tisdag 26 februari 2013

Förvärkar och drömmar

I fredags kväll kom de första känningarna av förvärkar som jag upplevt. Åtminstone tror jag att det är förvärkar då de känns precis som menssmärta, en molande värk i magen och sedan en smärta i ryggen som strålar ner i benen. Värkarna kom tillbaka på lördag kvällen och kombinerades då med ett kraftigt illamående. Men sedan har de hållit sig borta. Enligt det jag har läst så kan dessa värkar komma av och till under hela graviditeten, så inget att oroa sig för. Men det får mig att känna ännu mer att det börjar närma sig med stormsteg... Kanske dags att packa BB-väskan snart. ;)

I natt hade jag fler märkliga drömmar. Jag drömde faktiskt att vattnet gick och att jag åkte in till förlossningen. I Sundsvall. Fråga mig inte vad jag gjorde där. Jag berättade aldrig för Fredrik att jag åkte in för jag ville inte "störa honom i onödan" (han var ute och drack med polarna). Istället fick jag skjuts av en reko kille som stod utanför med sin flakmoppe. När jag kom in till förlossningen fick jag reda på att jag var fullt öppen, men det var ändå inte dags att krysta utan jag skulle komma tillbaka senare. I nästa sekund står jag i full McDonalsutstyrsel bakom kassan och jobbar. Med värkar. Jag har ingen koll på deras utbud, men kön framför kassan är lång så det är bara att sätta igång och jobba. Första kunden beställer en Sushiburgare. Med broccolimilkshake!! Uuuh! Framtida utbud på Donken kanske?

söndag 24 februari 2013

Finbesök!

Igår kväll fick vi finbesök av Embla (snart 2 månader gammal!) och hennes föräldrar Magnus & Jenny. Vi tittade på Melodifestivalen och pratade bort ett antal timmar. Det var verkligen trevligt och lite extra skönt att få vara hemma, jag orkar så mycket mer då. Passade även på att fota lite med nya blixten, den funkar fint!

Magnus & Embla

Lite idolbilder på Embla

Embla trivdes bra i Fredriks famn!

fredag 22 februari 2013

Gårdagens besök hos barnmorskan

Igår var vi hos barnmorskan igen för den vanliga kollen. Den ordinarie barnmorskan var nu tillbaka. De vanliga proverna togs, hon kollade järn- och sockervärde, urinprov, blodtryck, mått på magen, vikt och bebis puls. Med järn- och sockervärdet hade det dessvärre inte hänt mycket utan det ser fortfarande inte så bra ut. Jag har ju ökat dosen på järntabletterna nu (tar dem 2 gånger per dag) och dessutom köpt på mig apelsinjuice som jag sväljer tabletterna med (så att kroppen tar upp järnet bättre) och blutsaft (smakar pecka) för ytterligare tillskott. Men det tar tid att bygga upp järndepåerna, så barnmorskan rekommenderade enbart att jag fortsatte på samma sätt. Har fått tips från Nina om att det finns andra järntabletter också – men bm tyckte absolut att jag skulle fortsätta med dessa då de är starkast.

När det gäller sockervärdet så var det något högre än förra gången, dock åt jag ju frukost en kort stund innan träffen så det är inte så konstigt att värdet ökar då. Urinprovet såg bra ut, vikten var oförändrad från förra gången (=bra), magens mått följde kurvan och blodtrycket var jättebra. Jag har till och med fått bättre blodtryck sedan jag blev gravid, vet inte vad det beror på - men känns ju bra att något faktiskt ser riktigt bra ut! ;) Bebis puls var också jättebra, den låg på 150, något högre än förra gången - men det beror på att bm klämmer och känner en del på magen innan hon lyssnar på pulsen, så bebis vaknar till lite därinne.

Bm har försökt att känna hur bebis ligger därinne, men min livmoder är "stenhård", så hon kan inte känna alls. Så hon skickade en remiss till ytterligare ett ultraljud som vi förhoppningsvis får gå på om cirka 2 veckor. Ska bli kul att få se lille bebis igen! <3

Vecka 34

Vecka 34 har vi precis gått in i! Bara 6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum och 82,9% av graviditeten är avklarad. Tiden går så otroligt snabbt, önskar att den kunde sakta ner lite så att jag har tid att vänja mig vid tanken på förlossning och att jag ska bli mamma. ;) Så här står det om denna veckan:

Kroppen:

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet:

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Så här känner jag:

Den här veckan tycker jag att jag har börjat märka av sjukskrivningens effekt, jag känner mig piggare och har mindre ont. Jätteskönt! Jag jobbar också mycket med de tips jag fått från sjukgymnasten så även det har säkert haft en del effekt.

Det är mycket aktivitet i magen! Numera kan vi ofta se på magen hur det rör sig i den, häftigt! Har försökt att filma vid ett par tillfällen, men varje gång kameran plockas fram blir det förstås stiltje i magen! Får se om vi får till något tillslut.

Jag funderar en hel del på förlossningen. Försöker läsa på lite, men vill inte heller veta för mycket. Vi kommer inte att gå någon profylaxkurs, men däremot föräldrakurs på barnmorskemottagningen i nästa vecka. Får se om den kursen skrämmer slag på mig eller inte... Sedan förbättrar ju inte "larmrapporterna" om barnmorskornas situationer på Stockholms förlossningsavdelningar oron, inte heller när forskningsrapporter om att 50% av alla kvinnor som föder vaginalt får bestående men för resten av livet... Försöker att tänka att detta är en situation i livet man absolut inte kan kontrollera, det blir som det blir och jag får bara försöka göra det bästa av det och hoppas att jag kommer "lindrigt" undan.

fredag 15 februari 2013

Vecka 33

Ja, veckorna går verkligen snabbt. Det känns så overkligt att nu är det bara 7 veckor/55 dagar kvar! Sedan förändras livet för all framtid! Så här står det om denna vecka:

Kroppen:
Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu.

Barnet:
Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt 2,2 kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag.

Så här känner jag:
Kroppen mår ju som den gör, men förhoppningsvis kommer halvtidssjukskrivningen att ge resultat snart. Hoppas också på att jag blir piggare snart! Jag har gått upp ungefär 10 kilo nu. Jag har fått många bra tips från sjukgymnasten både på besöket i förra veckan och även på återbesöket igår. Det är dock lätt att glömma bort ibland att man tex ska sätta sig i bilen med rumpan först och sedan ta in benen - ihop - man får inte sära på dem! Och att jag inte ska gå i trappor, men om jag absolut måste så ska jag gå "barnsteg" (ett steg i taget) uppför och baklänges nerför! Det gäller att tänka till ibland och inte ha bråttom. :)

Innan jag blev gravid och träffade/såg kvinnor i 8:e/9:e månaden och deras vaggande gång så tänkte jag alltid att det hade givetvis med den ökade vikten att göra, att det är påfrestande för kroppen och att man blir trött i fötter/ben. Inte tänkte jag att det kunde vara foglossning/bäckenuppluckring som gör att bäckenet/ryggen blir stel som en pinne, att det smärtar och att man har konstant träningsvärk i benen... ;)

torsdag 14 februari 2013

Glad Alla ♥ Dag!

En jättevacker bukett med ovan blommor i fick jag idag av min älskling!! ♥ Nu ska vi mysa ner oss i soffan, hoppas att ni har en riktigt fin dag också! Puss!

tisdag 12 februari 2013

Fler magbilder från vecka 32



Naveln är numera enbart ett litet streck på magen ;)

Morbus de Quervain

Efter läkarbesöket igår åkte jag till arbetsterapeuten för att kolla upp smärtan som jag har fått i vänster handled på senaste tiden. Jag trodde att detta hade att göra med karpaltunnelsyndromet och den ortos/skena som jag sover med på natten. Men så var det tydligen inte. Istället kan jag lägga till ytterligare en ny krämpa på listan, jag har fått något som kallas för "Morbus de Quervain" i min vänstra handled. Det är en inflammation i senan som går från handleden till tummen. Tydligen så har jag överansträngt senan, med största sannolikhet så är det från när jag reser på mig från sängen på nätterna när jag ska gå på toa...

Åtgärden nu blev att hon justerade ortosen så att den ska fungera bättre för min tumme och handleden samt att jag ska byta sida att sova på i sängen. Jag måste även tänka på att inte anstränga vänster hand mer än nödvändigt (inte bära tunga saker - vilket jag ju ändå inte gör nuförtiden) och att hålla ihop tummen med resten av handen om jag måste använda handen för att ta mig upp ur soffa/säng/stol. Vilka märkliga saker jag råkar ut för...

Sjukskrivning på halvtid

Igår var jag på besök hos läkaren på Mödravårdscentralen. Jag gick dit på inrådan av sjukgymnasten för att se om en eventuell sjukskrivning på deltid var möjlig så att jag kan återhämta mig bättre och förhoppningsvis minska problemen av foglossningen. Nuförtiden är ju attityden hos Försäkringskassan och även läkarna att "graviditet är ingen sjukdom" så det är inte så lätt att få igenom en sjukskrivning även om man mår väldigt dåligt.

Men läkaren lyssnade på mina symptom och ansåg ändå att det vore vettigt om jag är hemma från jobbet på halvtid den här sista tiden. Så hon sjukskrev mig på 50% med omedelbar verkan och fram tom slutet på mars (sedan går jag ju på föräldraledighet). Skönt med sjukskrivning och att den inte blev på heltid (då skulle nog tiden gå extremt långsamt!). Det känns väldigt konstigt att jag nu ska vara hemma halva arbetsveckorna, samtidigt en stor lättnad också. Jag pratade med min chef igår och hon blev ju inte överraskad, vi har haft en väldigt öppen dialog genom hela graviditeten och hon har ju sett hur smärtan har tilltagit och hur orken och kraften har minskat.

måndag 11 februari 2013

Magen vecka 32



Igår passade jag och Fredrik på att fota min mage mellan besöken. Här kommer en försmak på gårdagens fotosession som hade temat "magen vecka 32". Fler foton kommer under veckan.



söndag 10 februari 2013

Blivande mormor har stickat!

Idag fick vi finbesök av både min mamma, pappa, mormor samt Fredriks mamma och pappa. Lustigt att det sammanföll med den dagen vi hade över vännerna Per & Christina på middag, det känns som att vi har haft gäster precis hela dagen! Jättemysigt! Mamma kom över med otroligt fina gåvor, hon har nämligen kommit igång och stickat efter 30 års uppehåll och det första hon valde att göra var klädesplagg till bebis! Det blev 2 par vantar, ett par sockor, ett par byxor, en mössa samt en kofta. Och de är fantastiskt fina allihopa, jag blev verkligen grymt imponerad samt väldigt rörd! Tårarna trillade direkt när jag lade ögonen på dessa juveler. Titta så fina konstverk min mamma har stickat till bebis:


Vantar

Strumpor

Byxor

Mössa baksida
Mössa framsida

Kofta baksida

Kofta framsida


fredag 8 februari 2013

Hyperaktivitet i magen!

Idag har det varit helt galen aktivitet i magen! Jag vet inte om jag har gjort/inte gjort någon speciellt som har orsakat detta eller om bebis bara är lite glad att det är fredag! Men det har verkligen varit mer aktivitet än vanligt idag, och många riktigt hårda sparkar så att jag har ryckt till ordentligt, kollegorna har skrattat åt mig hela dagen. Ett tag var det som att bebis spelade trumsolo eller något, ett gäng snabba rörelser efter varandra på samma punkt i magen, undrar just vad hon gjorde då! ♥

Vecka 32

Tänka sig, nu har vi gått in i vecka 32! Det känns fortfarande som att tiden bara rusar iväg, var det inte nyss jag var i vecka 20? Så här står det om vecka 32:

Kroppen:
Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet:
Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Så här känner jag:Jag har ju mina krämpor som jag redan skrivit så mycket om; det är blåsan (IC:n), foglossningen, karpaltunnelsynromet, anemi, magen, trötthet och min HS. Inga nyheter direkt så jag väljer att fokusera på lite annat istället. Barnmorskan nämnde på senaste besöket att bebis antagligen har vänt sig åt "rätt" håll, hon kände dock inte efter utan baserade den informationen på mina ökade problem med blåsan. Förhoppningsvis kommer min ordinarie barnmorska att försöka känna lite nästa vecka för att se om så är fallet.

Jag har känt bebis hicka några gånger, men inte så många gånger. Oftast känner jag istället rörelser nuförtiden. Mer "stretchning" än sparkar, det känns lite som att någon tycker att det är rätt trångt därinne nu och försöker stretcha ut livmodern genom att trycka med ben och armar. Ofta känner jag rörelser på flera olika ställen i magen samtidigt, känns mycket märkligt. :) Och ibland är det jättesnabba "fladdrande" rörelser. Nästan alltid är rörelserna väldigt välkomna (med undantag från när de är riktade på blåsan - de kan jag vara utan ;)), det är så otroligt mysigt att få känna liv i magen!



torsdag 7 februari 2013

Besök hos barnmorskan och sjukgymnasten

Igår eftermiddag var det dags för besök hos barnmorskan igen. Denna gången fick jag träffa en annan då min ordinarie barnmorska är på solsemester. Jag fick välja själv vem jag ville träffa så jag valde den enda andra barnmorskan jag hittills träffat på, en kvinna vid namn Kerstin (hon var den som höll i första föräldrakursen). Fredrik kunde tyvärr inte närvara denna gången då han fått en redovisning förflyttad som han behövde närvara på. Men det gick ju bra ändå.

Kerstin var empatisk och mjuk, lite kontrast mot den ordinarie barnmorskan. ;) Hon konstaterade att det mesta såg bra ut. Sockervärdet hade gått ner dramatiskt jämfört med förra besöket, från 9,6 till 6,0 vilket är toppenbra! Bebis puls var på 135, vilket är helt normalt. Järnvärdet har dock fortsatt att sjunka, vilket inte är bra. Förra gången hade jag ett värde på 109 vilket är anemiskt, nu låg det på 106. Kerstin vill nu att jag ska börja ta järntabletterna 2 gånger om dagen istället för nuvarande 1 gång. Jag har ju dock fått en del problem med magen av tabletterna, så vi får se hur kroppen reagerar på dubblad dos. Det var ett bra besök och jag fick lite tips på vad jag kan göra för att minska en del av mina besvär.

I morse var det dags att träffa sjukgymnasten för att prata om foglossningsproblemen. Sjukgymnasten lyssnade på beskrivningen av mina besvär och sedan klämde och kände hon på olika ställen för att se vart det gjorde ont. Hon nämnde några fackliga termer på det jag har som jag tyvärr inte la på minnet, men tydligen så har jag två olika typer av foglossningsbesvär. En på framsidan och en på baksidan för att använda mindre facklig terminologi. Och värst är det på höger sida av någon anledning. Hon gav mig en del tips och övningar som jag ska göra. Hon rekommenderade mig också att ta kontakt med en läkare då hon anser att jag borde bli sjukskriven på åtminstone 25-50% så att jag kan få kortare arbetsdagar och vara hemma någon dag i veckan. Så det är nu nästa steg, plus att jag måste boka in en ny tid med arbetsterapeuten då mina problem med karpaltunnelsyndromet ökat. Nästa tid hos sjukgymnasten är om 1 vecka, då ska vi se om övningarna gett något resultat.

onsdag 6 februari 2013

Smidig som en flodhäst

Igår hade jag en tuff dag. Jag hade riktigt ont hela dagen (och även dagen innan), så jag beslutade mig för att testa på ett varmt och avslappnande bad på kvällen. Det var första gången jag använde badkaret i vår "nya" lägenhet. Det var helt underbart! För en liten stund försvann all smärta, förutom i blåsan förstås. Men jag kunde koppla av och tänka på annat en stund, underbart! Magen är så stor nu så den kom under vattenytan först när jag vände mig om så att jag "låg" på mage (rumpan är en så bra flytkudde dock så magen nuddade knappt badkaret, så ingen belastning på kaggen). Det var verkligen fantastiskt skönt med ett bad!

Mindre skönt var det dock när det var dags att gå upp. Trots Fredriks hjälp var det mer än knepigt att komma upp ur badkaret. Det var halt och fanns inget att greppa i ordentligt, det i kombination med att jag har så otroligt stela leder och svårt att använda ett ben i taget pga smärtorna i bäckenet gjorde aktiviteten nästintill omöjlig. Efter många suckar och försök lyckades vi äntligen få upp mig. Tror tyvärr att det där blev sista badet för mig under denna graviditeten.

lördag 2 februari 2013

Lapptäcket färdigt!

Förra helgen var vi förbi blivande gammelmormor och hämtade upp lapptäcket som hon så omsorgsfullt sytt till lille Knytet. Vi är så otroligt glada och tacksamma över att mormor orkade göra detta vackra lapptäcke! Vilket jättejobb hon har lagt ner! Så här fint blev resultatet (obs lite skrynkligt på bilderna som ni ser):

Inredning i barnrummet - väggar

Vi har ju börjat fundera lite på det här med inredning till barnrummet. Vi gillar ju ljust/vitt och lite vintage/shabby chic, men i ett barnrum så känns det som att man kan/bör ta ut svängarna lite. Men frågan är först och främst hur man ska göra med väggarna. Måla? Tapetsera? Fondvägg? Väggdekaler? Nedan är några saker jag hittat när jag börjat titta runt lite. Vad tycker ni?

TAPETER

Denna fantastiska tapet kommer från Mr Perswall. Jag tycker att den är jättefin (har även sett den live i Sickla köpkvarter). Men den är ju inte billig direkt...



Denna tapet tycker säkert ett litet barn är urkul! Mamma och pappa kanske dock anser att den är liiiite skrikig... ;)


KONSTTRYCK/BOKSTÄVER

Ett sött litet konsttryck till bebis rum kanske?
Eller bokstavera bebis namn på väggen kanske?
VÄGGDEKALER

Sedan finns det en massa söta väggdekaler på marknaden av olika slag, nedan är några exempel. 




fredag 1 februari 2013

Vecka 31


Ny vecka igen, tjoho! Och nu är mer än 3/4 av graviditeten avklarad, bara den sista fjärdedelen kvar nu! Så här står det om denna veckan:

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.

Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker.

Barnet:

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Så här känner jag:

Blåsan (IC:n) och foglossningen är garanterat det som är jobbigast just nu. Måste man välja så är det blåsan som trilsknas allra mest, en graviditet utan min sjukdom hade varit avsevärt lättare! Men det är ju tyvärr inget alternativ för mig. Jag har försökt med stödbälte för foglossningen, men det gör bara trycket värre på blåsan så det är inget vidare bra alternativ för min del. Tidigare i veckan fick jag en IC-attack som Fredrik hjälpte mig med, innan var det natten till nyårsafton jag fick en sådan senast.

Min andra kroniska sjukdom, HS orsakar en del besvär just nu också. Jag har i alla fall 3 öppna sår som blöder och varar och aldrig läker. De sitter lite dumt till också så jag blir lite rörelsebegränsad i armarna oftast, vilket i sin tur gör att karpaltunnelsyndromet förvärras då jag inte gör övningarna ordentligt.

Men hur jobbigt det än är stundtals så kan jag ju fortfarande jobba, jag kan fortfarande kliva upp ur sängen även om jag behöver lite hjälp ibland - så jag ska egentligen inte klaga. Dessutom så är jag inne i en rätt fantastisk period med massvis av rolig aktivitet i magen som går att känna och även ofta se utanpå! Igår var det en massa rörelser i hela magen, ibland kände jag på vänster sida, ibland höger - ibland på båda sidorna samtidigt! Magen liksom "studsade" emellanåt av allt bökande därinne, så himla häftigt! Jag känner rörelser under större delen av dagarna, på mornarna, på jobbet, på kvällen och även på nätterna.