Jobbig natt

12 dagar kvar. Usch, har haft en tuff natt i natt. Som vanligt nuförtiden så ställde jag klockan på 1 gång i timmen så att jag kommer upp och går på toa i tid för att undvika en IC-attack. Vid kl 4 hade jag ont, som vanligt. Jag gick på toa, reste mig för att gå tillbaka men insåg att jag fortfarande hade alldeles för ont. Efter många försök gav jag slutligen upp efter 2 timmars pina och gick och la mig trots att det inte kändes som att jag var färdig. De här såren som har uppstått i min blåsa nu gör att jag aldrig riktigt känner mig färdig, det gör för ont hela tiden. 

Jag får försöka tänka att det inte är lång tid kvar nu! Men samtidigt oroar jag mig lite för hur värkarna kommer att påverka blåsan. Sammandragningarna jag har nu skapar nya sår i blåsan - vad kommer inte värkarna att göra då? Jag vill ju gärna kunna gå och stå efter förlossningen så att jag kan ta hand om bebis såklart. Det blir nog ett samtal till bm nästa vecka för att lufta min oro lite. Nu ska jag passa på att vila mig i soffan, jag är så trött.

Kärlekshyllning till pappa Fredrik

Tänk att vi snart ska bli föräldrar, min finaste älskling Fredrik & jag! Fredrik kommer att bli en fantastisk pappa, det är jag helt övertygad om. Han är så bra med barn och de allra flesta barn älskar honom på en gång (enda undantaget jag kommer på är en väldigt söt glasögonrädd liten flicka som inte var helt förtjust i Fredriks glasögon ;)).

Fredrik är också extremt omtänksam, något jag har fått känna av extra mycket nu under graviditeten. Han har tagit huvudansvaret hemma med diskning, matlagning & städning. Han har helt tagit över rensning av kattlådan då jag inte längre får hjälpa till med det på barnmorskans order. Han ställer upp för mig med allt jag kan tänkas fråga honom om och en hel del jag inte hinner eller ens kommer att tänka på att fråga om.

Förutom att han räddar mig vid varje IC-attack så tar han hand om mig på kvällarna genom att bädda ner mig i soffan och hjälpa mig upp när jag behöver gå på toa. Han hjälper mig att få på mig stödstrumpor och mina skor när vi ska iväg någonstans. Han gör allt utan att klaga det minsta. Istället får jag höra kommentarer som ”det är bra att jag får öva mig på att ta på skor på små fötter”. ♥

På senaste tiden när min blåsa har börjat göra extra ont så tar han även hand om alla ärenden utanför lägenheten. Han handlar mat, köper saker till hemmet vi behöver och hämtar ut paket jag har beställt. Han skjutsar mig när jag behöver åka någonstans och han justerar ratten i bilen när jag vill köra (för att jag ska kunna köra numera så måste ratten vara så långt bak som det bara går för annars har jag ratten i magen. Spaken för att justera ratten sitter under ratten - hur smart är det - jag når inte den längre då magen tar emot).

Förutom att han är så hjälpsam med allt praktiskt så är han också fantastisk på att få mig att må bra. Han lindrar min smärta genom att distrahera mig eller genom värme i form av en kopp varm choklad eller kroppskontakt. Han hjälper mig till badrummet när jag har så ont att jag inte kan gå upprätt. Jag är så lycklig att Fredrik finns i mitt liv och att vi får göra den här resan tillsammans.  ♥

Fötterna

Apropå svullna händer & fötter... Maria fotade hennes fot bredvid min igår kväll. Mina fötter är i normala fall inte helt identiska med syrrans, men mer lika hennes än min nuvarande klumpfot. Tyckte det var rätt kul att se dem bredvid varandra. :)

Gissa vilken fot som är min...! ;)

Välkommen vecka 39!

Då går vi in i näst sista veckan av graviditeten! Så här står det om vecka 39:

Kroppen: 

Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet:

Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Så här känner jag:

Bestämma mig för att jag är redo? Näh, jag är inte där än. BB-väskan har börjat packas, spjälsängen bäddats, massvis av bebiskläder har tvättats mm. Men jag tror ändå inte att jag kommer att bli redo, så det är väl bara att acceptera att det inte blir så. Samtidigt som att jag inte är redo för förslossning och att jag ännu inte förstått att jag ska bli mamma så längtar jag oerhört efter att få träffa bebis! Vad är det för en liten tjej som döljer sig inne i magen? Hur ser hon ut? Hur mycket hår har hon på huvudet och i vilken färg?

Jag har kommit på mig själv många gånger på senaste tiden att jag tänker att jag gör vissa saker för sista gången som "barnlös". Till exempel när jag fyllde på topz i badrummet tänkte jag "nästa gång det är dags att göra detta så är jag mamma". Det är en så häftig och overklig känsla. Snart har vi ansvar för ett litet liv här hemma. Hur ska det gå? ;)

14 dagar kvar

Ja, bara 14 dagar kvar till bf nu! Känner mig fortfarande inte redo, kommer jag någonsin att göra det? De senaste dagarna har det bara blivit värre med blåsan, ibland känns smärtan nästan oövervinnerlig. Efter lunchdejten i tisdags fick jag massvis av sammandragningar.

Sammandragningarna i sig är egentligen inte smärtsamma, men när de vandrar nedåt "sliter" de tag i blåsan och det gör väldigt ont. Den kvällen var kämpig och efter den upplevelsen har jag beslutat mig för att ge mig själv ett utegångsförbud tillsvidare. Nu kommer jag bara att vara hemma och ta det lugnt, inte ens en kortare utflykt är tillåten tills jag mår bättre.

Svullna händer & fötter

Nu bär jag omkring på mycket vätska i kroppen, det vill jag lova! Jag har visserligen gjort det ett tag nu, ända sedan oktober månad i händerna och ännu längre tillbaka i fötter/ben. Men det har eskalerat på sistone. Inte nog med att jag fortfarande har problem med Karpaltunnelsyndrom och Morbus de Quervain, nu är händerna så svullna att när jag vaknar på mornarna så måste jag värma upp lederna innan jag kan böja fingrarna. Dessutom känns det som att händerna är torra konstant, trots att jag försöker smörja in dem ofta. Fötterna har också tilltagit i svullnad och numera är det sandaler som gäller när jag tar mig utanför hemmet. Tur att det inte är så kallt numera och att jag är så varm i övrigt. ;)

I tillägg är mina händer verkligen inte att lita på längre, jag tappar saker konstant. Ska jag bära något ömtåligt så använder jag båda händerna och koncentrerar mig för att undvika katastrofen. En riktig klantfia är jag just nu! Jag kommer inte att sakna just den här delen av graviditeten, vad skönt det ska bli när händerna återfår normal storlek och funktion! ;)

Svullna händer och handleder, känner knappt igen mina händer längre. ;)

Besök hos BM tidigare idag

I morse var det återigen dags för besök hos barnmorskan. Hon tog de sedvanliga proverna och denna gången var allt positivt! Mitt järnvärde hade gått upp från föregående 107 (anemi) till 115 (att jämföra med 121 som jag hade första gången det mättes innan det började gå ner). Blodsockervärdet låg på 5,4 vilket var det lägsta hon mätt på mig. Mitt blodtryck låg stabilt på bra nivå, jag hade inte gått upp något mer i vikt (har gått upp totalt 11 kg) och bebis puls var på 152 efter att hon klämt och känt på magen (=bra. Hon tyckte sig också känna denna gången att bebis huvud fortfarande ligger neråt, vilket ju även det är positivt. Symfus fundus-måttet hade ökat 1 cm, vilket är helt normalt.

BM var väldigt positiv med andra ord och hon tror inte att det kommer att behövas något mer ultraljud efter att hon pratat med läkaren. Det hon verkade mest bekymrad över var mina svullna händer, hon tittade på dem med medlidande och konstaterade att jag måste ha mycket bekymmer med mina händer och fötter.

Det känns skönt att hon tycker att allt ser bra ut, samtidigt känner jag fortfarande med denna BM att vår kontakt inte är speciellt bra. Det känns inte som att hon lyssnar på mig ordentligt. Ibland försöker jag ta upp en fråga med henne som kanske oroar mig och jag får liksom ingen respons riktigt. Hon känns rätt oengagerad, minst sagt. Men jag kommer ju inte att behöva träffa henne så många gånger till så det är ju ingen idé att göra något åt nu. 

Välkommen vecka 38!

Bara 3 veckor kvar nu! Så här står det om denna vecka:

Kroppen:

Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen.

Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet:

Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Får du värkar i denna vecka så förhindrar man inte förlossningen från att komma igång. Alla inre organ är färdigbildade. Barnet är ca 48 cm från topp till tå och väger ca 3,2 kg.

Så här känner jag:

Just nu är det blåsan som besvärar mig mest, helt klart. Den gör ont konstant och smärtan ökar när det är dags att gå på toa vilket jag får göra väldigt ofta, även nattetid. Jag ställer alarm på mobilen på nätterna så att jag inte sover mer än 1 timme åt gången, annars sker garanterat en IC-attack. Så det är många toabesök nuförtiden! Sammandragningarna jag har "drar" dessutom även i blåsan och ibland blir det därför riktigt smärtsamt. Men jag har inte upplevt att jag har haft några fler förvärkar sedan i slutet på februari. Kanske beror det på att jag tar det så väldigt lugnt? :) De kommer nog tillbaka i sinom tid i alla fall!

Blöjor & snickare

Igår var vi och handlade blöjor, våtservetter och andra "vårdartiklar" till Knytet. Det kändes som att vi handlade åt någon annan, vad ska vi med blöjor till? ;) Men faktum är ju att dagen D närmar sig och det börjar bli dags att packa BB-väska, skötväska mm. Så det var bara att försöka välja ut något man tyckte verkade vettigt och sedan får man ju prova sig fram. :) Jag börjar också få så ont i kroppen (läs blåsan) att jag knappt klarar av ens en kortare utflykt till mataffären, så skulle jag få vara med och bestämma så var det lika bra att passa på.

I tisdags hade vi en snickare här också som tog sig en titt på de små renoveringsprojekt som vi försöker få till här hemma innan bebis kommer. Det vi helst av allt vill hinna klart med är en lösning inne i badrummet där vi idag har en tvättpelare där torktumlaren är ovanpå tvättmaskinen. Vi vill gärna ställa maskinerna bredvid varandra istället och ha en bänkskiva ovanpå (som på bilden nedan) och sedan fästa upp ett väggskåp ovanför. Det vore perfekt som skötplats för bebis tänkte vi (och när det inte behövs längre - utrymme för att vika tvätt). Vi får se om vi hinner få det på plats innan bebis kommer, för närvarande inväntar vi ett kostnadsförslag från snickaren.

Magen vecka 37

Magen är verkligen gigantisk nu! Inte konstigt att det känns lite tungt och kämpigt ibland! ;) Häromdagen lyfte Fredrik upp min mage lite på skämt och vilken lättnad jag kände på en gång! Fredriks mamma påpekade också för några dagar sedan att min mage nu flyttat ner något. Och det stämmer nog, jag upplever kraftigt ökade besvär med blåsan, men även en ökad aptit - kanske magsäcken får lite mer utrymme nu? Häromnatten vaknade jag vid kl 4 och var vrålhungrig, det vara bara att gå upp och äta ett äpple. :)

Fredrik fotade magen igår, här är ett par smakprov:

Vecka 37

Vecka 37

Det här var magen i vecka 32, visst har det hänt en del? ;)

Vackra Nemi

Det ska bli spännande att se hur Nemi reagerar på tillskottet i vår familj. När vi har haft besök av småttingar på senaste har vi kunnat observera att en 2 månaders bebis luktade lite konstigt, men var helt ok att vara nära efter bara några få minuter. Så länge hon inte skrek för mycket förstås. En 1-åring var dock inte alls rolig och det var säkrast att hålla avståndet till en sådan aktiv parvel. ;) Men kanske om hon så sakteliga vänjer sig och får vara med i utvecklingen så kanske hon accepterar även en 1-åring.

De här fotona tog jag av vår snygging i morse. Älskar vår kära Nemi! Och älskar vårt nya objektiv också, måste jag tillägga. ;)

Mysig helg!

I fredags kväll kom syster Maria över. Vi lyxade till det med en köttbit, chilibea, klyftisar, vitlöksfrästa morötter och broccoli samt en grönsallad. Det var en härlig avslutning på den sista arbetsveckan på ett tag. Det blev lite kortspel efter maten och sedan slocknade jag & Maria som vanligt i varsin soffa. ;)

På lördagen åkte Maria iväg på dagen men kom sedan tillbaka på kvällen igen. Det är så mysigt att ha henne hos oss! Det är inte bara jag som kan vara mig själv helt och hållet i hennes sällskap, även Fredrik är så bekväm med min syster att han kan vara helt avslappnad när hon är hos oss. Dessutom så är hon så hjälpsam, när jag kom ut på lördagsmorgonen hade hon plockat ur diskmaskinen och kokat kaffe till Fredrik. ♡

På söndagen fick vi sedan ett kort besök av mormor som varit snäll och sytt ett fodral till en babysitter som vi har fått från min kompis Nina. Bild kommer på den i ett senare inlägg. Senare på eftermiddagen kom Fredriks föräldrar över för en filmkväll. De hade dessutom med sig mat i form av en kycklinglasagne och en god sallad med sparris, tomater och jordgubbar. En perfekt och väldigt skönt helg med andra ord!

Det enda som tyvärr inte var så perfekt var att jag fick en riktigt jobbig IC-attack på söndagsmorgonen. Jag vaknade inte i tid på natten utan råkade sova i hela 3 timmar på raken. När jag vaknade hade jag fruktansvärda smärtor i blåsan och det var nästintill omöjligt för mig att ta mig upp ur sängen. Med Fredriks hjälp tog jag mig slutligen upp, men det tog säkert en halvtimme för mig. Efter sammanlagt 1 timmes svettningar, skrik och smärta så lyckades vi slutligen lösa problemet. Men efter det har jag haft väldigt mycket problem, det blev nog tyvärr ett ganska stort sår i blåsan. Så i natt ställde jag klockan så att jag gick upp 1 gång i timmen för att gå på toa och idag har jag varit väldigt stilla. Det känns något bättre men det kommer nog ta ytterligare några dagars vila och försiktighet innan jag börjar komma tillbaka till hur det var innan.

Mammaledig!

Idag är min första dag som föräldraledig! I fredags var det alltså min sista arbetsdag på bra länge. Det var en konstig dag som började väldigt stressigt då jag blev kallad till ett möte jag inte hade räknat in i min tidsplanering, min dator vill ej samarbeta efter att jag arbetsdagen innan "migrerat" till ett nytt operativsystem, mitt postfack och posthanteringsinloggning hade försvunnit mm. Efter några svettiga timmar så lugnade det dock ner sig och jag fick möjlighet att börja säga hej då till mina fina kollegor. Det blev ett härligt kramkalas!

Mina underbara chef hade bakat två cheesecakes dagen till ära, de åt vi upp tillsammans under mitt så kallade "välkommen åter"-fika. Min chef betonade att detta var inget hej då-fika utan ett "vi ses snart igen"-fika. En av mina fina kollegor bjöd mig också på lunch, jag blev så rörd över det! Vilka otroligt fina och underbara kollegor jag har, jag kommer att sakna dem massvis! Tur att jag bor så nära nu, jag får åka dit och fika ofta efter att bebis ploppat ut! :)

Smaskig cheesecake!

Vecka 37

Vecka 37 nu alltså, efter denna vecka är det bara 3 veckor (!) kvar! Så här står det att läsa om den kommande veckan:

Kroppen:

Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet:

Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 300-350 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor.

Så här känner jag:

Jag mår rätt hyfsat nu känner jag! Sjukskrivningen har ju som jag tidigare nämnt, gjort sitt till välmåendet. Och jag tar det så otroligt lugnt hela tiden. De dagar det inte är fullt så lugnt så märker jag av det direkt, så jag har inte mycket till alternativ. Ta det lugnt eller betala i smärta på kvällen. Lätt val, helt enkelt. Nätterna är dock jobbiga. Jag sover bra, men när jag vaknar har jag väldigt ont i blåsan och så är det en kamp att komma upp ur sängen för att gå på toan.

Det är fortsatt mycket aktivitet i magen. Speciellt efter måltid, precis som innan. Flera kvällar på raken har tösabiten fått hicka precis efter att jag ätit middag, så sött! Det känns lite som att jag själv har hicka, bara svagare och så är det lokaliserat långt ner i magen istället för i bröstet. Jag har försökt att filma de gånger jag tom ser rörelserna utanpå magen, ska se om jag fått till något som går att presentera här på bloggen sen! Ska försöka fota magen i helgen också, dags att lägga ut lite bilder på den, vem vet - det kanske blir sista tillfället till det.

Bakar in mig lite

Under sista trimestern är det vanligt att gravida börjar "boa in sig". Jag har börjat lite smått med att försöka dra igång några mindre renoveringsprojekt (som det tyvärr går lite trögt med), sätta ihop spjälsängen och även börjat tvätta sängkläder, handdukar mm till bebis. Det får det att kännas lite mer på riktigt, även fast jag inte greppar det än.

En annan sak som jag plötsligt fått för mig är att det måste bakas! Visst "måste" det väl finnas fikabröd hemma när alla besökare kommer och hälsar på lilltjejen efter att hon har anlänt? De som känner mig väl vet att baka är en syssla jag sällan tar mig för! Men nu har jag bakat hela 2 gånger på mindre än 2 veckors tid, det måste vara något slags rekord! Vid båda tillfällena har "farmors knäckflarn" testats med goda (lite för goda) resultat. Nedan följer receptet.

Farmors knäckflarn

Knäckkakor
2 dl socker
½ dl grädde
½ dl sirap
150 gr smör
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

Florsocker att strö på flarnen

Chokladkräm
100 gr smör
4 tsk kakaopulver
4 tsk florsocker

Smält smöret och blanda de övriga ingredienserna, blanda ner smöret. Klicka ut smeten på plåten klädd med bakplåtspapper. Grädda i 200 grader ca. 5-7 minuter tills de fått en gyllene brunfärg. Låt kallna på plåten.

Blanda ihop rumstempererat smör, kakaopulver och florsocker till chokladkrämen. Ta 2 jämnstora kakor och bred krämen på den ena och lägg ihop dem. Pudra på florsocker.

Tiden bara springer iväg!

Imorgon är min sista arbetsdag på riktigt länge. Det är  mindre än 1 månad kvar till BF och 90% av graviditeten är avklarad! När ska det gå upp för mig att jag snart ska bli mamma och att jag ska vara mammaledig? Jag misstänker att det kommer att dröja för än så länge känns det fortfarande väldigt overkligt och avlägset...

Sista veckan på jobbet

Det känns helt overkligt, men denna vecka är min sista på jobbet. Idag arbetar jag min sista måndag och går på mitt sista arbetsmöte innan den långa ledigheten. Jag har inte greppat det alls än och kommer förmodligen inte att göra det förrän långt in i ledigheten - det är för ofattbart. Då jag dessutom är sjukskriven halvtid så blir ju denna vecka extra kort, den kommer att försvinna innan jag hinner reagera.

Vecka 36

Då går vi alltså in i 36:e veckan av graviditeten. Efter den här veckan är det ynka 4 veckor kvar till bf! Och kanske blir det ännu tidigare med tanke på gårdagens inlägg. Så här står det om denna veckan:

Kroppen:

Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet:

Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Så här känner jag:

Efter gårdagens besked har jag börjat känna mig lite mer orolig inför förlossningen. Tänk om jag behöver försöka pusha fram en 5 kilos baddare? Tankar om förlossningen är ständigt närvarande och stundtals är jag rätt lugn, men ibland blir jag lite orolig. Jag läser en del om det och trodde att kunskap skulle lugna mig, men tvärtom blir jag nog bara mer orolig ju mer jag läser. Kanske dags att sluta?

Det har varit en otrolig aktivitet i magen de senaste dagarna. Ibland måste jag verkligen sätta mig ner och hämta andan pga trycket mot bröstkorgen. Jag har fått lite extra problem med min vänstra handled sedan jag i söndags vred den i ett ofördelaktigt läge när jag skulle stoppa ner p-skivan i dörrfacket i bilen, det knakade till och handleden liksom låste sig. Det har blivit något bättre, men det gör fortfarande ont så fort jag vrider vänsterhanden lite eller när jag försöker greppa något med hjälp av vänster tumme.

I övrigt känns det bättre med det mesta! Foglossningen har jag inte alls lika mycket problem med, jag tar det så otroligt lugnt den tid jag är hemma pga sjukskrivningen och det ger verkligen resultat. Jätteskönt, verkligen! Blåsan är jobbig, men den håller sig ändå i schack. Det var faktiskt värst just i början av graviditeten, även om den fortfarande gör ont. Jag har inte haft någon IC-attack på över en månad (peppar, peppar). :)

Besök hos barnmorskan idag

I morse var det återigen dags för ett besök hos barnmorskan. Det känns som att vi är där väldigt ofta, men det är ju "bara" en gång varannan vecka. Vid det här tillfället kollade bm inte järnvärdet då hon menade att det ändå tar tid att bygga upp depåerna så resultatet kan inte skilja sig mycket från förra besökets. Hon kollade däremot sockret som var mycket bättre än förra gången och urinprov, blodtryck och bebis puls var även det bra.

Alla tester såg alltså bra ut, men det bm tog upp som ett litet orosmoln är resultatet efter ultraljudet. Den bm som gjorde ultraljudet påpekade ju att bebis var inom normalkurvan viktmässigt även om hon ligger i den övre delen av den. "Min" bm sa dock att det finns en risk att bebis blir så stor att jag får problem att föda fram henne, att det kan bli aktuellt med att sätta igång mig tidigare alternativt kejsarsnitt. Hon skulle diskutera detta med läkaren som är knuten till MVC för att höra hennes synpunkter. Så fortsättning följer med andra ord...

Föräldrakurs x 2

Onsdag och torsdag morgon förra veckan hade jag och Fredrik bokat in oss på de sista två föräldrakurserna. Den första handlade om "första tiden efter förlossningen" och den andra om just förlossningen. Kurserna började tidigt på morgonen så fokus var inte riktigt på topp.

Onsdagens kurs leddes av barnmorskan Kerstin som även höll i amningskursen, en pedagogisk kvinna som även ordnade detta utbildningstillfälle väldigt bra, trots att hon enbart vikarierade för den bm som i vanliga fall brukade hålla i den. För min del innehöll inte kursen så många nyheter, det mesta har jag hört och läst innan. Men vi fick höra lite överraskande statistik om depressioner efter förlossningen; runt 10-15% av alla kvinnor drabbas, men även karlar drabbas - cirka 7% blir deprimerade efteråt - merparten av dem hade en deprimerad kvinna. Jag har inte tidigare hört något om förlossningsdepression för män - men klart att de kan drabbas likaväl - även deras liv ändras ju! Det pratas bara inte om det i samma utsträckning.

I övrigt så handlade den kursen mest om "skaka inte barnet", "använd sunt förnuft" och vart man vänder sig om man har problem med amningen - vilket en stor andel har i olika utsträckning.

Den andra kursen om förlossningen som vi var på torsdag förmiddag hölls av en bm vi inte haft kontakt med innan. Hon var tyvärr inte så pedagogisk och vi fick inte heller någon paus mitt i kursen vilket vi fått vid de andra tillfällena, vilket orsakade att tröttheten stundom tog överhanden. Både jag & Fredrik kom på oss själva vid flera tillfällen med att vi seglat bort någon annanstans i tankarna och inte riktigt hängde med i vad hon pratade om. Men det var bara att nypa sig i armen och försöka koncentrera sig. Inte heller vid detta tillfälle upplevde jag att jag fick höra så mycket nytt, men jag har ju hört en del av vänner och så har jag också läst en hel del. Jag tror att Fredrik fick ut lite mer av kurserna än vad jag fick. Hon pratade om hela förlossningsförloppet men även om smärtlindring, hur det går till på sjukhuset, när man ska åka in och vad som händer de första timmarna efteråt.

Fler finbesök!

Saga, 1 år.

Förra lördagens besök var inte det enda på senaste tiden. På torsdagen hade vi besök av Fredriks mamma Eva som var här en snabbis och i princip lämnade mat till oss (hon hade varit bussig och köpt med sig lunch men hade inte tid att stanna). På fredagen kom min kära syster som numera nästan har sitt eget rum här, det har hänt mer än en gång att jag eller Fredrik har kallat vårt kontor/gästrum för "Marias rum". På söndagen kom Fredriks föräldrar igen (denna gången båda två) och lagade lunch åt oss (de börjar skämma bort oss ordentligt!) och sedan blev det film-mys.

I onsdags kom min vän Nina och hennes fina 1-åring Saga på besök! Det var full fart på Saga nästan hela tiden hon var här och vi upptäckte verkligen hur pass icke-barnvänligt vårt hem är just nu. Tur att vi har lite tid att förbereda oss innan vår lille springer runt på samma sätt. ;) Saga ville fram och ta på allt, speciellt på de saker som mamma Nina sa "nej" till, såklart! En riktig liten bus-Fia med andra ord. Och bedårande söt!! Givetvis passade jag på att fota lite även denna gången.

Två fina tjejer på besök!

 

Balkongen var väldigt fascinerande och dit ville hon gärna och ofta. :)

Ibland måste man få leka lite med redigeringen på fotona också. :)

Ultraljudet i morse

I morse var vi på tillväxtultraljudet! Under förra barnmorsebesöket för knappt 1 vecka sedan skickade bm en remiss för ultraljud till Karolinska. Vi trodde att det skulle dröja ett tag innan vi fick en kallelse, men redan dagen efter hade vi den i brevlådan. Och idag var det alltså dagen D!

Denna gång blev det tyvärr inget foto, bebis är så stor att det blir helt enkelt inga bra foton. Men vi fick massvis av annan information istället. Vi bad barnmorskan dubbelkolla könet och hon bekräftade att det är en liten tjej vi väntar. Eller ja, liten och liten... Hon är ganska stor och välmående fick vi reda på. Bm mätte huvudet och lårbenet och kom fram till att bebis väger inom normalkurvan, men i den "övre" delen av den. Så i dagsläget väger hon 2,9 kg. Det är ju en rätt respektabel vikt för att vara i vecka 35! Men som sagt, fortfarande normalt så inget att oroa sig för. Faktum är att bm använde ordet "perfekt" väldigt många gånger, bebis låg perfekt i magen (med huvudet neråt men ännu inte fixerat då huvudet inte är tillräckligt stort), hon rörde sig perfekt och hjärtslagen var perfekta! Det kändes otroligt skönt att få höra, givetvis!

Tänk att hon snart väger 3 kg! Och att hon redan nu intagit rätt position - hon är redo att komma ut! Helt overkligt ju! Lillflörpan...

Välkommen vecka 35!

Så var vi framme i vecka 35 av 40! Jag tycker fortfarande att tiden går alldeles för snabbt, när ska den börja sakta ner?? Så här står det om vecka 35:

Kroppen:

Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger.

Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

 Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet:

Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Så här känner jag:

Jag är piggare nu och även om krämporna är där dagligen så känns det bättre! Blåsan är fortfarande värst, följt av foglossningarna och händerna. Jag har vaknat ett par gånger av halsbränna, men det är inte så ofta jag känner av den. Magen är ofta i vägen, det känns som att den växer i en rasande fart och att jag inte riktigt hinner med att vänja mig vid vart den slutar. ;) Jag har gått upp cirka 11 kg nu, hoppas på att jag slipper öka så mycket mer i vikt. Det börjar kännas i kroppen att det är tugnt, tex börjar mina knän att protestera mot viktökningen. Det gör ont i dem ibland och ofta "knäpper" det i dem när jag går.

Men trots krämporna så är jag så extremt lycklig över att vara där jag är nu! Tänka sig - vecka 35 och hittills går allt som det ska ändå! Bebisen verkar frodas och må bra, vi känner ofta rörelser i magen. Fredrik sover ofta med en hand på min mage, jättemysigt! ♡ Han tar så väl hand om oss och även omgivningen med familj, vänner & kollegor är extra förstående och hjälper till extra mycket just nu, det känns lyxigt! ;)