Specialistmödravården

Idag åkte vi till BM på förmiddagen. Hon tog lite prover och konstaterade att jag dels hade mycket blod och vita blodkroppar i urinen samt att jag hade väldigt högt blodtryck (160/100 att jämföra med 120-130/70-75 som jag haft tidigare under graviditeten). Inte så överraskande med de provresultaten med tanke på att jag har så mycket problem med IC:n, det förklarar både blodet och blodtrycket. Hon tog faktiskt proverna på allvar och ringde till Specialistmödravården på Karolinska och plötsligt hade vi en tid där 20 minuter senare så det var bara att sätta sig i bilen.

Magen med CTG

Väl där fick vi komma in direkt i ett rum och en barnmorska kopplade mig till ett CTG (CTG/Kardiotokografi är en övervakningsapparat och metod som används för att övervaka fostret under förlossning. Man mäter fostrets puls i relation till livmoderns sammandragningar.). På CTG:n kunde vi själva se tjejens puls som varierade mellan 120-190 samt mina sammandragningar som låg mellan 0-60 ungefär. Det var lite häftigt att när jag kände smärtan komma i blåsan så såg jag sedan resultatet på apparaten med ett par sekunders fördröjning. Redan vid ett värde på ca 15-20 så kändes det bra mycket i blåsan. :( Barnmorskan tog sedan blodtryck och efter det fick vi vänta på att få prata med en läkare.

Väl inne hos läkaren fick jag en kort stund till att redogöra för mina problem. Det läkaren verkade fokusera på mest var att jag haft huvudvärk den senaste veckan... Inte direkt relevant kände jag, men jag tror inte att hon förstod alls vad min sjukdom är och hur den påverkar min vardag just nu. Det blev extra tydligt när jag fick sätta mig i gynstolen för att hon skulle undersöka livmodertappen för att se om den börjar bli redo för förlossning. När hon utförde undersökningen var hon inte direkt varsam och jag kände direkt hur ett nytt sår revs upp i min blåsa. Den smärtan är så omedelbar och intensiv att jag skrek rakt ut och tårarna forsade. Hon reagerade med förvåning, vilket bara visar att hon inte alls förstått någonting.

Efter läkarbesöket blev vi skickade till provtagningscentralen där jag fick lämna blodprov och därefter fick vi sätta oss i väntrummet hos läkaren igen. Då provresultaten av någon anledning tog lång tid blev vi slutligen hemskickade utan något besked, istället ska läkaren höra av sig imorgon. Jag har dock inga förväntningar på att hon ska ha någon förståelse för min situation, få läkare vet vad sjukdomen innebär. Det är ju inte ens alla urologer som har den förståelsen, det märkte ju jag under de år jag sökte hjälp innan jag fick diagnosen.

Nu är smärtan värre än den varit hittills under graviditeten och jag är helt utmattad efter en halv dag på sjukhuset. Snart ska jag inta soffan och vila!