Igår kväll somnade Lillystrumpan vid kl 21, som hon brukar. Jag själv kom dock i säng alldeles försent, som vanligt. Det är mycket man vill hinna med på kvällen efter att hon har somnat, men knappt om tid. Jag la mig runt 00:30 och hon vaknade för första amningen lite drygt en halvtimme senare. Men sedan fick jag sova! Fram till klockan 03:30 i alla fall... Ända sedan vi började introducera lite mat har Lillys mage fått fart på sig och det brukar innebära nattliga blöj- (och pyjamas-) byten...
När jag stod där i badrummet och bytte den där blöjan och pyjamasen stannade jag upp och tittade mig själv i spegeln för ett ögonblick. Håret var rufsigt, hälften av håret hängde i en slarvig fläta (lättast att fläta håret nuförtiden då Lilly mer än gärna drar i det hår hon kommer åt) och den andra hälften hade brutit sig lös. Jag hade påsar under ögonen och några rynkor jag inte observerat tidigare var plötsligt väl synliga och nästan löjligt stora. Mitt vänstra öga som jag alltid har problem med när det börjar närma sig höst/vinter, rann det tårar ifrån och det var rött och svullet. När jag såg reflektionen av en sömndrucken mamma i stort behov av hårfärg, sömn och ansiktsbehandlingar så log jag. Ett STORT leende. För jag är så otroligt tacksam över att vara mamma! För att jag är så extremt lycklig i just denna stund. För det finns inget jag hellre skulle göra, ingen annan stans jag hellre skulle vilja vara! Och mitt trötta utseende är bara kvittot på mitt fantastiska liv och att allt är precis som det ska vara när man är småbarnsförälder! Jag älskar mitt liv! Och det är en så underbar insikt. Puss! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar