Någonting har förändrats i min kropp den senaste veckan, jag har verkligen märkt en markant skillnad. Natten till igår vaknade jag upp kl 03:00 och var vrålhungrig! Inte bara lite sugen liksom utan jag-kan-äta-en-hel-kossa-rå-hungrig! Det var tufft, men jag lyckades ignorera smärtan i magen och somna om. Igår kväll kom det igen. Vi hade ätit middag, jag var proppmätt. En halvtimme senare sa magen kurr! Jag valde att ignorera det igen, men strax innan midnatt var det inte längre möjligt. Fredrik fixade ett par mackor och magen var väldigt tacksam. Men tror ni inte att jag vaknade kl 3 igen och var vrålhungrig?? Hittills har jag tvärtom varit rätt osugen på mat och fått tvinga i mig många gånger.
Det känns som att bebis är inne i någon riktigt stor tillväxtfas eller något, för någon snor tydligen maten jag äter! ;) Det är inte bara hungern som ställer till det just nu, foglossningen är extra besvärlig nu av någon anledning och jag blir andfådd vid minsta ansträngning. Igår kväll hade jag lite ont i revbenen och det var någon som måttade en riktigt kraftig spark rakt mot dem just då också. Ja, lite extra besvärligt känns det just nu men fortfarande helt klart hanterbart. :) För hur jobbigt det än känns i vissa stunder så känns det så fantastiskt underbart & härligt i nästa - det enda jag behöver göra är att tänka på det lilla underverk som växer i min mage och som onekligen verkar må väldigt bra. :)
Haha, vilken liten rackare! Äter upp mammas mat!! Ge henne en morot, då ledsnar hon efter ett tag...;-)
SvaraRadera