När jag startade den här bloggen hade jag precis fått beskedet att jag var gravid med Lilly. Vilken underbar lycka! Och så tusen frågor, funderingar och tankar såklart! Jag ville så gärna skriva ner allt, dokumentera hur jag kände och vad som hände så att jag senare skulle kunna gå tillbaka och läsa om hur det var. Den allra första tiden kunde man ju dessutom inte prata öppet om det vilket gjorde bloggen ännu mer till ett bra verktyg för att vädra allt och få berätta. Men syftet var också att någon gång i framtiden kunna visa detta för Lilly och efter att graviditeten gått halvvägs ungefär, även låta familj och några väl utvalda vänner följa med på min resa på ett enkelt sätt.
Min tanke har också länge varit att göra en bok av den här bloggen, så att jag kan spara den i ett bra format i bokhyllan och ge den till Lilly när hon blir äldre. Men en bok kräver ju ett litet avslut också och jag känner att det nu är dags. Jag har inte längre tiden, eller samma behov för den delen - att använda bloggen för dokumentation. Kanske startar jag en "vanlig" blogg senare och fortsätter skrivandet, men denna "gravid-och-första-året-med-Lilly-blogg" förtjänar ett avslut och det blir det här inlägget.
Lilly är nu 15 månader gammal. Hon är världens underbaraste tjej. Nästan alltid glad och busar och skrattar massvis. Numera springer hon omkring, klättrar upp för stegar, trappor och på möbler. Hon pratar mycket och gärna och kan fler än 15 ord nu. Hon äter med god aptit men är ännu inte så förtjust i kött utan håller sig hellre till grönsaker, pasta, pannkakor mm. Pannkakor är hon helt tokig i, liksom jordgubbar, vattenmelon, tomat och avokado! Ost, mjölk och ägg är också supergott. Hon äter hellre själv än blir matad. Hon har lärt sig att "klia pappa på ryggen" och även att smörja in mammas ben efter duschen (den senare har vi inte försökt att lära henne utan det kom självmant).
Hon älskar att bada, leka och dansa. Hon älskar musik i alla dess former och speciellt när jag sjunger. ♥ Det är det bästa sättet att trösta henne på när hon är ledsen. Hon kan rörelserna till "Imse vimse spindel" redan och till flera andra barnlåtar. Hon har lärt sig att klättra upp på och åka rutschkana själv på Öppna förskolan och köra kundvagnen på ICA. Hon är så fin och gör mig så stolt varje dag.
Jag kan fortfarande inte greppa att denna tjej låg och ruvade i min mage i hela 9 månader. Kärleken jag känner till henne är större än något annat, det är verkligen sjukt hur mycket man kan älska någon. Och jag vet att hon älskar mig lika mycket tillbaka (vilket säkert kommer att ändras under tonåren). Det är så underbart att känna så, jag vet faktiskt att för henne är jag viktigast i hela världen, det är till mig hon vill när hon är ledsen, trött eller kramsugen. Hennes pappa är givetvis också en storfavorit, men just nu är det ändå jag som gäller om hon kan välja, vilket inte är så konstigt då jag ju varit hemma med henne hela hennes liv. Om jag kunde få välja alldeles själv så skulle jag fortsätta umgås med denna tjej dygnet runt och bara pussas och kramas konstant! Men nu väntar en ny vardag som drar igång i mitten på augusti och jag vet att det kommer att bli bra också. Hon kommer få den stimulans hon behöver och jag får helt enkelt vänja mig vid att sakna min tösa. ♥
Om du läser detta när du blir äldre Lilly så vill jag bara hälsa till dig att jag älskar dig gränslöst och för alltid! Jag vet att du kommer fortsätta göra mig stolt, lycklig och få mig att skratta men även att gråta ibland och det är ok det med. Du är så fin och underbar att det inte går att beskriva med ord. ÄLSKAR DIG! ♥ ♥ ♥
