OBS! Nedan inlägg innehåller cirka 90% klagomål - läs på egen risk! ;)
I helgen har jag känt mig riktigt gravid. Det märks att kroppen inte är nöjd när jag håller igång för mycket under en och samma dag, det är bara svårt för min hjärna att inse att saker och ting har förändrats – jag vill fortfarande planera in så mycket som möjligt under en helg så att man får ut det mesta av den. Men jag hoppas att jag tagit lärdom av denna helgen, för det blev helt enkelt för mycket. Nästa helg MÅSTE jag ta det ännu lugnare!
Det började bra i lördags, förmiddagen var jag hemma & småpysslade lite och tog det lugnt. Vid 14-tiden tog jag bilen in till Söder och träffade en kompis som för tillfället är bosatt på SÖS då hennes dotter föddes för tidigt. Vi tog en fika och snackade bort flera timmar, jättetrevligt! Bilen var parkerad i garaget så det var inte långt jag behövde gå alls så jag hade fortfarande gott om energi efter besöket.
Efter fikadejten åkte jag till Söder för att träffa upp ett gäng tjejer (hela 12 st blev vi till slut) för en middag på Bondegatan. Tyvärr var det inte lika lätt att hitta parkering där (speciellt svårt pga att det var löningslördag kan jag gissa på). Jag fick cirkulera runt kvarteren i flera omgångar innan jag slutligen hittade en parkering långt bort. Jag fick sedan gå till restaurangen i min långsamma takt vilket även resulterade i att jag blev en halvtimme sen (vilket egentligen inte var något problem då maten ännu inte serverats).
Jag hade jättetrevligt med tjejerna även om det var trångt på restaurangen och både mat och servicen lämnade en del att önska. Det blev några timmars mysigt umgänge och sedan fick jag promenera den långa sträckan på väg tillbaka till bilen. Jag kände av foglossningen hela kvällen och misstänkte att promenerandet skulle ställa till det dagen efter, men jag hade liksom inte så många alternativ. Jag kom hem vid 22-tiden, en lång dag för mig nuförtiden. ;)
Så i söndags när jag vaknade var jag ännu stelare än vanligt. Det kändes lite som att jag var tvungen att vrida bäckenet och benen tillrätta på morgonen innan jag kunde använda mina ben, lite som om benen "gått ur led" (vilket inte var ett dugg skönt kan jag upplysa om). Fredrik fick hjälpa mig upp flera gånger under natten när jag behövde gå på toa. Sedan blev jag otroligt nedstämd med en gråtattack som följd. Jag tror att det gick upp för mig i den stunden att jag inte alls skulle hinna med alla aktiviteter planerade för dagen, egentligen ville jag inget annat än att bara stanna i soffan hela tiden. Men förväntningarna/kraven jag ställer på mig själv inkluderar inte en dag i soffan direkt... Så det var bara att torka tårarna och sätta sig i bilen.
Efter ett antal ärenden skrek kroppen och vägrade att fortsätta i samma takt vilket ledde till en ny gråtattack och resten av aktiviteterna fick ställas in. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig med andra ord och jag var så otroligt nere hela tiden, måste ha varit en del hormoner som gjorde sitt till när det gällde humöret också. Det gick inte att få stopp på tårarna! Och jag blir så himla trött av att gråta, det är verkligen en ordentlig urladdning!
När dagen äntligen var till ända och det var dags att sova upptäckte jag att jag blödde mycket när jag gick på toa. Det var liksom inte blodblandat utan rent blod som droppade ner i toaletten. Jag blev så orolig att jag knappt sovit på hela natten. Blödningen fortsatte natten igenom och i morse ringde jag till Vårdcentralen. Jag fick ett lugnande besked, det är väldigt vanligt för gravida kvinnor i sista trimestern. Ikväll är jag tröttare än vanligt. Nästintill ingen sömn i natt och en utmattande helg. Idag har jag i alla fall bokat tid hos sjukgymnasten för att gå och prata om min foglossning! Dock blev det tid först nästa torsdag, hade hoppats på att få komma dit lite snabbare. Nu när jag var vaken så mycket under natten upptäckte jag att det verkligen var en febril aktivitet i magen nattetid! Undrar om bebis alltid är igång så mycket när jag sussar. :)
När jag ändå skriver ett sådant långt och klagofyllt inlägg så kan jag även passa på att beklaga mig lite över min vänstra handled. Jag har fått en ny smärta i den handleden som gör att många rörelser med vänster hand är helt otänkbara. Jag misstänker att det kan ha att göra med handledsstödet som jag sover med. En natt när jag vaknade upp hade hela handen vridit sig i det där stödet och fixerats i ett rätt onaturligt läge. Sedan dess smärtar det på ett "nytt" ställe i den handleden. Jag har nu slutat att använda det stödet, hoppas på att smärtan går över och att det bara är något tillfälligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar