Som ett brev på posten kommer givetvis en nattlig IC-attack precis efter att jag skrivit ett inlägg om att jag är sjukt trött och inte riktigt lyssnat på kroppen på senaste tiden... Igår kväll tog jag det lugnt! Men kl 4 i natt var det dags. Nu har vi ju kommit på hur vi ska hantera dessa dock så även om det var väldigt besvärligt och gjorde ont så hade det kunnat vara 1000 ggr värre om inte Fredrik var där för att hjälpa mig. Vad skulle jag göra utan honom?
Idag är jag fortfarande väldigt trött och har extra ont, så jag får vara riktigt försiktig. Övervägde faktiskt att stanna hemma i morse då det var en andra IC-attack på gång vid 6-tiden, men jag stannar ju inte hemma om det verkligen inte är riktigt riktigt illa. Men resten av veckan nu har jag beordrat mig själv vila - sedan får vi se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar