Förlossningen, del 2

Här kommer fortsättningen på förlossningsberättelsen som jag påbörjade i det här inlägget.

Kl 03:15
Nu när jag fått Epiduralen och de har satt en kateter (äntligen!) ändras allt. Jag är plötsligt medveten om vad som händer runtomkring mig. För första gången får jag se ansikten som tillhör röster jag bara har hört i dimman jag befann mig i innan. Smärtan i blåsan - som överskrider smärtan av värkarna med råge - är helt borta! Jag blir en annan person! Barnmorskorna undersöker mig och ser att jag redan är vidgad 7 cm, nu trodde vi nog att lilltjejen skulle titta ut inom ett par timmar! Men vi hade lite fel... :) Läkaren tar prover med anledning av mitt höga blodtryck för att kontrollera blodvärde och levervärden.

03:40
Jag låter tydligen som att jag är besatt och behöver en exorcist, börjar asgarva och erbjuder lustgas till Fredrik och Maria! Ja, nu har lustgasen verkligen full effekt... ;) Jag har täta och intensiva värkar.

03:50
Jag sjunger Bajenlåtar! Det blir både "Just idag är jag stark" och flertalet hejaramsor. Jag gör detta i protest mot AIK-tejpen jag nämnde i förra inlägget. Jag är pepp! Jag blev tydligen ful i mun i det här läget också och beordrar Maria och Fredrik att de ska filma mig när jag sjunger bajenlåtar men de får inte filma min dubbelhaka eller *harkel*, mina kvinnliga kroppsdelar... Maria blir kall av kylan från fönstret och somnar. Hon säger att hon kommer bli förkyld. Stackars dig säger jag tydligen och indikerar att jag "bara" försöker föda ett barn. Varje timme fylls Epiduralen på.

05:30
Jag är vidgad 8 cm. Blodproven barnmorskan tog tidigare visade bra resultat. Maria och Fredrik tar massa lustgas, piggnar till och hetsäter upp en pastasallad med 1 gaffel. Sjuksystern Sara mäter mitt blodtryck till 110/70 men är lite osäker på om det stämmer.

07:00
Sara och Katarina lämnar. Sara är ledsen att hon inte får vara med om det bästa - när bebis kommer! Men nu kan det inte vara långt var säger hon! Sjuksyster Sanna och barnmorskan Annika går på. Epiduralen fylls på och jag är fortfarande öppen 8 cm. Jag dricker ett helt glas blåbärssoppa. Barnmorskan uppmanar mig att flytta på mig och jag byter sida lite då och då men vill helst inte ställa mig upp.

Linda ♥ lustgasen

08:15
Värkstimulerande dropp sätts in.

08:55
Epiduralen fylls på. Värkarna börjar komma oftare. Maria underhåller mig med Cherlåtar och gangnam style i lustgaspåverkat tillstånd.

09:20
Jag ställer mig upp på anmodan av barnmorskan.

09:45
Jag kräks upp blåbärssoppan jag åt tidigare. :( De undersöker mig på nytt och kommer fram till att jag är 9 cm vidgad. Epiduralen fylls på igen.

10:05
Fredrik springer iväg och köper coca cola så att jag kan få i mig socker. Jag byter ställningar; står upp, sitter, osv men lägger mig sedan ner igen efter att på nytt mått illa kl 11.05.

11:30
Jag halvsover av ren utmattning, Fredrik fryser och Maria är rastlös.

12:50
Jag är nästan vidgad 10 cm, bortsett från en liten kant på livmodertappen.

13:10
Jag sitter upp på en pilatesboll och gungar fram och tillbaka och liksom "hoppar" lite på den, vilket känns rätt skönt.

14:00
Nu sker det andra skiftbytet sedan jag blev inlagd - in kommer Kristina och Vinnie - "The Dream team" enligt Annika.

14:50
Påfyllning av Epidural igen. Värkarna är fortsatt täta och intensiva och jag använder fortfarande lustgasen.

15:25
Det konstateras att både min och Fredriks mamma har ringt (de kände nog på sig!). Jag får sockerdropp för att få extra energi.

15:30
Trycket ökar markant! Jag säger till Kristina att "det känns som att jag ska skita ut en vattenmelon". Kristina säger att det är precis som det ska och låter som musik i hennes öron. Värkarna ökar i intensitet och frekvens och det gör riktigt ont nu trots Epidural och lustgas.

16:15 
Undersökning görs och det konstateras att jag är öppen 10 cm, men en del av livmodertappen är fortfarande i vägen för bebis, Kristina försöker hjälpa till med sina händer. Det går dock inte så bra då bebis fortfarande ligger långt upp i magen. Hade bebis varit längre ner och tryckt på så hade Kristina kunnat vika undan den sista lilla kanten. Mer värkstimulerande dropp ges kl. 16.20.

17:15
Jag hamnar i sidoläge med benet upp. Jag har väldigt ont i ryggen. Jag får en kylande handduk på huvudet. Trycket är fortfarande väldigt stort mot ryggen och rumpan och värkarna är intensiva och smärtsamma.

17:50
Barnmorskan Kristina konstaterar att bebis inte kommer förbi spinaetaggarna och att de måste kontakta läkare avseende eventuellt kejsarsnitt. Jag har feber (38,1 grader) och får febernedsättande via dropp.

18:15
Kristina och läkaren konstaterar att kejsarsnitt behöver ske, vilket jag också vill i det här läget. Jag är väldigt trött, har ont och jag vill inte att de ska behöva dra ut henne då risken är så stor för både skador på henne och på mig.

18:45
Jag förflyttas till Kirurgavdelningen för kejsarsnitt, Fredrik får följa med men Maria stannar i förlossningsrummet.

Resten av berättelsen följer i  den 3:e och sista delen av förlossningsberättelsen... :)