket värre öde, hur skulle jag klara mig utan honom? Min riddare! Men idag är blåsan känslig, nu blir det till att vara ännu mer försiktig igen.

Igår fick jag besked att det är foglossning jag har så ont av, främst på jobbet. Det gör mest ont när jag sitter och om jag suttit en stund utan att resa på mig. Jag blir stel i bäckenet och så smärtar det rejält där och i ryggen när jag reser på mig. Det är vanligt, men vissa får det inte förrän senare i graviditeten, andra känner inte av det alls. Sedan finns det dem som drabbas väldigt hårt av det och blir sjukskrivna, får gå med kryckor eller sitta i rullstol. Återstår att se hur min kropp klarar av foglossningen!

Det har varit en liten konstig vecka detta. I onsdags fick vi ett varsel på jobbet. En tiondel av alla anställda på jobbet ska få gå, HR som jag arbetar inom är berörda av varslet och vi kommer att drabbas hårt. Mitt jobb är i riskzonen och det är först i mars jag får reda på om jag kommer att få vara kvar eller inte. Precis i samband med att jag går på föräldraledighet då i princip... Det har varit en väldigt låg stämning på jobbet sedan beskedet, såklart. Det känns så overkligt att man själv riskerar att drabbas och folk man känner och bryr sig om definitivt kommer att ryka.

Ja, detta va väl inget roligt inlägg! Men ska man se på det positiva (vilket man såklart ska!) så är det ju fredag! Jag är gravid och har världens underbaraste sambo! Jag hade supertrevligt med tjejerna igår (alltid lika kul!) och nu är det en mindre dag till ultraljudet! På måndag ska vi faktiskt få besök av mormors städerska Marisol som ska se till att vårt hem blir tiptop. :) Mycket positivt med andra ord!

150 dagar kvar!

Idag är det "bara" 150 dagar kvar tills det är dags! Tänk att inom kort är jag halvvägs genom graviditeten, det kommer att bli en milstolpe att fira! Nästa vecka på torsdagen är det dessutom dags för "RUL" - rutinultraljudet då vi förhoppningsvis kommer att få reda på barnets kön (och att allt står rätt till, såklart).

Så här står det om den här veckan:

Ovandelen av livmodern når naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Bebisen är drygt 14 centimeter lång och väger strax under 250 gram.

Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.

Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet. Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.

Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Det växer hår på huvudet och sinnena utvecklas fort. Nervcellerna för smak, lukt, hörsel, syn och känselsinne utvecklas nu i sina respektive områden i hjärnan. Produktionen av nervceller saktar av och existerande nervceller blir större och etablerar mer komplicerade förbindelser.

Nu har du kanske känt din bebis röra på sig. Om det har känts lite abstrakt att vänta barn innan, så brukar det ofta kännas mer verkligt när man känner fosterrörelserna. De flesta känner bebisen röra på sig för första gången någon gång mellan vecka 18 och 20.

De kommande tio veckorna kommer att vara bebisens livligaste tid i livmodern - senare blir det för trångt för alltför intensiv gymnastik.

Så här känner jag:

Magen börjar bli stor! (Ja, jag ska ta ett foto snart, jag lovar). Jag tycker att jag har känt lite rörelser som jag misstänker inte är gaser i magen, men än så länge så har det inte varit så tydligt att jag kan säga att det verkligen är sparkar. Jag har "bara" gått upp 2 kg, men som överviktig så är det bara bra att gå upp mindre än normalt.

Jag har ju mina kära problem, men IC:n är faktiskt mycket lugnare nu än för några veckor sedan (peppar, peppar!!). Det är fortfarande besvärligt och jag kan inte gå så mycket, men det är en klar förbättring. Sedan har jag ju karpaltunnelsyndrom och något som jag tror är smärtor från foglossning, men jag har mina skenor jag använder på nätterna till händerna, övningar jag gör på dagarna och så länge jag inte sitter ner i samma ställning alltför länge så minskar stelheten och smärtan av foglossningen också.

Jag längtar så tills nästa vecka! Jag kommer säkert att börja bli nervös när det närmar sig, precis som förra gången. Men det ska bli så roligt att få se den lille igen! Hoppas på fler bra foton sedan!

Tiden går fort!! :)

Första bebisshoppingen

Jag har alltid tänkt att det första jag ska shoppa till mitt första barn i klädesväg ska vara en Bajen-outfit. Så ska det liksom bara vara. Så ganska snart efter att jag "plussat" som det så fint heter så inhandlades plaggen på bilderna + 2 Bajennappar. Visst är de fina?? Och väldigt könsneutrala måste jag säga - passar både små flickor & små pojkar. :)

Parkeringsproblem pga magen

Det här bara måste jag dela med mig. Igår parkerade jag i garaget vid jobbet på morgonen och fick tag på en osedvanligt bra parkering. En mittenparkering med tom plats både till höger och vänster, väldigt rymligt alltså. När jag sedan skulle åka iväg var det dock inte tomt i rutorna bredvid längre och bilen till vänster om mig (på den sidan jag som förare ska in alltså) stod riktigt nära. H*n stod fortfarande inom sin ruta, men platserna i garaget är tyvärr väldigt trånga.

Jag försökte i alla fall klämma mig in, men det gick verkligen inte pga min mage! I vanliga fall hade jag kommit in med lite möda & besvär, men nu var det helt omöjligt. Så gravidsmidiga jag fick dra upp kjolen till hakan och gå in via passagerarsätet och klättra över till förarsätet, något som inte var det enklaste kan jag säga! Just då var frustrationen stor, men i efterhand kunde jag skratta åt det.