Ytterligare en IC-attack

I natt fick jag ytterligare en IC-attack. :( Jag har klarat mig ett tag från attackerna nu, även om jag fortfarande har haft ont i blåsan hela tiden. Det är ju under attackerna som nya sår uppstår och sedan gör såren ont innan de läker. I natt vaknade jag runt klockan 3, det var väl 3:e eller 4:e toabesöket för natten. Sedan den första ordentliga IC-attacken så har jag börjat gå på toa med öppen dörr på natten så att jag kan väcka Fredrik med mina rop om så behövs. Det var ju otrolig tur det! För när jag väl insåg att det var en attack och min kropp krampade ihop så ropade jag på Fredrik ganska omgående. Redan på andra ropet sprang en panikslagen och yrvaken Fredrik upp ur sängen (det gör ont i hjärtat att han blir så rädd när jag väcker honom på det sättet, men jag har inget alternativ riktigt).

Han vet ju precis vad han ska göra och han ordnade det på en gång. Den lättnaden som sprider sig när han ser till att smärtan försvinner, den är obeskrivlig! Denna gång löste vi det så snabbt dessutom så jag tror inte att mer än något litet sår uppstod under attacken och idag på dagen har jag mått "nästan" normalt. Det var verkligen optimalt och jag inser att jag måste fortsätta göra så, inte tro att det går att lösa själv, för det blir bara så himla mycket värre och så håller det i sig så sjukt länge efteråt. Vilken fantastisk karl jag har som kan hjälpa mig med mina problem, jag sa det till honom i natt - han får inte resa bort utan mig på resten av graviditeten, jag behöver verkligen honom! Min underbara älskling!! <3