31/7-3/8 Sundsvall
Bara några timmar efter beskedet så var vi på väg i bilen mot Sundsvall. Jag var väldigt motsträvig till att åka, jag grät hela tiden, var lätt illamående och allt jag ville göra var att vara hemma med Fredrik och börja läsa på. Vad kan jag äta? Vad händer nu? Vad händer sen? Vad ska jag tänka på? Böckerna vi börjat läsa kunde vi ju inte direkt sitta och läsa uppe i Sundsvall där det skulle vara fullproppat med Fredriks släktingar och jag kände mig lättirriterad, känslig och jag ville verkligen bara isolera mig. Inte behöva hålla hemligheter och tränga undan mina känslor, låtsas som att allt var som vanligt när hela världen runt omkring mig ändrats!
Men vi åkte. Som tur var kunde vi åka i egen bil så att vi åtminstone fick lite egentid i bilen. När vi väl kom fram så var det ju fullt med människor hela tiden i 4 dagar i sträck. Vi lyckades smita på några korta promenader så att vi kunde ventilera vad vi tänkte och kände, men största delen av tiden så fick vi vara tysta, hålla tillbaka och låtsas. Vistelsen i Sundsvall var förstås, trots lite dålig timing - väldigt
trevlig och rolig! Det var bara det att jag tror inte att jag var
riktigt mig själv hela tiden, mina tankar var i en annan värld, jag var
disträ och väldigt känslomässig. Men vi hade riktigt mysiga
kortspelningskvällar, härliga middagar och trevligt umgänge, precis som
vanligt när vi hälsar på där! Det var full rulle konstant!
Vid ett par tillfällen så tyckte jag att det kändes som att Eva, Fredriks mamma - såg igenom mig. Bland annat när vi satt och funderade på om vi skulle boka en resa och Eva sa att hon tyckte att vi borde passa på när vi kan, för plötsligt kan det vara så att man har småbarn eller dylikt och då är det svårare att resa iväg. Hon tittade på mig på ett speciellt sätt när hon sa det där, hennes blick indikerade att hon visste - men säkerligen är det bara jag som kände så när hemligheten liksom tyngde ner mina axlar.
Ja, det där med resa också... Skulle vi boka eller inte? Kan man sola när man är gravid? Behövde vi stanna hemma för att besöka bm (barnmorskan)? Eller? Visst borde man väl gå dit på en gång, eller funkar det inte så i verkligheten? Vi kunde ju inte riktigt ringa ett samtal till mvc (mödravårdscentralen) när vi konstant var omgiven av släktingar, så vi tog bilen och åkte ner till havet. Jag ringde och förklarade sakligt att jag testat positivt och att jag nu ringde för att boka en tid. Barnmorskan jag pratade med var lite mer känslig och gratulerade mig och direkt kom tårarna! Herregud - hur kan jag vara så känslig?? Jag brukar ju iofs vara rätt nära tårarna ofta, men detta var något extremt. Hon bokade in oss på en gruppträff i slutet av augusti och ett besök hos vår egen bm i september. Hon sa även att det inte var någon fara att sola som gravid, men att de flesta gravida gärna undviker värme under den första trimestern för att det är för jobbigt. Så efter mycket övervägande fram & tillbaka så bestämde vi oss för att boka en resa till Rhodos - för att få lite sol, få vara lite för oss själva och bara kunna smälta detta tillsammans. Så imorgon söndag 5/8 drar vi och kommer tillbaka torsdag 9/8, hoppas bara på att jag klarar av värmen och lyckas på lite bränna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar