Det skär i mammahjärtat...

... när Lillfisan är otröstlig. Det började i lördags eftermiddag. Hon blev ledsen och i vanlig ordning så testade vi amning, blöjbyte, trösta, hud-mot-hud, vagga, vyssja, sjunga, rapa och bära henne på olika sätt. Vi gick en promenad med vagnen och till slut tog vi en biltur runt Solna, Sumpan och Kista. Inget hjälpte mer än kortvarigt men till slut somnade hon efter 3:e eller 4:e amningen av ren utmattning. Denna process upprepades igår söndag, under förmiddagen.

När hon är så där otröstlig så brister något i hjärtetrakten. Man känner sig otillräcklig, som en dålig mamma. Stundtals grät jag ikapp med Snuffsan och stackars Fredrik fick försöka trösta oss båda. Nu har hon varit mycket mer tillfreds sedan igår förmiddag och vi hoppas på att det håller i sig. En åtgärd vi har vidtagit är att ändra min kost, jag visste att jag skulle undvika lök under amning, men vitlöken hade jag inte ens tänkt på och den åt jag mer än generöst av - precis som jag brukar. Men nu åker lök, vitlök, kål, brocolli, kryddstark mat samt chocklad helt bort ur dieten på prov ett tag. Hoppas, hoppas att vårt lilla Hjärtegryn förblir nöjd nu.

2 veckor

Idag fyller lilltösan 2 veckor! Jag kan inte fatta att det har gått hela 2 veckor redan! Tiden går så otroligt snabbt, stanna klockan! Det känns som att jag inte hinner med något annat än att amma & byta blöja. ;-) Men vi har faktiskt fått sova en del de 3 senaste nätterna, hon har sovit i 3 timmar, ammats och sedan sovit i 5 timmar! Jätteskönt!

Igår var BVC-tanten (hon ville själv kallas tant även fast hon var lite för ung för den benämningen) här på besök. Hon ställde en massa frågor, lämnade informationsmaterial och vägde Strumpan. Hon vägde precis 4 kilo igår, en bra viktuppgång!

Idag har vi varit på IKEA en snabbis. Strumpan är så duktig när vi är på utflykt, hon trivs både i bilen och i vagnen. 

Förutom att det är lilltösans 2 veckorsdag idag så är det även moster Marias födelsedag! Vi passade på att klä upp tösan dagen till ära och ta några foton. Det här fotot postade jag på Marias Facebook, Fredrik lyckades fånga henne mitt i en gäsp. :-)

Grattis lilltösan och grattis moster Maria!!

Hur mår jag då?

Allt fokus just nu ligger förstås på bebis och hennes välmående. Hon har fått lite blöjeksem (det kom så snabbt, på en natt!) som vi behandlar enligt konstens alla regler och sedan har hon lite ögongegga i ena ögat sedan igår som vi rengör med en bomullspad och lite ljummet vatten. Det känns som att vi har det under kontroll just nu.

Många frågar hur jag mår. Och svaret är; oförskämt bra! Jag mår avsevärt mycket bättre nu än vad jag gjorde innan förlossningen. Sista tiden hade jag ju dragit på mig de flesta graviditetskrämpor man kan komma på. Men nu är de borta! Karpaltunnelsyndromet, morbus de Quervain, foglossningen... Mycket av vätskan har också försvunnit.

Och min blåsa! Den mår otroligt mycket bättre än innan, det är som natt och dag. Jag trodde ju att den skulle vara helt trasig nu, men någonting i min kropp har liksom ändrats och gjort att den mår bättre än på flera år! Jag hoppas innerligt att det inte är någon tillfällig effekt, för så här vill jag fortsätta ha det! Jag sov hela 5 timmar i natt innan Pluttan väckte mig (rekordsömn för hennes del också), så många timmar har jag nog inte sovit i sträck på säkert 10 år, haha!

Operationssåret läker snabbt och smärtan i livmodern minskar för var dag. Jag är lite trött/har lite ont i ryggen, men annars är det kalas. En annan rolig grej är min vikt. Jag gick upp totalt 12 kg under graviditeten. När jag kom hem från BB i tisdags - dvs för mindre än 1 vecka sedan - hade jag gått ner 6,5 kg. I morse när jag vägde mig hade jag gått ner ytterligare 4,5, totalt 11 kg ner på 10 dagar alltså! Bara 1 kg kvar till startvikten, det känns ju lite galet. Nu har jag inte på något sätt bråttom att bli av med vikten, men den har ju faktiskt "ramlat av" trots att jag inte ansträngt mig/anpassat kosten och det är ju bara välkommet. :-)

Första barnvagnspromenaden

Igår var det ju så otroligt fint väder så vi passade på att gå på vår allra första promenad med barnvagnen. Det blev dock en kort tur denna gången då det började närma sig amningsdags och jag var dessutom väldigt trött och hade lite ont. Men det var en mysig liten promenad i solen!

Skruttan höll sig lugn den första biten, men när vi vände hemåt började hon bli hungrig så då fick vi pinna på lite. :)

Vi har fått ett träd!

Igår fick vi besök av blomsterbudet som levererade ett helt träd denna gången! Med tillhörande nalle! Tusen, tusen tack moster Cathrine för detta fantastiska olivträd! Jag blev rörd till tårar över den fina gåvan! När du kommer och hälsar på ska du få känna och klämma på nallen också som har en extremt charmig mustasch (vilket inte kommer till sin rätta på fotona). Älskar dig och vi ses snart!!

Moster Maria på besök

I fredags kväll kom moster Maria på besök. Så här mysigt hade hon & lillskruttan tillsammans! ♥

Sista sprutan tagen!

Efter kejsarsnittet fick jag ta sprutor i låret varje dag för att minska risken för blodpropp. Jag som hatar nålar och sprutor tyckte att det var skitjobbigt, första gången jag skulle sticka mig själv fegade jag ur och drog ur sprutan precis när det gått hål i skinnet. Det underlättade ju inte heller att man var tvungen att dra in hela nålen i låret, uh! Men nu slipper jag ta fler sprutor! Det enda jag fortsätter att ta nu är smärtstillande som jag ska fortsätta ta var 6:e timme. Skönt!

Jag kan titta också

På de flesta foton blundar ju Skruttan och det är ju för att hon oftast sover när hon inte ammar. När vi ammar så har hon ofta öppna ögon men så fort vi är klara somnar hon till. Vid några enstaka tillfällen har hon dock haft ögonen öppna så att vi hunnit fota. :)

 

Nu blev jag trötter

Bebissniff!

Finns det något mysigare än att sniffa bebis? Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara sniffa och titta på henne, hon är så perfekt och underbar!

Den jobbiga graviditeten och förlossningen skulle jag lätt gå igenom igen bara för att få sniffa på henne en enda gång. Kärleken svämmar över! ♥ ♥ ♥

Supermjölkmaskinen

Jag hade inte riktigt behövt oroa mig för amningen under graviditeten kan jag ju säga så här i efterhand. Jag anade i och för sig att det inte borde bli något problem när jag de sista graviditetsveckorna behövde ha amningsinlägg i BH:n redan då eftersom att mina bröst läckte så mycket vätska. Nu är det mjölk precis överallt! Jag får använda mjölkuppsamlingskupor för att inte läcka överallt, men även de blir fulla jättesnabbt! Det är faktiskt rätt komiskt, även om det är lite besvärligt - skönt att vi har tvättmaskin hemma i alla fall. Jag kanske borde kika närmare på det där med att donera mjölk...

En tjej som är nöjd med maten

Återbesök på BB

Skruttan är inte jättenöjd när man sätter henne
i babyskyddet, men det tar inte lång tid innan hon
gjort sig bekväm.

I förmiddags var vi på återbesök på BB. Det var vår första utflykt hemifrån, en spännande upplevelse. Det ska ammas, bytas blöja och kläs på innan. Och så ska vi förstås försöka göra oss i ordning samtidigt. Vi hann med det mesta tyckte vi men kom på i bilen att 1) jag glömt äta frukost 2) Fredrik glömt borsta tänderna 3) vi missat att ta med mössa till bebis (finns dock en huva på åkpåsen, så det gjorde inget). Tyckte det var rätt hyfsat jobbat av oss! ;)

Väl på återbesöksmottagningen fick vi träffa en väldigt sympatisk barnmorska. Hon började med att kontrollera gulsoten, som såg mycket bra ut. Därefter var det dags att väga. Födelsevikten låg ju på 3920 gram och när vi åkte hem från BB hade hon gått ner till 3610 gram, en viktnedgång på 7,9% (vilket är helt inom det normala). Nu vägde hon 3740 gram, så hon har alltså gått upp 130 gram på lite drygt 1 ½ dygn, barnmorskan var mycket nöjd med det resultatet.

Vi fick sedan lite fler amningstips (lite andra handgrepp) och hon kände på min livmoder och kontrollerade mitt sår. Nu har jag ju inte skrivit ihop förlossningsberättelsen än, det kommer att ta tid, men i väldig korthet kan jag berätta att jag hade ett väldigt intensivt värkarbete i nästan ett dygn och sedan avslutades det i ett akut kejsarsnitt. Jag mår bra nu, mycket bättre än innan förlossningen faktiskt. Men jag återkommer med en mer utförlig beskrivning av förlossningen och tiden på BB längre fram. :)

Äntligen hemma!

Igår eftermiddag kom vi hem från BB. Beskedet om att vi fick åka hem följdes av ett stressande "och det är bra om ni är ute ur rummet om en halvtimme då det är kö till rummet.". Jag var precis i färd med att äta (maten hade precis kommit), hon hade inte blivit ammad på ett tag och alla våra grejer låg utspridda över hela rummet. Det var inte optimalt kan man ju påstå, jag blev nästan sönderstressad, fick jätteont i magen och sedan bröt jag ihop när lillfisan började protestera. Vi blev hänvisade till det gemensamma köket med vår packning, men där hade en barnmorska föreläsning för några nyblivna mammor så det kändes inte bra att sätta sig där och amma en grinig tösabit. Så de fick vänta lite till med rummet innan vi slutligen kunde bege oss därifrån.

Bilresan hem gick utmärkt, även om Skruttan var rätt ledsen när vi satte oss i bilen, efter några minuters bilfärd tyckte hon nog att det inte var så tokigt med motorns brummande och hon hann till och med somna innan vi kom hem! Med tanke på att det tar 5 min från Karolinska till oss så är ju det något av en bedrift. ;)

Väl hemma var det bara för mig att sätta mig ner och amma igen och försöka få Skruttan att komma till ro. Fredrik, hjälten, sprang omkring som en yr tupp med all packning hit & dit, fixade skötplats, organiserade, fixade, diskade och ordnade mat. Han vågade inte sätta sig då han var rädd att han inte skulle kunna resa på sig efteråt av ren utmattning så han uträttade mycket igår kväll kan vi lugnt påstå! Då hade han också tidigare under dagen åkt och uträttat ärenden, handlat mat mm, så det var verkligen full fart för honom hela dagen. I natt lät jag honom sova ut ordentligt då jag tog hela nattskiftet. :)

Idag känns det mycket mer rofyllt! Nu kan vi ta saker i vår takt, vi är inte beroende av barnmorskor/sköterskor som ska hämta saker åt oss och vi blir inte störda stup i kvarten. Det känns som att vi börjar hitta rutiner och att vi har lärt känna bebis så pass bra nu att allt fungerar lite smidigare. Superskönt! Imorgon har vi tid för återbesök på BB, då ska de kolla Skruttans vikt och gulhet, för att se att allt går åt rätt håll. Ska bli spännande med utflykt!

Skruttan idag, 5 dagar gammal

Dags för hemgång

Väntar bara på pappsen. :-)

Rapport från BB dag 4

Idag har vi fått träffa barnläkaren. Han klämde, kände & tryckte på lillskruttan och han verkade mycket nöjd. Det enda som inte var helt bra var det att hennes hudfärg blivit gulare vilket kan behöva åtgärdas om det blir värre.

För säkerhets skull har de tagit ett blodprov som vi ska få svar på idag, efter det får vi även besked om vi får åka hem i eftermiddag eller imorgon/senare. Livet här på BB är rätt enkelt, jag är en amningsmaskin numera som har en enda uppgift. När jag fullgjort min uppgift för stunden finns det ibland tid för mat, toabesök och vid lite extra festliga tillfällen - en dusch. ;-)

I natt "rann" mjölken till på riktigt så nu kommer Skruttan att börja bli mättare på det hon får i sig från mig så sakteliga kommer det nog finnas tid över för annat också. Men tills dess passar jag på att njuta ordentligt av just det här stadiet också, jag känner mig verkligen behövd/uppskattad här och det är så fantastiskt mysigt att amma och få henne att somna nöjt på bröstet. :-)

Lägger in en bild på Skruttan som är tagen alldeles nyss och ett foto på gårdagens ouppätna lunch. Det blev inte mer än frukost och ett par tuggor mat till lunch på hela dagen igår. Magen sa stopp då den inte är så van vid fast föda än. :-)

Hur namnger man den vackraste människan på denna jord?

Ja, det är sannerligen inte lätt att hitta ett lämpligt namn på den mest ovärderlige, vackraste, underbaraste, temperamentsfulla flickebarnet i hela världen. En sak är säker, hon kan inte ha ett mesigt sött namn, vi har ju märkt att den här tjejen har temperament som få och röstresurserna som matchar. :-)

Vi har i alla fall ringat in några kandidater och snart börjar det ju verkligen bli dags att besluta sig. Tiden här på BB susar dock förbi och det händer saker hela tiden, så trot eller ej men det är svårt att hitta tiden för namnpratet. Kanske kommer vi få åka hem redan imorgon, beroende på vad läkaren vi ska träffa imorgon (läs idag) bitti vid 7-tiden säger.

Nämen hallå luft mellan tårna!

Välkommen tillbaka säger jag till luften mellan tårna! Jag har saknat eder! Nu är fötterna fortfarande lite svullna men de börjar återfå sin svunna form.

Jag gillar Fredriks reaktion när jag skröt över luft mellan tårna. Han sa: "Va, kan du se tårna nu?". :-)

Rapport från BB

Det blir inte mycket tid över för bloggande här på BB. När allt lugnar sig ska jag sammanfatta allt som hänt från förlossningen och dagarna efter det. Fram tills dess får jag försöka hinna med lite kortare inlägg från mobilen i alla fall med lite mobilbilder av sämre kvalitet. :-)

Nu har vi varit här på BB i några dagar, det är den 3:e dagen idag. Lilltjejen som ännu inte är namngiven (ytterligare en sak som är svår att hinna med) mår fantastiskt bra. Hon är så perfekt in i minsta detalj! Idag gjorde en bm hörselscreening på henne och hon hade 92% på vänster öra och 89% på höger, vilket tydligen är jättebra. Hon gör oss så stolt varje dag. Vi älskar henne verkligen innerligt, det är otroligt starka känslor som cirkulerar i den lilla bubblan vi lever i just nu! Obegränsad kärlek! <3

Första officiella fotot

Det här fotot tog Maria på lilltjejen igår. Det lades upp på Fejjan samma kväll. Visst är hon världens sötaste och vackraste lilla tjej? Jag kan verkligen inte fatta att det är jag & Fredrik som har skapat denna perfekta varelse! <3

Välkommen Knytet!

Igår kväll, fredagen den 12 april kl 19:45 fick vi äntligen träffa vår efterlängtade lilla tösabit! Hon vägde stadiga 3920 gram och är 50 cm lång!

Vi mår alla bra! Mer detaljer och foton kommer senare, nu ska vi lära känna vår nya familjemedlem, försöka vila lite och bara njuta! 

0 dagar kvar

Magen vecka 37

Då har vi alltså kommit till dag 0, beräknat förlossningsdatum. Har hon tänkt att komma idag kanske? Jag känner mig precis som "vanligt" idag, inga nyheter. Det blir ju tyngre och tyngre för var dag som går och jag känner hela tiden ett ökat tryck nedåt. Ibland krampar det till i magen, men det går över snabbt och det finns ingen regelbundenhet i känningarna.

Idag kommer Fredriks mamma Eva över med lite lunch till mig. Fredrik har ytterligare en lång dag i skolan, så det är extra välkommet med lite besök mitt på dagen då! Ska bli jättetrevligt!

I eftermiddag är det sedan dags för ett besök till barnmorskan för att ta prover. Det ska bli intressant att se om den nya medicinen minskat blodtrycket eller inte.

Hoppas att ni har en bra dag!

Välkommen vecka 41!

Ja, nu har vecka 40 passerat och bf är här! Idag är dagen då barnmorskan som gjorde rutinultraljudet har beräknat att bebis ska anlända. Mina veckorapportsmail som jag brukar kopiera in här varje vecka har upphört att komma, nu ska det ju liksom vara klart. ;) Men i min mobilapp finns en rubrik för vecka 41 (dock inte för 42 så nu får hon väl ta & komma) ;): Så här står det i den:

Barnet:
Det börjar närma sig nu (allt är klart) och förlossningen kan sätta igång när som helst. En fullgången graviditet är bäst för både dig och barnet men ibland tar det lite längre tid, så håll ut! Snart kommer ni att möta ert barn för första gången. Det är spännande och även pirrigt!

Mamma:
Nu har du passerat ditt beräknade förlossningsdatum (enligt ultraljudet i vecka 18). Det är inte ovanligt och heller ingenting att oroa sig för. Det kan dock vara skönt att veta att hela 90 procent av alla gravida som har passerat vecka 39+6 (graviditetsvecka 40) har fött sitt barn innan vecka 41+6 (graviditetsvecka 42) är över. Om det känns jobbigt kan det vara bra att ha en eller flera målbilder. Tänk tex på dit första möte med bebisen, första gången du badar ditt barn eller när du ser ditt barn le första gången. Det brukar hjälpa. Personalen på förlossningen finns till för din skull så ring om du är orolig och undrar över något. Tex om förlossningen har börjat. Ring alltid till förlossningen:
* Vid ca 3 värkar på 10 minuter
* Vid vattenavgång
* Vid blödning
* Vid minskade eller avsaknad av fosterrörelser
* Om du känner dig rädd eller otrygg

Så här känner jag:
Nu är jag bra trött på att vara gravid. Fortfarande är det blåsan som är absolut värst. Jag vågar knappt skratta/hosta/nysa längre för då drar magmusklerna i blåsan. Jag tvingas till att sova i soffan, som jag tidigare nämnt, pga smärtan på vänster sida och för att det är så svårt att ta sig upp ur sängen. Jag sover väldigt lite, men ofta istället. De senaste dagarna har jag dessutom haft svårt att somna om, vilket är ovanligt för min del. Jag sitter ofta vaken 1-2 timmar efter ett nattligt toabesök. Har läst att det ofta händer i slutet av graviditeten, kroppens sätt att förbereda sig på att vara vaken och amma på nätterna.

Min hudsjukdom, HS:en har som jag också nämnt tidigare börjat blossa upp rejält på senare tid. Under vänster arm har jag just nu en väldigt besvärlig och smärtsam situation med en svullnad som är så stor som en halv tennisboll. Så länge jag inte rör den armen så märker jag inte av det så mycket, men så fort jag behöver röra armen så gör det väldigt ont. Jag hade hoppats på att den skulle gå sönder, men den har bara fortsatt och växa och växa.

Nu får lilla Knytet gärna göra oss sällskap utanför magen! Komsi komsi! :)

1 dag kvar!

1 dag kvar, imorgon är det bf! Undrar om hon har tänkt att komma då. ;) Jag har läst någonstans att det bara är cirka 4,6% av bebisarna som föds på den beräknade dagen. Så sannolikheten att hon väntar ytterligare är ju rätt stor.

Idag är Fredrik borta hela dagen i skolan, precis som igår. Det är bra trist. Jag som är så orörlig gör inte många knop alls och börjar tröttna på TV/böcker och slappa. Tur att jag har min lilla rosa laptop som jag kan surfa på framför TVn i alla fall. Och mobilen så att jag kan prata och kommunicera med omvärlden. Igår tog jag tag i uppgiften att beställa framkallningar av en del foton som ska in i bebisboken framöver. Det kändes skönt.

Knytet rör mycket på sig i magen, jag undrar verkligen när hon har tänkt att komma ut? De senaste dagarna har jag fått sova i soffan, det är helt enkelt för jobbigt och smärtsamt att ta sig upp och ner ur/i sängen. Jag kan bara sova på höger sida då det är på vänster sida av blåsan som såren är lokaliserade. Magen är  så lågt placerad och tung numera att ibland när jag sitter/sover så domnar övre delen av höger lår bort, jag tror att magen stryper tillförseln av blod dit. Det sticker en del där då också, jag tror inte riktigt att kroppen är gjord för att hantera denna stora mage. ;)

Trots stor mage har varken naveln "ploppat ut" eller några bristningar uppstått. Det är ju positivt i alla fall! Jag har hört att det kan vara rätt jobbigt med naveln då kläder kan skava på den. Och bristningar kan ju vara svåra att bli av med, så jag har lite att glädjas åt där! Om de ännu inte uppstått så gissar jag på att de inte kommer att komma. :)

Här är statusen på vadslagningen om när bebis kommer och hur mycket hon väger/hur lång hon är - nu vill jag ha in fler "bidrag":

Linda Junior:
Sön den 14 april kl 06:45
51 cm
3950 g

Blivande moster Maria:

Ons den 17 april kl 18.05
52 cm
4350 gram

Mormor:
Sön den 14 april kl 07:00
51 cm
3700 g

2 dagar kvar

Ytterligare ett foto på magen från vecka 37. Solen skiner in på bebis. :)

Jaha, 2 dagar kvar nu alltså! 2 enstaka dagar. Känns fortfarande inte som att hon är så sugen på att komma ut, får en känsla av att detta kommer att dra ut på tiden...

Igår hämtade min älskade Fredrik ut min nya medicin, en betablockerare som jag ska ta mot det höga blodtrycket. Personalen på Apoteket tyckte att det var konstigt att just den här medicinen skulle ges till en gravid kvinna. När jag sedan läser bipacksedeln så blir jag ju lite orolig då det står så här:

"Metoprolol får endast användas under graviditet om det finns synnerliga skäl och efter noggrann risk-nyttabedömning av behandlande läkare. Det finns belägg för att metoprolol minskar blodflödet till moderkakan (placenta) och därför kan orsaka tillväxtstörningar hos fostret. Behandling med metoprolol ska avbrytas 48 – 72 timmar före beräknat datum för förlossning. Om detta inte är möjligt ska det nyfödda barnet noggrant övervakas 48 – 72 timmar efter födelsen."

Nu är det ju som sagt 48 timmar kvar till beräknad förlossning... Så jag ringde till Spec MVC imorse och de står fast vid att jag ska ta den här medicinen, tydligen väldigt vanligt att de ger just denna till gravida kvinnor. Så jag får ju lita på dem. Nu har jag i alla fall kollat.

Jag pratade med min urolog igår kväll också. Hon kände starkt medlidande med mig när jag förklarade hur blåsan mår nu i slutet av graviditeten. Men precis som jag misstänkte har hon ingen erfarenhet av någon som varit gravid med IC. Och då är hon ändå den mest erfarna läkaren gällande IC, åtminstone i Stockholmsområdet. Så hon kunde tyvärr inte uttala sig om förlossning/smärtlindring/kejsarsnitt och hur det kan påverka min blåsa. Det hon kunde uttala sig om är att de inte vill göra en operation direkt efter förlossning för att bränna såren i blåsan då infektionsrisken är för stor. Livmodern behöver få dra ihop sig först. Hon ville istället att jag skulle höra av mig 1 vecka efter förlossningen så att vi kan bestämma hur vi går vidare med behandling.

Magen vecka 40

Till sist orkade jag vara med på ett par (kanske de sista?) foton av magen. Nu i vecka 40 (39+3). Magen är så tung nu! Och de flesta tröjor räcker inte riktigt till att täcka den längre. ;) Som den här tröjan från H&M, längst ner är det mina leggins som får täcka resten av magen.

Det är många av gravidplaggen som sjunger på sista versen/inte riktigt passar längre. Men de funkar ju fortfarande för hemmamys/kortare besök till sjukhuset så jag kommer nog inte att göra några nya investeringar innan det är dags.

 

3 dagar kvar

Så var det bara 3 dagar kvar, undrar när hon har tänkt komma... I morse var vi hos Specialistmödravården på nytt. Denna gången möttes jag av en trevligare attityd av både barnmorska och läkaren, de verkade inte lika stressade. Barnmorskan tog urinprov (som visade att jag hade protein i urinen igen), blodtryck (efter att jag vilat 30 min låg den på höga 150/100) och sedan gjorde hon ett CTG på nytt.

Direkt när jag la mig på bädden fick jag sammandragningar som gjorde superont i blåsan så att jag skrek rakt ut. Hon frågade då hur jag brukar ligga och jag förklarade att jag brukar ligga på sidan, inte på rygg. Så då fick jag lägga mig så istället, det gick tydligen bra att mäta trots sidoläge (t.o.m. bättre då bebis puls hördes bättre i det läget). När jag låg i sidoläget kände jag knappt av sammandragningarna trots att vissa av dem var väldigt starka. Vilken skillnad! Jag höll på att somna efter 10 minuter i det läget, haha. 

Sammandragningarna var faktiskt rätt regelbundna, hade de bara varit lite starkare så hade de betraktats som värkar. Efter CTG:et fick vi träffa läkaren. Hon hade en läkarkandidat från Australien med sig denna gången och jag var en del av hans examen, tydligen. Så jag fick prata med honom medans hon satt i bakgrunden och kommenterade emellanåt. Kandidaten var väldigt trevlig och entusiastisk. Vi konverserade på engelska, vilket gick bra bortsett från vissa facktermer som jag stakade mig lite på. Han ställde en del frågor och sedan kände han på magen och läkaren undersökte därefter livmodertappen. Det verkar som att bebis fortfarande ligger med huvudet nedåt, men det är inte fixerat. Livmodertappen är något mjukare än förra veckan, men fortfarande inte "mogen". De sätter ogärna igång en förlossning om livmodertappen inte är är redo.

CTG-kurvan

Efter undersökningarna gick de ut och pratade ihop sig och därefter fick jag beskedet att de är lite oroade över mitt höga blodtryck. Det finns risk för havandeskapsförgiftning och de vill nu att jag ska börja ta blodtryckssänkande medicin. I tillägg ska jag boka en extra tid hos min BM för tester och noga känna efter om jag får värre huvudvärk, svindel, försämrad syn, tryck/smärta över bröstet eller om bebis rörelser minskar avsevärt. Och så ska jag tillbaka dit om 1 vecka för avstämning/provtagning.

De vill ogärna starta förlossningen på förhand eller genomföra ett kejsarsnitt då de är övertygade om att en vanlig vaginal förlossning är det absolut bästa. Så det gäller att fortsätta härda ut... Får se om urologen säger något annat, men jag tror att det saknas erfarenhet av förlossningar i kombination med IC, de flesta som får sjukdomen är ju över 60.

4 dagar kvar

Ytterligare ett foto från vecka 37, dvs för 3 veckor sedan.

 Nedräkningen fortsätter, 4 dagar kvar till bf nu. Jag tycker egentligen att idag hade varit en bra dag för bebis ankomst. Både jag och Fredrik fyller nämligen år den 7:e (jag i augusti och Fredrik i juli). Det hade ju varit smutt om bebis fyllde den 7:e också. Men det kommer nog ingen tjej idag om hon inte plötsligt får väldigt bråttom.

Jag har mått väldigt illa idag, vet inte vad det beror på riktigt. Hoppas att det går över snart. I övrigt känns det mesta rätt tungt. Benen är tunga, magen är tung, hehe. Och blåsan är elak - inte mycket nytt på den fronten med andra ord.

Men det är rätt häftigt när man börjar tänka tillbaka, det känns på sätt och vis som att det var väldigt längesedan jag gjorde det där graviditetstestet som visade sig vara positivt. Samtidigt som det känns som att det var alldeles nyss. Den glädjen jag kände då var obeskrivbar! Samtidigt var jag så rädd att "ta ut något i förskott" för mycket kunde ju hända längs vägen. Nu känns det ju som att det faktiskt kommer att klämmas ut en välmående liten unge här inom kort! Tänk att vi tagit oss hit helskinnade!

Längtar oerhört efter att få hålla lilla flickan i mina armar för första gången! Tänk att man kan älska någon så mycket redan, trots att man inte träffat personen. Du får gärna komma nu, älskade lilla Knytet! ♥

5 dagar kvar

Jag för 3 veckor sedan, i vecka 37.

Då var det 5 dagar kvar till bf. Dagarna ser lite likadana ut nuförtiden, förutom när vi har utflykt till barnmorskan eller sjukhuset. Jag har haft tur denna vecka då Fredrik har kunnat sköta sitt pluggande hemifrån, nästa vecka ser det annorlunda ut. Utan hans sällskap hade jag nog blivit smått tokig här hemma. Jag tar det väldigt lugnt, tittar på TV, läser böcker, sover, äter, duschar, sover och går på toa. Försöker att inte sova mer än max 1 timme åt gången för att undvika en IC-attack.

Jag pratar en del i telefon och skriver, smsar, mmsar, whatsappar, facebookar mm. Allt för att få en dos socialt liv. Jag har rätt täta sammandragningar stundtals under dagarna, men inga värkar.

Nästa vecka kommer förhoppningsvis snickaren hit och gör klart vår planerade lösning i badrummet mm. Han har varit lite svår att få tag på stundtals då han, liksom många andra, är väldigt upptagen. Men jag har varit på honom och påmint och tjatat, han har tom kallat mig skämtsamt för "igel". ;) Jag skojade med honom och sa att jag är ju mammaledig så jag har tid att vara på honom. Och tur är väl det annars hade det nog inte blivit av något.

Tidigare den här veckan hade vi även hantverkare här som glasade in vår balkong! Det blev jättebra! Foton får komma senare när vi kan få några bra foton utifrån. Vi får se om det blir några fler magfoton också, för närvarande bor jag i morgonrocken/nattlinnet men något foto borde vi få till innan det är dags tycker jag.

Besök hos BM i förmiddags

I morse var vi då hos BM igen för att kontrollera blodtryck och protein i urinen. Det såg bättre ut idag med inget protein i urinen (som kan betyda havandeskapsförgiftning) och något lägre blodtryck (145/95), men fortfarande lite för högt. Jag fick antibiotika när jag var på specialistmödravården då hon misstänkte en urinvägsinfektion, kanske har proteinet minskat pga det. På måndag har vi tid hos SpecMV igen för check. Ökar min huvudvärk innan dess eller om förlossningen sätter igång så ska jag givetvis in till Förlossningsavdelningen innan dess. Men det känns ju rätt lugnt i magen, bortsett från sammandragningarna som blir fler och fler. Men inga förvärkar än, så det är nog ett tag kvar innan något drar igång.

Jag inväntar också ett samtal från min urolog som är den som är bäst på min sjukdom i Stockholm, men tyvärr väldigt upptagen. Hon är överläkare på KS i både Solna och Huddinge och tar egentligen inte många patienter då hon inte har tid för det. Hon ringde faktiskt till mig idag, men tyvärr var det precis när vi var i garaget på väg hem från BM och där har jag ingen mottagning så jag missade det samtalet. Vilken otroligt dum timing! Då jag inte har något direktnummer till henne så kan jag bara invänta att hon ringer upp igen, enligt hennes röstmeddelande blir det senare idag eller på måndag.

Gårdagens gråtfest

Igår var en otroligt känslomässig dag, har inte gråtit så mycket på evigheter! Det började med glädjehulkningar när jag fick den otroligt vackra blombuketten från min kära syster. Därefter grät jag av oro/frustration när jag pratade med läkaren. På kvällen kom nästa gråtattack... Igår kväll var det nämligen "konsultträff". 

Vi är ett gäng tjejer som har träffats cirka 1 gång i månaden (med uppehåll för sommaren) i ett antal år nu. Vi går ut, käkar middag på olika restauranger varje gång och snackar oavbrutet. Dessa kvällar är helt underbara, vi har alltid jättetrevligt och jag brukar fyllas av massvis av ny energi varje gång vi ses! Igår kväll var det då en av dessa härliga träffar som jag ju tyvärr fick avstå eftersom att jag inte mår så bra. Jättetråkigt att jag inte kunde vara med, jag hade verkligen behövt den energiboosten!

När jag satt framför datorn och gick igenom lite deklarationspapper så fick jag ett mms från Lina, en av tjejerna i gänget. I mmset var en film bifogad. I filmen så pratar var och en av tjejerna i turordning. Tyvärr går det inte att höra mycket om vad som sägs, men Lina har skrivit en kort sammanfattning och förklarat att det de säger är att de hoppas att jag mår bra och att lilltjejen kommer snart, att jag ska ta hand om mig och så skickar de kramar! Den hälsningen gick rakt in i hjärtat!! Jag blev så otroligt rörd över denna fina gest att tårarna svämmade över på nytt, stackars Fredrik kom springande för tredje gången denna dag och undrade om jag hade ont. Kort efter Linas mms fick jag också ett mms från Helena med ett foto på alla tjejerna och en hälsning. Vilka underbara tjejer!!! Filmen och fotot ger mig massvis av extra energi, vilka fantastiska vänner jag har!

Jag trodde att jag var färdiggråten där, men ett kort tag efter den gråtattacken så fick jag ett samtal från Eva, Fredriks mamma. Hon arbetar ju som advokat och är specialiserad på skatterätt - hon meddelade att hon är klar med min deklaration! Jag har bara behövt skicka över mina uppgifter om försäljningen av lägenheten och köpet av denna plus en sammanställning över renoveringar, mäklarkostnader mm som bland annat pappa har hjälpt mig med, sedan har hon gjort klart resten! Vilken lättnad! Efter det samtalet trillade dagens sista tårar. Vilken underbar dag på många sätt och vis, trots läkarens brist på engagemang!

Välkommen vecka 40!

Den rubriken trodde jag aldrig att jag skulle få skriva. ;) Jag trodde nog att lilltösen skulle anlända lite tidigare än beräknat, men nu är vi alltså inne på sista veckan! Så här står det om vecka 40:

Kroppen:

Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck.

Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet:

Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Så här känner jag:

Som jag redan nämnt har jag stora problem med min IC just nu. Statusen där är oförändrad, jag har väldigt ont och får gå på toa en gång i halvtimmen/timmen, även nattetid. När det gäller övriga symptom så är jag väldigt svullen om främst händer och fötter, som jag även visat bildbevis på tidigare. ;) Foglossningen är fortfarande besvärlig, men går inte att jämföra med IC-smärtan, samma med karpaltunnelsyndromet och inflammationen i handleden. Min hudsjukdom, HS:en har blossat upp lite de senaste 2 veckorna, något som inte är så överraskande enligt BM då min kropp producerar så mycket tillväxthormoner för närvarande.

Förutom alla tråkigheter ovan så är det faktiskt vissa saker med kroppen som mår bättre än vanligt nu under graviditetens sista del! Mina naglar har inte mått så här bra på många år och håret mår också fantastiskt bra. :)

Nu längtar vi massvis efter att få träffa den lilla tjejen som stökar omkring i min mage! Det känns fortfarande helt overkligt att vi ska bli föräldrar dock, det kommer nog inte att gå upp för oss förrän hon har anlänt! Om ens då... Men vi är nog så redo vi kommer att bli nu. :)

Samtal från doktorn

För en liten stund sedan hörde läkaren från Specialistmödravården av sig. Lite oengagerat konstaterade hon föga överraskande att proverna inte såg så tokiga ut (det är ju blåsan det är fel på inte resten av kroppen!), men att vi behöver hålla koll på blodtrycket och proteinet i urinen. Hon ville att jag bokar en tid hos min bm imorgon för provtagning och sedan ska jag få komma till henne igen på måndag för ytterligare provtagning. Händer något innan dess med ökad huvudvärk, att jag mår sämre eller givetvis om förlossningen sätter igång så ska jag kontakta förlossningsavdelningen.

Jag kunde inte längre hålla tillbaka tårarna så jag bröt ut i gråt under samtalet och förklarade att jag är orolig för hur min blåsa ska klara av påfrestningarna under ett värkarbete. Hon rabblade olika smärtlindringsmetoder och tycktes fortfarande inte riktigt förstå att min blåsa bokstavligen går sönder och att den inte lagar sig själv direkt efteråt, hon sa att "det är ju bara att sätta en kateter så kommer inte blåsan påverkas alls". Jag försökte då förklara att blåsan går sönder bara när man sätter en kateter - både i urinröret och i blåsväggen. Bara av att blåsan innehåller ett par dl urin gör ju att nya sår uppstår. Hon tyckte då att jag skulle kontakta min urolog vilket kanske är det vettigaste i det här läget. Kanske jag kan boka in en operation efter förlossningen i alla fall så att mina sår kan bli åtgärdade.

Så nu väntar jag på att bli uppringd av både bm och urologen. Har fortfarande inget hopp direkt om någon förändring/förståelse men gör i alla fall så gott jag kan. Jag har ju i alla fall lite vackra blommor att glutta på och trösta mig med! ♥

Finaste blombuketten!!

Nu har blommorna anlänt! Och det var till MIG, inte till någon annan! Den största, vackraste buketten med otroligt vackra och väldoftande liljor! Åh, jag blev så otroligt lycklig när jag fick den! Givetvis började jag fulgråta direkt när jag började öppna och såg att det var liljor! Min första tanke var att "det här kommer från en person som känner mig väldigt väl", för jag älskar verkligen liljor! Och mycket riktigt, buketten kom från min underbara systeryster, Maria!

När jag storbölat i säkert en kvart ringde jag upp och tackade min fantastiska syster. Jag tror jag skrämde upp henne där för ett ögonblick då jag inte brukar ringa henne när hon är på jobbet, hon trodde att bebis var på G. :)

Nu sitter jag i soffan och bara njuter av blommorna. De har fått en central plats i vardagsrummet och jag tittar på dem ofta och bara njuter! Och gråter en till skvätt då och då.... Tänk vad blommor kan göra en glad! Nu är jag lite extra pepp också, det behövde jag!

Älskar dig, ziz!! ♥ ♥ ♥