Illa... Jag mår illa!

I början var det ett mindre illamående, nu känner jag av det hela tiden, dygnet runt och det är mycket mer intensivt. Jag äcklas av mat och är för det mesta inte sugen på att äta alls, men lyckas ändå få i mig lite då & då. Det jag är mest sugen på just nu är salt. Jag vill äta salta godisar, snacks & mat.

Jag är också otroligt trött. Jag orkar nästan ingenting. Jag vill bara ligga i soffan/sängen hela dagen och snooza, så känns det. Det är tungt att ta sig upp på morgonen för att åka till jobbet trots att jag har gått & lagt mig i tid och sovit mycket längre tid än vad jag normalt brukar göra. Jag är inte alls sugen på att hitta på saker efter jobbet eller göra något över huvud taget, just nu är sängen/soffan högsta prio. Jag försöker att promenera en stund varje dag och Fredrik är duktig på att försöka få med mig, men vissa stunder när illamåendet är som värst och tröttheten som tyngst, då är det svårt att motivera sig att gå ut & gå.

I helgen hade vi, trots min obefintliga energi, mycket trevligt! Vi var på Rånäs slott tillsammans med Fredriks föräldrar. Efter att ha spanat på Slottets hemsida innan vi åkte dit så fattade jag & Fredrik beslutet att berätta för hans föräldrar samma dag. Det hade inte fungerat att vara där med dem utan att avslöja hemligheten då det var fasta menyer och drinkar som inte var gravidvänliga alls. Så om jag skulle följa med var det tvunget att avslöjas. Vi visste dock inte riktigt när vi skulle berätta. Fredrik tänkte att vi kunde berätta i bilen, men jag såg framför mig att Anders körde i diket av chock. Så jag tyckte att vi kunde vänta tills vi kom fram.

Väl på slottet började vi med en promenad runt området, men då vi gick lite uppdelat infann det sig inget bra läge för att berätta riktigt. Sedan satte vi oss ner och blev serverade en varsin macka med salami och brie. Både salamin och brien såg fantastiskt goda ut, men då jag inte ska äta något av det petade jag bort det från mackan och gav till Fredrik. Jag fick frågan på en gång varför jag inte åt av påläggen. Så jag bad Fredrik svara då vi kommit överens om att han skulle berätta. När han yttrat orden "Jo, för att Linda är gravid" så blev den spontana reaktionen väldigt positiv (skönt!). De gratulerade och ställde massa frågor om när det var dags, hur jag mådde osv. De var nog något chockade, men fattade sig snabbt. Senare på kvällen när de fått i sig lite alkohol och Eva & Fredrik gått från bordet för att hämta tilltugg så frågade jag Anders om han tyckte att det skulle bli kul att bli farfar. Då tog han min hand mellan sina händer, log stort och sa "Det ska bli fantastiskt kul, Linda". Och sen var det en liten paus och så sa han: "Jag vill ha två." Det var otroligt roligt att höra! Så skönt att de reagerade så positivt och de var även glada över att vi flyttat närmare så att de kunde ställa upp & hjälpa oss osv. Jätteskönt.