Filmen var för
övrigt otroligt bra, en film jag rekommenderar starkt! Jag skrattade mig igenom
stora delar av filmen och stannade upp vid ett tillfälle och funderade på hur
bebisen i magen upplevde skrattfesten. Nu kan ju faktiskt bebis höra lite och
känna massvis, undrar hur det kändes för bebis i de intensivaste
skrattanfallen. :)
Innan bion
träffade jag Per & Christina för första gången på länge. Vi åt middag
tillsammans på en italiensk restaurang i Sickla. Någonstans halvvägs in i
middagen avslöjade jag att jag var gravid. Jag trodde innan att Per skulle bli
glad för min skull, men liksom med ett lite ”avslaget” grattis och en klapp på
axeln ungefär. Men jag fick verkligen en otroligt positiv respons, han ställde
sig upp, gav mig en kram och uttryckte att han var otroligt lycklig för min
skull. Han blev nog till och med lite tårögd fick jag känslan av, så jag blev
väldigt rörd. Det är så härligt att få avslöja en sådan god nyhet för sina
vänner, ikväll är det dags att avslöja för Magnus, när bebis ska få gå på sin
första Bajenmatch!!
Vad fint att läsa om Pers reaktion. Min bonusbror. Ibland saknar jag honom. Han är så ruskigt dålig på att hålla kontakten. Och på sistone har ju jag varit det också. Men ärligt talat, jag fick tårar i ögonen på tunnelbanan när jag läste om hans reaktion...
SvaraRaderaJa, det var riktigt rörande faktiskt. Det kändes så ärligt och genuint, så fint. :)
Radera