Vecka 32

Tänka sig, nu har vi gått in i vecka 32! Det känns fortfarande som att tiden bara rusar iväg, var det inte nyss jag var i vecka 20? Så här står det om vecka 32:

Kroppen:
Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet:
Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Så här känner jag:Jag har ju mina krämpor som jag redan skrivit så mycket om; det är blåsan (IC:n), foglossningen, karpaltunnelsynromet, anemi, magen, trötthet och min HS. Inga nyheter direkt så jag väljer att fokusera på lite annat istället. Barnmorskan nämnde på senaste besöket att bebis antagligen har vänt sig åt "rätt" håll, hon kände dock inte efter utan baserade den informationen på mina ökade problem med blåsan. Förhoppningsvis kommer min ordinarie barnmorska att försöka känna lite nästa vecka för att se om så är fallet.

Jag har känt bebis hicka några gånger, men inte så många gånger. Oftast känner jag istället rörelser nuförtiden. Mer "stretchning" än sparkar, det känns lite som att någon tycker att det är rätt trångt därinne nu och försöker stretcha ut livmodern genom att trycka med ben och armar. Ofta känner jag rörelser på flera olika ställen i magen samtidigt, känns mycket märkligt. :) Och ibland är det jättesnabba "fladdrande" rörelser. Nästan alltid är rörelserna väldigt välkomna (med undantag från när de är riktade på blåsan - de kan jag vara utan ;)), det är så otroligt mysigt att få känna liv i magen!