onsdag 7 november 2012

150 dagar kvar!

Idag är det "bara" 150 dagar kvar tills det är dags! Tänk att inom kort är jag halvvägs genom graviditeten, det kommer att bli en milstolpe att fira! Nästa vecka på torsdagen är det dessutom dags för "RUL" - rutinultraljudet då vi förhoppningsvis kommer att få reda på barnets kön (och att allt står rätt till, såklart).

Så här står det om den här veckan:

Ovandelen av livmodern når naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Bebisen är drygt 14 centimeter lång och väger strax under 250 gram.

Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.

Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet. Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.

Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Det växer hår på huvudet och sinnena utvecklas fort. Nervcellerna för smak, lukt, hörsel, syn och känselsinne utvecklas nu i sina respektive områden i hjärnan. Produktionen av nervceller saktar av och existerande nervceller blir större och etablerar mer komplicerade förbindelser.

Nu har du kanske känt din bebis röra på sig. Om det har känts lite abstrakt att vänta barn innan, så brukar det ofta kännas mer verkligt när man känner fosterrörelserna. De flesta känner bebisen röra på sig för första gången någon gång mellan vecka 18 och 20.

De kommande tio veckorna kommer att vara bebisens livligaste tid i livmodern - senare blir det för trångt för alltför intensiv gymnastik.

Så här känner jag:

Magen börjar bli stor! (Ja, jag ska ta ett foto snart, jag lovar). Jag tycker att jag har känt lite rörelser som jag misstänker inte är gaser i magen, men än så länge så har det inte varit så tydligt att jag kan säga att det verkligen är sparkar. Jag har "bara" gått upp 2 kg, men som överviktig så är det bara bra att gå upp mindre än normalt.

Jag har ju mina kära problem, men IC:n är faktiskt mycket lugnare nu än för några veckor sedan (peppar, peppar!!). Det är fortfarande besvärligt och jag kan inte gå så mycket, men det är en klar förbättring. Sedan har jag ju karpaltunnelsyndrom och något som jag tror är smärtor från foglossning, men jag har mina skenor jag använder på nätterna till händerna, övningar jag gör på dagarna och så länge jag inte sitter ner i samma ställning alltför länge så minskar stelheten och smärtan av foglossningen också.

Jag längtar så tills nästa vecka! Jag kommer säkert att börja bli nervös när det närmar sig, precis som förra gången. Men det ska bli så roligt att få se den lille igen! Hoppas på fler bra foton sedan!

Tiden går fort!! :)

2 kommentarer:

  1. Vad coolt... Tänk; lilla bebbe börja få HÅR! Plötsligt känns det som att det verkligen ÄR en liten människa därinne! :-)
    Ni vill alltså inte dra på det där spännande ögonblicket då ni får veta könet på barnet? Det är ju onekligen mer praktiskt att få veta om det blir en pojke eller flicka i förhand, men tänk vad häftigt att få reda på det först när bebbe föds...?
    Jag vet själv inte hur jag skulle vilja ha det, båda alternativen är ju tänkvärda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, snart är den lilla människan komplett därinne, liksom! ;) Det är ju rätt fantastiskt egentligen, hur går det ihop?

      Nej, vi vill inte dra på ögonblicket alls! Haha! Jag är ju sjukt nyfiken och så har jag resonerat så här:

      1) Jag är rätt säker på att jag kommer att fortsätta ha en hel del besvär av min graviditet. Det känns som att det blir lättare att stå ut med om man kan visualisera det där lilla Knytet framför sig, och det blir så mycket lättare om man vet om det är en flicka eller pojke. :)

      2) Det kommer ju att bli en stor överraskning i sig att bara få se det lilla livet, hur h*n ser ut! :)

      3) Jag vill hinna shoppa lite innan för när det lilla livet sedan har ploppat ut så kommer fokus att ligga där, garanterat. Och let's face it - shoppingen förenklas ju om man vet kön. Jag vill ha minst en rosa klänning till en tjej och minst ett par snickarbyxor i jeans till en kille. Så är det bara. :)

      Radera