Trots att det inte gått mer än snart 11 veckor sedan förlossningen så känns graviditeten väldigt avlägsen nu! Jag minns knappt hur det kändes att ha en så stor mage, hur det var att känna sparkar inifrån. Jag blir påmind om vissa saker ibland, häromdagen när jag var i sovrummet mindes jag hur jag fick kämpa mig upp på nätterna när jag var kissnödig. Först för att lyckas halvt sätta mig upp och sedan fick jag ta tag i fönstrets handtag och häva mig upp. Därefter använde jag väggen som stöd hela vägen till toaletten. Herregud vilket projekt det var och vad ont jag hade! Och alla sa: "passa på att vila nu för sedan får du inte sova!". Jag försökte säga det redan då, att jag hade svårt att tro att det kunde bli värre - men det är ju få som förstår hur det är att leva med min sjukdom. De sista veckorna av graviditeten fick jag gå upp MINST 1 gång i timmen. Nu sover jag ju i princip tills Lilly väcker mig, har inte sovit så här många timmar i sträck på hur många år som helst! Mindre trött vet jag dock inte om jag är... ;)
När jag påmindes om graviditeten kom jag också att tänka på miraklet - att den lilla lilla krabaten som vi fick se på UL för första gången i vecka 13 faktiskt är en 10 veckor gammal bebis nu - utanför magen! Det är så overkligt fortfarande, hur häftigt är det inte att jag har "ruvat" denna lilla kyckling i min mage och att det faktiskt blev ett barn tillslut, med näsa, ögon, händer och allt annat som kan vara bra att ha! Tänkte att det vore lite kul att jämföra UL-fotona med foton på Lilly "färdigbakad". Så vad tycker ni, är hon sig lik? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar