Lycka!

Det var ingen alien!! Nej, det var faktiskt en lite bebis som hade 2 armar, 2 händer, 2 ben och 2 fötter! Bebisen hade till och med 2 hjärnhalvor (läkaren räknade så det är konstaterat!)! Känslan att få se det lilla knytet går knappt att beskriva i ord... Det var verkligen helt otroligt! Den lilla rörde på sig därinne, vi kunde se hur hjärtat slog! Och bebis vinkade till oss 3 gånger!!! Herregud, vilken känsla! Givetvis grät jag... (No surprise där!). Bebis rörde på sig hela tiden och när läkaren bad mig att hosta till för att hon skulle se bättre så såg man hur knytet vred på sig när mina magmuskler spändes! Helt otroligt! Åh, ni skulle ha varit där! Helst av allt hade man ju velat filma detta, men vi fick i alla fall med oss 3 foton som de var snälla att skriva ut! Ovan är det fotot som man bäst kan urskilja bebis på.

Anledningen till att vi var där var ju för att se hur hög risken är för att barnet har Downs syndrom. Risken var väldigt låg, 1 på 2314. Om risken är högre än 1 på 200 så erbjuder de ytterligare tester, men det är ju inte aktuellt för oss, vilket ju är jätteskönt.

Det var så skönt att få detta positiva besked och att få se att det faktiskt var en bebis därinne (inte tomt, ingen alien och inga femlingar)! Och att få se den vinka, röra sig med ryckiga rörelser och att få se hjärtat slå - ja den känslan går bara inte att beskriva, så är det verkligen. Nästa ultraljud är 15 november och då kommer vi nog att ta reda på könet (jag är ju sjukt nyfiken).

Åh, denna lycka!!!!