Gråten - ja, i ärlighetens namn så gråter jag nog lite nästan varje dag, eller åtminstone är jag på väg att gråta. Nu har ju jag nära till gråten i vanliga fall, men det är överdrivet mycket närmre just nu. Jag kan börja gråta bara för att jag inte gråtit en dag. Jag höll på att börja gråta på ICA igår när jag trodde att favoritosten var slut. Jag gråter givetvis till känslomässiga TV-program, böcker, när jag ser någon annan gråta. Men också när jag ibland fylls av starka kärlekskänslor, som när Fredrik masserar mina fötter i soffan när jag har sjukt ont i blåsan och smärtan liksom bara försvinner. Eller när han tar initiativet och handlar och lagar mat när jag är så trött, hungrig & grinig att jag inte ens kommer på något ätbart till kvällens middag. För att inte tala om hur tårarna bränner i ögonen just nu när jag skriver det här! ;)
Ilskan – jag brukar ju vara rätt lugn & sansad i vanliga fall och kan väl tycka att jag håller det rätt bra nu också. Men ibland exploderar jag av en sådan kraft att jag själv blir förvånad. Häromdagen var vi lite sena iväg på morgonen & Fredrik var lite morgontrött och liksom släpade fötterna lite efter sig. Jag var redan klar sedan en stund tillbaka och till en början var jag förstående, försökte hjälpa honom med frukost osv. Men sen, helt out of the blue så lackade jag totalt istället! Jag lämnade lägenheten med bestämda steg, smällde igen dörren ordentligt och sedan drog jag. Nog för att jag inte körde iväg långt med bilen, jag väntade in honom, men oj vad ilskan kokade inom mig just då.
Skrattet – Visst har jag nära även till skratt och glädje! För ett par veckor sedan skrattade jag orimligt mycket till en scen i ”How I met your mother”, som egentligen inte ens var speciellt rolig. Men det triggade något inom mig. Nu har jag visserligen nära till överdrivna skratt även i vanliga fall så jag vet inte om detta hade just med mitt nuvarande tillstånd att göra... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar