I morse var det återigen dags för besök hos barnmorskan. Hon tog de sedvanliga proverna och denna gången var allt positivt! Mitt järnvärde hade gått upp från föregående 107 (anemi) till 115 (att jämföra med 121 som jag hade första gången det mättes innan det började gå ner). Blodsockervärdet låg på 5,4 vilket var det lägsta hon mätt på mig. Mitt blodtryck låg stabilt på bra nivå, jag hade inte gått upp något mer i vikt (har gått upp totalt 11 kg) och bebis puls var på 152 efter att hon klämt och känt på magen (=bra. Hon tyckte sig också känna denna gången att bebis huvud fortfarande ligger neråt, vilket ju även det är positivt. Symfus fundus-måttet hade ökat 1 cm, vilket är helt normalt.
BM var väldigt positiv med andra ord och hon tror inte att det kommer att behövas något mer ultraljud efter att hon pratat med läkaren. Det hon verkade mest bekymrad över var mina svullna händer, hon tittade på dem med medlidande och konstaterade att jag måste ha mycket bekymmer med mina händer och fötter.
Det känns skönt att hon tycker att allt ser bra ut, samtidigt känner jag fortfarande med denna BM att vår kontakt inte är speciellt bra. Det känns inte som att hon lyssnar på mig ordentligt. Ibland försöker jag ta upp en fråga med henne som kanske oroar mig och jag får liksom ingen respons riktigt. Hon känns rätt oengagerad, minst sagt. Men jag kommer ju inte att behöva träffa henne så många gånger till så det är ju ingen idé att göra något åt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar