Naveln börjar anta en ny form och det är varmt i det här landet!

Gud så varmt det är i det här landet! Det känns nästan som att jag antar att det känns när man kommer in i klimakteriet! Jag svettas mängder under större delen av dagen och mina stödstrumpor luktar inte nådigt efter en arbetsdag... Vi behöver ju inte gå in på fler detaljer, utan vi kan väl bara konstatera att min kropp är väldigt varm just nu. ;)

Min navel har inte "ploppat" ut än och jag misstänker att den inte kommer att göra det då jag i vanliga fall har en väldigt djup navel. Men den har absolut blivit mindre djup på senaste och den ser liksom lite "ansträngd" ut, kanske "uttänjd" är ett bättre ord för det. Sedan har jag upptäckt att jag faktiskt har ett födelsemärke i naveln! Det befinner sig för närvarande utanför gropen nu. Fascinerande. ;)

Infoträff på KS och Babykväll på Barnens Hus

Igår kväll åkte vi till Karolinska sjukhuset för att delta på en informationsträff som barnmorskan rekommenderat oss att gå på. Det är dags att välja vilket sjukhus vi vill förlösas på och Karolinska känns ju som ett rätt givet val då det bara ligger några hundra meter ifrån oss och jag har en hel del bra erfaranhet av dem i andra ärenden. Men vi åkte dit för att lyssna lite vad de hade att säga och vi var verkligen inte ensamma där! Hela aulan fylldes i princip av tjocka magar och deras partners, det var rätt kul att se!Informationen/föreläsningen var väldigt bra. Barnmorskorna som höll i den var utmärkta pedagoger och de tog upp allt från parkering till smärtstillande och vad partnern kan göra under förlossningen för att underlätta. Det var väldigt matnyttig information även om jag börjar bli rätt påläst vid det här laget. Jag tror dock att Fredrik fick en liten ”eye-opener” och att det kändes lite verkligare för honom, för efteråt ville han åka förbi förlossningen för att se hur han skulle köra och så började han prata om att vi måste skriva förlossningsbrev och börja packa BB-väskan. :) Det närmar sig med stormsteg...Efter Karolinska så åkte vi även en snabbis till Barnens Hus i Sickla där de hade ”Babykväll” som annonserats vitt och brett tidigare i veckan. Det skulle vara ”unika” rabatter som aldrig kommer igen på massvis av saker man behöver till sin bebis. Vilket utmärkt tillfälle tänkte vi att förvärva en del av de saker vi behöver till en rimlig penning. Men tyvärr var kvällen kraftigt överreklamerad, var man inte ute efter en äldre barnvagnsmodell så var det inte mycket de hade att komma med. Vi åkte hem med ett packe våtservetter och ett bäddset till spjälsängen i princip.

Helgen = trevligt umgänge men kroppen protesterade

OBS! Nedan inlägg innehåller cirka 90% klagomål - läs på egen risk! ;)

I helgen har jag känt mig riktigt gravid. Det märks att kroppen inte är nöjd när jag håller igång för mycket under en och samma dag, det är bara svårt för min hjärna att inse att saker och ting har förändrats – jag vill fortfarande planera in så mycket som möjligt under en helg så att man får ut det mesta av den. Men jag hoppas att jag tagit lärdom av denna helgen, för det blev helt enkelt för mycket. Nästa helg MÅSTE jag ta det ännu lugnare!

Det började bra i lördags, förmiddagen var jag hemma & småpysslade lite och tog det lugnt. Vid 14-tiden tog jag bilen in till Söder och träffade en kompis som för tillfället är bosatt på SÖS då hennes dotter föddes för tidigt. Vi tog en fika och snackade bort flera timmar, jättetrevligt! Bilen var parkerad i garaget så det var inte långt jag behövde gå alls så jag hade fortfarande gott om energi efter besöket.

Efter fikadejten åkte jag till Söder för att träffa upp ett gäng tjejer (hela 12 st blev vi till slut) för en middag på Bondegatan. Tyvärr var det inte lika lätt att hitta parkering där (speciellt svårt pga att det var löningslördag kan jag gissa på). Jag fick cirkulera runt kvarteren i flera omgångar innan jag slutligen hittade en parkering långt bort. Jag fick sedan gå till restaurangen i min långsamma takt vilket även resulterade i att jag blev en halvtimme sen (vilket egentligen inte var något problem då maten ännu inte serverats).

Jag hade jättetrevligt med tjejerna även om det var trångt på restaurangen och både mat och servicen lämnade en del att önska. Det blev några timmars mysigt umgänge och sedan fick jag promenera den långa sträckan på väg tillbaka till bilen. Jag kände av foglossningen hela kvällen och misstänkte att promenerandet skulle ställa till det dagen efter, men jag hade liksom inte så många alternativ. Jag kom hem vid 22-tiden, en lång dag för mig nuförtiden. ;)

Så i söndags när jag vaknade var jag ännu stelare än vanligt. Det kändes lite som att jag var tvungen att vrida bäckenet och benen tillrätta på morgonen innan jag kunde använda mina ben, lite som om benen "gått ur led" (vilket inte var ett dugg skönt kan jag upplysa om). Fredrik fick hjälpa mig upp flera gånger under natten när jag behövde gå på toa. Sedan blev jag otroligt nedstämd med en gråtattack som följd. Jag tror att det gick upp för mig i den stunden att jag inte alls skulle hinna med alla aktiviteter planerade för dagen, egentligen ville jag inget annat än att bara stanna i soffan hela tiden. Men förväntningarna/kraven jag ställer på mig själv inkluderar inte en dag i soffan direkt... Så det var bara att torka tårarna och sätta sig i bilen.

Efter ett antal ärenden skrek kroppen och vägrade att fortsätta i samma takt vilket ledde till en ny gråtattack och resten av aktiviteterna fick ställas in. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig med andra ord och jag var så otroligt nere hela tiden, måste ha varit en del hormoner som gjorde sitt till när det gällde humöret också. Det gick inte att få stopp på tårarna! Och jag blir så himla trött av att gråta, det är verkligen en ordentlig urladdning!

När dagen äntligen var till ända och det var dags att sova upptäckte jag att jag blödde mycket när jag gick på toa. Det var liksom inte blodblandat utan rent blod som droppade ner i toaletten. Jag blev så orolig att jag knappt sovit på hela natten. Blödningen fortsatte natten igenom och i morse ringde jag till Vårdcentralen. Jag fick ett lugnande besked, det är väldigt vanligt för gravida kvinnor i sista trimestern. Ikväll är jag tröttare än vanligt. Nästintill ingen sömn i natt och en utmattande helg. Idag har jag i alla fall bokat tid hos sjukgymnasten för att gå och prata om min foglossning! Dock blev det tid först nästa torsdag, hade hoppats på att få komma dit lite snabbare. Nu när jag var vaken så mycket under natten upptäckte jag att det verkligen var en febril aktivitet i magen nattetid! Undrar om bebis alltid är igång så mycket när jag sussar. :)

När jag ändå skriver ett sådant långt och klagofyllt inlägg så kan jag även passa på att beklaga mig lite över min vänstra handled. Jag har fått en ny smärta i den handleden som gör att många rörelser med vänster hand är helt otänkbara. Jag misstänker att det kan ha att göra med handledsstödet som jag sover med. En natt när jag vaknade upp hade hela handen vridit sig i det där stödet och fixerats i ett rätt onaturligt läge. Sedan dess smärtar det på ett "nytt" ställe i den handleden. Jag har nu slutat att använda det stödet, hoppas på att smärtan går över och att det bara är något tillfälligt. 　

Vecka 30

Vecka 30 nu, bara 10 veckor kvar! Tycker att det är lite galet att jag är i vecka trea nolla nu! Det har länge känts som att just trettiveckorna har varit så otroligt avlägsna. Men nu är vi här! Den sista fjärdedelen av graviditeten inleds nu. Så här står det om vecka 30:

Kroppen:

Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten. Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna. De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet:

Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

Så här känner jag:

Min blåsa samt foglossningarna blir bara värre och värre. På kvällarna får Fredrik hjälpa mig upp ur soffan och det har han gjort nu ett tag, men på nätterna har det hittills fungerat för mig att ta mig upp själv ur sängen, men nu börjar det bli en riktigt stor utmaning också! Det tar mig några minuter av stelhet och smärta att resa på mig och det börjar bli på gränsen att jag behöver någon typ av hjälp för att resa på mig. Det beror mycket på blåsan som gör så väldigt ont när jag böjer mig/sätter mig upp. Men också på foglossningarna som kryper ner i benen och gör dem svaga. Det känns liksom som att jag konstant har en extrem träningsvärk i låren och rumpan. Det börjar bli dags att boka in ett besök hos sjukgymnasten känner jag!

Besöket hos BM tidigare idag

I morse var det dags för besök hos barnmorskan igen. Efter dagens besök kommer det nu att bli tätare, varannan vecka ska vi dit för koll. I morse tog hon blodprov, urinprov, blodtryck, mått på magen och så fick vi lyssna på bebis hjärta. Vi pratade även en del om utvecklingen och testresultaten. Generellt sätt så är det mesta helt normalt, dock blev resultatet av testet för järnvärdet något av en chock. Jag har börjat känna mig piggare sedan jag började ta järntabletterna och förväntade mig att värdet skulle vara bra mycket bättre än förra gången. Men tvärtom har det blivit sämre! Nu är värdet under gränsen för anemi, dvs jag har blodbrist. Dock var inte minskningen så markant att barnmorskan skulle föreslå andra åtgärder, utan jag ska enbart fortsätta äta järntabletterna.

Bebis hjärta lät helt normalt även denna gången, pulsen låg på 152. Så mysigt att få höra hjärtat slå!! Jag har lite högt sockervärde (eller hög sockerintolerans som hon uttryckte det) så jag måste börja tänka mer på vad jag äter och dricker. Det är dock inte så högt att det finns risk för graviditetsdiabetes, än. I övrigt var allt normalt, magen växer precis som den ska enligt växtkurvan och blodtrycket var bättre än förra gången. :)

Fler märkliga drömmar

Jag börjar känna mig lite smått stressad över att bf närmar sig med stormsteg. Det är så mycket jag vill hinna göra innan det är dags! Renovera kök (not gonna happen), barnrum, fixa i båda badrummen och massa annat smått och gott. Det börjar bli fullt med planer i huvudet som snurrar omkring, men inte mycket blir gjort. Jag tror att detta har påverkat mina drömmar de senaste två nätterna, det i kombination med att jag har börjat läsa en bok om förlossningen.

Det där jobbiga som jag inte har behövt tänka på så mycket ännu (förslossningen) närmar sig ju med stormsteg och jag kan inte längre skjuta på det. Helst av allt vill jag fly från det redan nu, det känns inte som att jag kommer att bli redo på bara 11 veckor. Har haft flera vänner som på senaste har haft väldigt besvärliga/chockerande upplevelser kring förlossningen och det har bara ökat min oro. Usch, jag hoppas verkligen att föräldrakursen om förlossningen samt den här boken kan hjälpa mig att komma i bukt med vissa av mina rädslor. Jag funderar även på om vi ska gå någon profylaxkurs, men det är så dyrt. Vi får se hur vi gör.

I förrgår natt drömde jag att jag var med om en förlossning faktiskt. Och det gjorde ont. Men upplevelsen i sig var inte så farlig som jag hade trott, då var nattens dröm värre. I nattens dröm var jag och Fredrik på Bajenmatch. I halvlek gick jag över till Bajenklacken och satt och pratade med en kompis där. Precis när de blåser igång andra halvlek och jag reser på mig för att gå tillbaka till min plats så upptäcker jag till min förskräckelse att jag är NAKEN! Spritt språngande naken, inte en tråd på kroppen! Snabbt försöker jag skyla mig med händerna, men olyckligtvis har en av spelarna lyckats sparka fotbollen av planen och den är på väg rakt mot mig... Så naturligtvis vänder sig hela publiken mot mig och ser att jag står där alldeles utlämnad. Som om inte det vore nog så är givetvis samtliga TV-kameror som direktsänder riktade på mig! Jag snor åt mig en Bajenflagga och virar in mig i den, men skadan är redan skedd. Så pinsamt! Vad hände egentligen med mina kläder...?

200 dagar

Tänk att idag har jag burit på Knytet i hela 200 dagar! <3 Nu är det bara 80 kvar... Det känns lite som att veckorna svishar förbi, men samtidigt om jag tänker tillbaka på när vi fick beskedet så känns det ändå väldigt avlägset. 11 veckor kvar nu! :)

Vecka 29

  Över 70% av graviditeten avklarad nu när vi går in i vecka 29! Den senaste veckan har känts lite långsammare än tidigare veckor faktiskt, tror att det beror mycket på att allt har börjat kännas lite tyngre, lite motigare och lite jobbigare. I förrgår kväll var jag superdeppig verkligen, av ingen anledning alls. Men allt kändes bara tufft och tungt, lite gråt lättade bördan dock. Stackars Fredrik gjorde sitt bästa för att göra mig på bättre humör, men den kvällen var körd redan från start.

Igår morse var dock deppigheten som bortblåst igen och på kvällen fick jag dessutom lite ny energi av att vara ute och träffa tjejerna, jättetrevligt! Så nu gäller det bara att fortsätta kämpa! :) Så här står det om denna vecka:

Kroppen:

Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad. Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.  Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet:

Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.

Så här känner jag:

Det är verkligen tyngre! Jag börjar vagga ordentligt när jag går nu för att kompensera. ;) Jag är hungrigare men klarar inte av stora portioner åt gången utan skulle nog hellre äta en liten bit typ varje halvtimme hela dygnet, lite praktiskt ogenomförbart bara. ;) Blåsan har börjat bli besvärligare igen, har riktigt ont när jag vaknar på nätterna, men senaste IC-attacken skedde natten till nyårsafton, håller tummarna för att de fortsätter att hålla sig undan.

Foglossningarna känns mer och mer, trots att jag försöker tänka på att inte sitta still för mycket, på att stå rakt (aldrig stå på ett ben!), på att ligga rakt (gravidkudden är väl använd och funkar jättebra) och inte utsätta bäckenet för onödiga ojämna belastningar. Ibland känner jag verkligen att det är "lösare" i bäckenet, gör jag vissa rörelser hänger liksom kroppen inte med på samma sätt och ett ben eller ryggen kan "låsa sig" om jag inte är försiktig. Det gäller att tänka efter och göra långsamma, jämna rörelser med benen ihop.

Igår vid lunchtid kände jag en typ av rörelse i magen jag inte känt tidigare. Det var liksom en "större" rörelse, misstänker att bebis vände på sig. Jag kunde till och med se rörelsen utanpå kläderna, riktigt fascinerande! Det är mycket aktivitet i magen nu, speciellt i samband med måltider. :)

Vad händer i min kropp just nu?

Någonting har förändrats i min kropp den senaste veckan, jag har verkligen märkt en markant skillnad. Natten till igår vaknade jag upp kl 03:00 och var vrålhungrig! Inte bara lite sugen liksom utan jag-kan-äta-en-hel-kossa-rå-hungrig! Det var tufft, men jag lyckades ignorera smärtan i magen och somna om. Igår kväll kom det igen. Vi hade ätit middag, jag var proppmätt. En halvtimme senare sa magen kurr! Jag valde att ignorera det igen, men strax innan midnatt var det inte längre möjligt. Fredrik fixade ett par mackor och magen var väldigt tacksam. Men tror ni inte att jag vaknade kl 3 igen och var vrålhungrig?? Hittills har jag tvärtom varit rätt osugen på mat och fått tvinga i mig många gånger.

Det känns som att bebis är inne i någon riktigt stor tillväxtfas eller något, för någon snor tydligen maten jag äter! ;) Det är inte bara hungern som ställer till det just nu, foglossningen är extra besvärlig nu av någon anledning och jag blir andfådd vid minsta ansträngning. Igår kväll hade jag lite ont i revbenen och det var någon som måttade en riktigt kraftig spark rakt mot dem just då också. Ja, lite extra besvärligt känns det just nu men fortfarande helt klart hanterbart. :) För hur jobbigt det än känns i vissa stunder så känns det så fantastiskt underbart & härligt i nästa - det enda jag behöver göra är att tänka på det lilla underverk som växer i min mage och som onekligen verkar må väldigt bra. :)

Magen vecka 28

Magen börjar verkligen bli stor nu! Tänka sig att det ändå är hela 12 veckor kvar, hur stor kommer den egentligen att bli?? När jag ser magen på foto så förstår jag verkligen varför jag börjar tycka att det är lite tungt och varför det ibland är stört omöjligt att ta sig upp ur soffan utan hjälp. ;)

Byrån - resultat

För lite drygt en vecka sedan blev vi klara med att måla byrån, äntligen! Färgen räckte precis, så vi hade lite tur där. Jag märkte även att detta med att måla med oljefärg inte var någon hit just nu. Sista dagen fick jag andningsproblem och fick gå ut från huset för att andas frisk luft. Även händerna klagade pga karpaltunnelsyndromet, efter en kort stund av slipning & målning så domnade de och efter ytterligare en liten stund blev det riktigt smärtsamt. Men nu är den klar!! Vi är helnöjda med resultatet!

Före:

Efter:

 

Vecka 28, 90 dagar kvar!

Vecka 28 nu, tiden går verkligen snabbt! Tänk att det bara är lite drygt 12 veckor kvar nu innan vi får hem en liten bebis! Så här står det om vecka 28:

Kroppen:

Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.

Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud. Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig. Brösten kan läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer.

Barnet:

Barnet väger nu cirka 1200 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?

Så här känner jag:

Inte så mycket som har ändrats från förra veckan. Det jag har börjat uppleva mer är dock detta med att jag väldigt lätt blir andfådd. Det känns verkligen att bebis trycker på bröstkorgen nu, ibland blir det väldigt jobbigt att andas efter att jag till exempel gått i en trappa och pratat i telefon samtidigt.

Mina bröst läcker väldigt mycket, det är nästan lite roande. Barnmorskan som höll i föräldrautbildningen om amning nämnde att efter cirka 5 månaders amning kan trycket bli väldigt stort i brösten och man kan ofta liksom använda brösten som vattenpistoler. Mina kan redan användas så har jag upptäckt av en slump, haha.

Jag har också börjat känna mig mer otymplig den senaste veckan, min tidigare eventuella smidighet är ju ett minne blott skulle jag väl vilja påstå. Det känns också i benen att min vikt ökat en del (fortfarande "bara" lite drygt 7 kilo dock), det känns ofta som att jag har lite träningsvärk i benen, speciellt i låren. Men det kanske har att göra med foglossningen eller något också, vad vet jag.

Glukosbelastning

Idag har jag varit på Karolinska för en så kallad "Glukosbelastning". Då diabetes finns i min släkt (mormor) samt att jag hade ett förhöjt blodsockervärde vid förra besöket så bedömde barnmorskan att det var bra om jag gjorde ett sådant test för att utesluta graviditetsdiabetes. Undersökningen gick ut på att jag fastade i 10 timmar och sedan tog de ett blodprov på mig. När de etablerat ett pålitligt värde (de testade 2 prov varje gång och så fick inte skillnaden mellan resultaten på dem vara över 0,3) så fick jag dricka en sockerlösning som skulle drickas upp på 5 minuter. Det var väldigt sött, alldeles för sött på fastande mage när smaklökarna är pigga och på morgonkvisten när man inte direkt är sugen på något sött. Men jag fick i mig vätskan till slut (jag utnyttjade dock mina 5 minuter väl). Efter det fick jag sätta mig i väntrummet i 2 timmar.

Jag fick inte äta och jag fick inte heller röra mig för mycket. Så det blev till att läsa bok och försöka använda mobilen till att surfa (mottagningen där var dock inte den bästa). Efter att 2 timmar gått fick jag komma in för en ny provtagning med pålitligt värde.  På första provtagningen hade jag ett värde på 6,1 och efter sockerlösningen och väntan så låg värdet på 9,5. Enligt 1177.se (som enligt barnmorskan är en pålitlig sajt) så innebär det att jag inte har graviditetsdiabetes. Så här står det på deras hemsida:

"Om man är frisk ska värdet ligga under 10 mmol/liter. 

Är det 10 mmol/liter eller högre har man graviditetsdiabetes."

Vi får väl se vad barnmorskan säger vid nästa möte, men om informationen ovan stämmer så är det ju positivt även om jag kanske inte var så väldigt långt ifrån.

Föräldraledighet

Denna vecka eller nästa ska jag egentligen in med ansökan om föräldraledighet. Det känns smått overkligt att lämna in den redan, det känns som att det är låååång tid kvar..! Men egentligen är det ju inte det. Och ansökan ska in minst 2 månader innan man har tänkt att gå på ledigheten, vilket ju är nu. Min chef har dock uttryckt att det inte är så bråttom med den, hon vet ju om på ett ungefär när jag har tänkt att gå.

Jag måste ju dock börja planera och jag har funderat en hel del på hur man ska lägga upp det, men inte blir man klokare ju mer man funderar. Hur ska man kunna veta hur situationen ser ut när barnet är 6 månader eller 1 år? Hur länge kommer jag att kunna amma (om det ens går)? Kommer jag att ha ett jobb att komma tillbaka till? Och om jag sägs upp precis innan jag går - då kommer uppsägningstiden att förskjutas till efter ledigheten, men jag kommer ju knappast att kunna ansöka om förlängning av ledigheten i ett sådant fall. Däremot om man vill komma tillbaka tidigare så kan ju inte arbetsgivaren ha något emot detta med tanke på att företaget inte anlitar vikarier utan enbart konsulter. Så det kanske är lika bra att söka om rejält tilltaget med ledighet just in case? Kommer Fredrik att vara klar med sin utbildning/precis ha börjat ett nytt jobb när det är tänkt att jag ska vara åter i tjänst? När ska bebis börja på förskola?

Som om dessa funderingar inte var nog så börjar man ju redan nu fundera på hur många föräldradagar man ska ta ut, det är ju inte bara ledigheten som ska planeras utan även den ekonomiska biten. Ta ut så snålt som möjligt med dagar första året har jag fått rådet till. Men min arbetsgivare har föräldrautfyllnad de första 150 dagarna och de pengarna baseras på hur många dagar jag tar ut. Så de första 5 månaderna borde jag alltså försöka ta ut så många dagar jag kan för att utnyttja den förmånen så gott det går, för att sedan gå ner i dagar och efter 1 år ska det öka på nytt. Det är hur knepigt som helst att försöka fundera ut den bästa lösningen för att få ut maximalt med tid utan att förlora alldeles för mycket pengar. Kan ingen bara säga till oss precis hur vi ska göra?

Som tur är måste ju inte allt planeras i detalj redan nu, men ledighetsansökan måste dock in snart som sagt.

Första föräldrautbildningen

I morse var jag och Fredrik på första "föräldrautbildningen" hos barnmorskan. Det är 3 stycken totalt vi ska gå på som arrangeras i barnmorskemottagningens regi, den vi gick på idag handlade om amning. Av någon anledning så rekommenderar de att man går den kursen i vecka 25-28, de andra (förlossning och första tiden med barnet) går bra att vänta med tills senare.

Barnmorskan som höll i utbildningen var väldigt sympatisk. Positiv, varm och pedagogisk. Det kändes bra att gå kursen även om det gjorde lite ont i kroppen att se på när hon vred på bröstvårtorna på "utbildningsbröstet" som var gjord av samma material som ett gosedjur. I tid och otid skulle det vridas och klämmas på dem där och jag som redan har så extremt känsliga bröst - det kommer att göra förbannat ont det där... :( Nuförtiden rekommenderas dock inte att man "förbereder" sig innan genom att härda bröstena vilket jag är tacksam för, nu kan man ju skjuta lite mer på det där onda. ;)

Fortsatt namndiskussion

Dags att fortsätta namndiskussionen! Genom förra inlägget fick jag in några förslag:

Linnea (finns på vår lista redan)
Alma (Fredrik har ej godkänt från min ursprungliga lista)
Saga (upptaget)
Elin (upptaget)
Siri (upptaget)
Ellinor (går vidare)
Emma (finns med på vår listan redan)
Agnes (upptaget)
Annika (går vidare)
Anja (går vidare)
Ella (Fredrik har ej godkänt från min ursprungliga lista)

Genom Hanna fick jag tipset att använda mig av "statsministerkriteriet" som hon och Leo gjorde när de funderade på namn till sina barn. Kriteriet innebär att namnet helt enkelt ska fungera även när barnen växt upp och blir statsministrar. ;) Så "gulledutt"-namn ryker då och jag tycker nog själv att vi har lyckats hålla oss till det hittills, även fast vi inte medvetet valt namn utifrån kriteriet. :) Men bra att ha i bakhuvudet!

Fredrik ska även ta en titt till på min ursprungliga lista så kanske det dyker upp någon mer kandidat därifrån. Snart ska jag presentera vår lista och se vad ni tycker, men det kanske är någon mer som vill göra sin åsikt hörd innan dess?

Besök av ergonomen

I morse hade jag besök av en ergonom på jobbet. Flera gravida på jobbet har passat på att boka en tid med ergonom för att ta reda på hur man på bästa sätt kan lindra smärtor pga foglossning och dylikt på arbetsplatsen. Nu fick jag möjlighet att prata med henne också. Hon hjälpte till att göra vissa mindre ändringar på min arbetsplats som att sänka skärmen så att nacken slappnar av, se till att den var på rätt avstånd (68 cm var tydligen ok som den var på), ta bort fötterna på tangentbordet så att mina handleder får ett mer vilsamt läge och en del annat som man inte tänker på själv.

Utöver ovan så fick jag även tillgång till en speciell stol som jag nu delar med en gravid kollega. Den gör att jag "halvsitter" hela tiden vilket gör att ryggen blir mycket rakare och därmed lindras besvären i nedre delen av ryggen. Det är dock inte bra att sitta i den för mycket för det kan orsaka andra besvär för gravida, så vi turas om att använda stolen. Jag ska även besöka ergonomen nästa vecka för att prova ut ett vettigt underarmsstöd som även det ska underlätta för mina problem med händerna. Sedan återstår bara för mig att försöka hitta ett vettigt "penngrepp" som gör att pennan blir tjockare så att mitt grepp när jag skriver inte blir så ansträngt. Toppen tycker jag att man kan få så bra hjälp på arbetsplatsen! Då klarar man ju dessutom av att sköta sitt arbete effektivt längre! :)

Nu är det flickornas tur och lapptäcke på G!

Just nu känns det som att det bara föds flickor runtomkring oss. :) Den 14/12 födde min kollega en liten dotter (hon som kom så tidigt som jag nämnt innan), den 26/12 blev min kompis Magnus pappa till en söt liten tjej och igår blev tydligen HP pappa till en liten tjej också! Igår var vi på besök hos Magnus & Jenny och fick träffa lilla Embla som hon ska heta. En liten söt tjej på 3,2 kg som var helt bedårande gullig och som dessutom skötte sig så bra när vi var där, en riktig pärla! Vi hade bara tänkt att "störa" dem en snabbis, men vi pratade bort tiden så helt plötsligt hade en snabbis förvandlats till 3 ½ timme av mycket trevligt umgänge! :)

På vägen hem stannade vi hos mormor för att äta en god middag och även titta till designen på lapptäcket som hon håller på att sy till oss. Det var lite dåligt ljus på kvällskvisten och vi hade bara mobilkameran att fota med, men så här ser den tilltänkta designen ut på ett ungefär:

Tror att denna kommer att bli fantastiskt fin! Och den kommer att passa till både tjejer och killar i framtiden. :)

Vecka 27

Oj, vad tiden går snabbt! Veckorna verkligen susar förbi och det känns som att jag inte gör mycket annat här på bloggen än att rapportera om att vi klivit in i en ny vecka. ;) Så här står det om denna vecka:

Barnet

Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.

Vikt 1 kg.

Mamma

Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar barnet spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur barnet "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår. Hittills har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen. Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.

Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen. Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Så här känner jag

Det händer mycket nu tycker jag! Jag upplever att jag har börjat känna "annorlunda" sparkar från bebis nu, mer intensiva och i andra delar av magen än tidigare. Förut var de koncentrerade på blåsan (aj!), nu kan jag känna dem på sidan av magen ibland också. Häromdagen när jag låg i soffan och satte mig upp för att resa mig så såg magen jättemärklig ut! Den var liksom superhård på vänstra sidan och nästintill platt på högra. När jag kände på vänster sida så kändes det som att det var ett huvud som buffade från insidan, vilken häftig känsla!

I övrigt har besvären med halsbränna förvärrats, men jag märker att jag främst får dessa problem på kvällstid, innan maten - dvs när jag är som hungrigast. Så jag försöker att inte gå hungrig utan hellre ta en frukt eller en liten macka, det räcker oftast med något riktigt litet för att råda bot på den jobbigaste brännan.

Jag har fortfarande inte gått upp mer än 6 kilo, vilket jag är glad för. Jag hoppas på att kunna hålla en låg viktuppgång, men samtidigt håller jag givetvis inte igen med maten medvetet. Jag äter så mycket jag orkar, oftast blir det mindre portioner men oftare istället nuförtiden, jag blir mätt snabbt men även hungrig igen efter kort tid.

Mina bröst är inte så spända, däremot är bröstvårtorna extremt känsliga, de har de varit i princip hela graviditeten. Och sedan ett par veckor tillbaka så läcker de ganska mycket tycker jag (inte så sparsamt som beskrivet ovan). Det kommer mest vätska på kvällarna. Känns lovande i alla fall - det borde väl tyda på att de kanske kommer att fungera som de ska när det väl är dags? ;)

Karpaltunnelsyndromet och foglossningarna kvarstår men har inte förvärrats nämnvärt och jag börjar verkligen vänja mig vid dem problemen upplever jag det som. Att handen domnar när jag sminkar mig på morgonen är rutin numera och jag får sitta och "pumpa" med handen när jag äter med bestick, det gör jag per automatik. Jag försöker att inte sitta still för länge på kontorsstolen innan jag reser på mig för foglossningens skull och jag inser att det inte går att gå omkring länge i köpcenter & dylikt. Korta, snabba besök är vad som gäller. Och mycket vila, det hjälper mot i princip alla besvär! Över jul och nyår har jag fått gott om vila vilket har stärkt mig oerhört, det har varit så skönt!

Jag är fortfarande trött, men jag upplever nog att antingen har järntabletterna hjälpt något, eller så är det all vila jag fått över ledigheten, för jag har lite mer energi än innan jul. Allt som allt så är det väldigt mysigt att vara gravid (jag älskar att smeka och klappa på magen och fundera på vem det är som gömmer sig därinne!) även om krämporna är besvärliga - just nu känns de dock helt klart hanterbara och det känns som att jag är inne i en bra period!

Namnförslag

Tänka sig - 99 dagar kvar idag vilket innebär att vi är nere på tvåsiffrigt! Det närmar sig... ;) Det i kombination med att vi faktiskt vet kön nu har lett till att namndiskussionen har tagit fart på nytt. Jag hade gjort en liten nätt lista med en sisådär 40 potentiella mer eller mindre väl genomtänkta namn som vi gick igenom häromdagen. Jag tror Fredrik "godkände" 6-7 av dem, han är tuff i förhandlingarna! ;)

Nu har jag börjat skissa ner några fler förslag, men jag vill ha in ännu fler! Jag skulle bli otroligt tacksam om ni skulle vilja ge några förslag i kommentarsfältet! Ta chansen och var med & påverka, vad ska lillflickan heta? :)

Nytt år och 100 dagar kvar!

Idag är det inte bara ett nytt år  utan idag är det precis 100 dagar kvar tills det är beräknat att vi får träffa flickebarnet som växer i min mage! Jag längtar så mycket nu! Idag har varit en riktigt lat dag med massvis av vila och då har hon varit otroligt aktiv i magen och sparkat mycket och länge. Det är så mysigt att känna av rörelserna i magen, jag kan liksom se framför mig hur hon ligger där inne och trycker, sparkar och sträcker ut sig. <3

Vi hade en lugn nyårsafton hemma hos Per & Christina, jättetrevligt och skönt! Precis vad jag behövde och önskade. Vi kom ändå hem rätt sent och jag tror vi kom i säng först vid 4-tiden så det är nog därför jag trots lugnet varit rejält däckad hela dagen. Men skönt att få vara det ibland också! I morgon är jag tillbaka på jobbet igen, det blir tufft att komma tillbaka efter att jag fått vila så mycket, nu blir det tidiga mornar igen!