Vecka 34

Vecka 34 har vi precis gått in i! Bara 6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum och 82,9% av graviditeten är avklarad. Tiden går så otroligt snabbt, önskar att den kunde sakta ner lite så att jag har tid att vänja mig vid tanken på förlossning och att jag ska bli mamma. ;) Så här står det om denna veckan:

Kroppen:

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet:

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Så här känner jag:

Den här veckan tycker jag att jag har börjat märka av sjukskrivningens effekt, jag känner mig piggare och har mindre ont. Jätteskönt! Jag jobbar också mycket med de tips jag fått från sjukgymnasten så även det har säkert haft en del effekt.

Det är mycket aktivitet i magen! Numera kan vi ofta se på magen hur det rör sig i den, häftigt! Har försökt att filma vid ett par tillfällen, men varje gång kameran plockas fram blir det förstås stiltje i magen! Får se om vi får till något tillslut.

Jag funderar en hel del på förlossningen. Försöker läsa på lite, men vill inte heller veta för mycket. Vi kommer inte att gå någon profylaxkurs, men däremot föräldrakurs på barnmorskemottagningen i nästa vecka. Får se om den kursen skrämmer slag på mig eller inte... Sedan förbättrar ju inte "larmrapporterna" om barnmorskornas situationer på Stockholms förlossningsavdelningar oron, inte heller när forskningsrapporter om att 50% av alla kvinnor som föder vaginalt får bestående men för resten av livet... Försöker att tänka att detta är en situation i livet man absolut inte kan kontrollera, det blir som det blir och jag får bara försöka göra det bästa av det och hoppas att jag kommer "lindrigt" undan.