Välkommen vecka 39!

Då går vi in i näst sista veckan av graviditeten! Så här står det om vecka 39:

Kroppen: 

Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet:

Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Så här känner jag:

Bestämma mig för att jag är redo? Näh, jag är inte där än. BB-väskan har börjat packas, spjälsängen bäddats, massvis av bebiskläder har tvättats mm. Men jag tror ändå inte att jag kommer att bli redo, så det är väl bara att acceptera att det inte blir så. Samtidigt som att jag inte är redo för förslossning och att jag ännu inte förstått att jag ska bli mamma så längtar jag oerhört efter att få träffa bebis! Vad är det för en liten tjej som döljer sig inne i magen? Hur ser hon ut? Hur mycket hår har hon på huvudet och i vilken färg?

Jag har kommit på mig själv många gånger på senaste tiden att jag tänker att jag gör vissa saker för sista gången som "barnlös". Till exempel när jag fyllde på topz i badrummet tänkte jag "nästa gång det är dags att göra detta så är jag mamma". Det är en så häftig och overklig känsla. Snart har vi ansvar för ett litet liv här hemma. Hur ska det gå? ;)