Det skär i mammahjärtat...

... när Lillfisan är otröstlig. Det började i lördags eftermiddag. Hon blev ledsen och i vanlig ordning så testade vi amning, blöjbyte, trösta, hud-mot-hud, vagga, vyssja, sjunga, rapa och bära henne på olika sätt. Vi gick en promenad med vagnen och till slut tog vi en biltur runt Solna, Sumpan och Kista. Inget hjälpte mer än kortvarigt men till slut somnade hon efter 3:e eller 4:e amningen av ren utmattning. Denna process upprepades igår söndag, under förmiddagen.

När hon är så där otröstlig så brister något i hjärtetrakten. Man känner sig otillräcklig, som en dålig mamma. Stundtals grät jag ikapp med Snuffsan och stackars Fredrik fick försöka trösta oss båda. Nu har hon varit mycket mer tillfreds sedan igår förmiddag och vi hoppas på att det håller i sig. En åtgärd vi har vidtagit är att ändra min kost, jag visste att jag skulle undvika lök under amning, men vitlöken hade jag inte ens tänkt på och den åt jag mer än generöst av - precis som jag brukar. Men nu åker lök, vitlök, kål, brocolli, kryddstark mat samt chocklad helt bort ur dieten på prov ett tag. Hoppas, hoppas att vårt lilla Hjärtegryn förblir nöjd nu.