Årskrönika 2012 i korthet

Januari var en händelserik månad 2012:

* Vi köpte lägenheten i Solna

* Jag slutade röka

* Vi började försöka få barn

Och allt samma dag! Den 20 januari 2012 blev en väldigt viktig milstolpe i mitt liv.

* Vi firade även vår 3-årsdag den 4 januari

Februari:
* Vi sålde lägenheten i Skarpnäck
* Vi rensade, packade, städade och fixade med annat praktiskt kring flytten
* Vi hjälpte syster Maria att flytta mitt i snökaos

Mars:

* Vi fortsatte med att fixa inför flytten
* Vi reste till Marrakech, Marocko för att få en välbehövlig paus

April:

* Vi flyttade till Solna mitt i snökaos (dagarna innan och efter var det dock givetvis ingen snö alls)

Maj:
* Tid för njutning äntligen! Nu kunde vi ta det lite lugnare efter konstant arbete med flytten
* Fint väder la grunden för utflykter i nya närområdet
* Som vanligt så här års var det många AW:s och mycket socialt umgänge

Juni:
* I början av juni åkte jag till Amsterdam med vännerna Linda & Magdalena
* Midsommar firades ute på Djurö

Juli:
* Den 30 juli fick vi beskedet att vi lyckats bli gravida!
* Semestertider som inleddes med en resa till Skåne, precis innan beskedet
* Den 4 juli såg vi Madonna i Göteborg och jag fick träffa Fredriks moster och ett antal kusiner för första gången
* Den 7 juli såg vi Pearl Jam på Globen - en helt magisk konsert - bästa någonsin!

Augusti:
* Fortsatta semestertider med resa till Sundsvall, precis efter beskedet om graviditeten
* Vi tog en tripp till varma Rhodos för att koppla av och läsa på om graviditeten

* Vi hade kalas hemma hos oss för familjen för att fira våra födelsedagar
* Den här månaden präglades mycket av känslor kring graviditeten och att hemlighålla det. Jag kommer ihåg att det var jobbigt att inte få prata om det med alla, man vill liksom bara skrika ut det för hela världen!
* Jag började skriva den här bloggen

September:
* Nu började vi berätta för omgivningen, det kändes så skönt att få berätta!
* Den 2:a september berättade vi för mamma, pappa & mormor. En speciell dag för mig som jag alltid kommer att minnas.
* Den 12:e september var vi i Globen och såg Nickelback - bebis första konsert!

Oktober:
* Den 1:a oktober fick vi se Knytet för första gången! Det var en otroligt häftig känsla! Nu blev det plötsligt verkligt!
* Den 29 oktober såg vi Hammarby vs Trelleborg på Söderstadion. Det var Hammarbys sista höstmatch på Söderstadion och bebis allra första Bajenmatch!

November:
* Magen växer, det börjar synas ordentligt!
* Milstolpe - den 22:a november är halva graviditeten avklarad

December:
* Den 29:e december får vi reda på att det är en liten flicka som växer i min mage! <3
* Vi firade jul hemma hos oss med både Fredriks föräldrar och mina för första gången


Det är säkert en massa saker jag inte fått med här som har varit minst lika viktiga i år. Men jag får väl fylla på med dem när jag kommer på dem. Nu är det dags för oss att göra oss iordning för årets nyårsfirande. Gott Nytt År!

Magen vecka 24

Tog denna bild på magen vecka 24, dvs för 2 veckor sedan.
Magen bara växer och växer och det är så mysigt! :)

Vi ska få en liten tösabit!

Vid lunchtid idag fick vi beskedet att med 99,9% säkerhet så väntar vi en liten flicka! Vilken känsla det var att få reda på könet, på något sätt kändes det så mycket verkligare då! Barnmorskan visade oss könet på ultraljudet, men för vår del hade hon lika gärna kunna sagt att det var bebis knä eller nåt, det är så svårt att se sådana detaljer på ultraljudet. Så det är tur att det är de som tolkar bilderna och inte vi. På bilden ovan kan man dock se bebis lilla huvud med näsa, ögon och mun. :)

Allt var så bra på ultraljudet, barnmorskan kollade att tillväxten var normal. Lilla flickan i magen väger enligt viktkurvan och till och med lite på plussidan (+9,5%) av den även om hon fortfarande ligger inom de normala måtten. Moderkakan ligger tydligen i livmoderns framvägg, vilket förklarar varför Fredrik har haft svårt att känna fosterrörelserna. Det kan dröja ytterligare några veckor innan rörelserna blir så kraftiga att de känns genom moderkakan, enligt barnmorskan.

I övrigt normal hjärtaktivitet, normala fosterrörelser samt normal fostervattenmängd har barnmorskan antecknat på det papper hon lämnade över till oss. Så skönt att höra att allt är bra!

Viktkurvan vecka 26

Vecka 26 & UL

Nu har jag varit dålig på att skriva här under julen. Jag ska bättra mig, jag lovar! Och jag ska ta igen vad jag missat. Idag är en stor dag - det är dags för ultraljud! Jag har inte alls varit lika nervös inför detta ultraljud, jag känner mig mer säker på att det är som det ska vara i magen nu. Skön känsla!


Jag har mått riktigt bra under julledigheten, kroppen har fått ordentligt med vila och det ger verkligen resultat! Jag mår mycket bättre både i blåsan och med foglossningarna. Karpaltunnelsyndromet är väl ungefär som vanligt, kanske något lindrigare även det, jag överanstränger inte händerna lika ofta. Det enda som varit lite värre är min hudsjukdom, HS:en, men även den börjar mildras nu. Jag passar på att njuta lite extra av att må bättre och ha mer energi nu! Hoppas att det håller i sig ett tag. :)

60% avklarat!

Just nu känns det som att veckorna bara flyger förbi. Det händer mycket och ändå känns det som att man inte hinner med någonting alls. Nu är jag i vecka 25, det är 111 dagar kvar till beräknad födelse och 60,4% av graviditeten är avklarad! Det är ju lite smått galet. Så här står det om den här veckan som jag idag har gått in i:

Barnet

Barnet kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma. Vikt 800 gram.

Mamma

Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage. Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan öka cirkulationen och fungera som en utlösande faktor för kramp i benen.

Så här känner jag:

Ännu ingen kramp i benen så det är jag glad för. :) Jag är väldigt trött hela tiden, tror att en stor del av det beror på blodbristen dock, så förhoppningsvis så ger järntabletterna resultat snart. Det krämpar och känns lite överallt i kroppen, blåsan är elak stundtals och foglossningen hjälper inte. Men fortfarande klarar jag helt klart av att jobba och blåsan är fortfarande inte så elak som den var i början av graviditeten. Jag tar det lugnt och försiktigt och det hjälper.

Bebis är väldigt aktiv i magen just nu. Det sparkas morgon, dag & kväll. Gärna efter mat och när jag sitter ner och vilar efter att ha varit igång ett tag. Det är väldigt poppis att sparkas när jag sätter mig i bilen efter att jag uträttat ärenden/shoppat. Det är en rätt underlig känsla detta med att bli sparkad på inifrån, men väldigt mysig och det skulle numera kännas tomt utan de små buffarna.

Att föda för tidigt

I fredags födde en av de 8 (!) gravida tjejerna på jobbet sin dotter, 12 veckor för tidigt. Hon skulle ha i mitten på mars, 1 månad innan mig. Hon var då i vecka 29, jag är i vecka 24. Det är som att jag skulle föda i mitten på januari! Det kändes så konstigt att få det beskedet, det blev liksom verkligare för min egen del. Jag har haft lite kontakt med henne även efter hennes förlossning och fått höra att de mår bra och att lille bebis som vägde 1300 gram och var 38 cm lång också mår bra under omständigheterna och att utvecklingen går åt rätt håll. Tänk att sjukvården kan ta hand om sådana små och rädda dem, det är ju verkligen helt otroligt!

Nu känner man ju ännu mer att det är dags att börja förbereda sig för livet som kommer, hittills har jag inte riktigt velat prata/läsa om det här med förlossning osv. Känns som att det är långt kvar och just den där inte fullt så roliga delen av det här med att få barn har jag velat skjuta på så länge det går... Men det kan ju faktiskt ske snart, det vet man ju aldrig.

Gårdagens besök hos barnmorskan

Igår var det dags att besöka barnmorskan för andra gången. Nu är jag i vecka 24, så jag tyckte väl att det verkligen var i senaste laget, speciellt när man hört från andra gravida med samma bf att de redan varit på flertalet besök. Men nu fick vi i alla fall möjlighet att träffa henne och hon tog en del prover. Jag hade förhöjt blodsockervärde, men fortfarande väl inom ramarna för vad som är normalt när man är gravid. Däremot såg det mindre bra ut när det gäller blodvärdet. Första gången jag testades hade jag ett värde på 121, nu hade det sjunkit till 111. Ett snäpp till (110) och jag hade klassats som anemisk, dvs att jag har blodbrist. Inte konstigt att jag är trött med andra ord! Så nu har jag beordrats järntabletter, får hoppas på att de funkar så att jag blir lite piggare! :) 

Förutom tester och lite samtal fick vi även lyssna på lille Knytets hjärta för första gången! Det gick så otroligt snabbt bara! Hon hittade hjärtat på en gång, vilket hon menade var mer tur än skicklighet och sedan lyssnade vi inte mer än några enstaka sekunder innan hon hade räknat klart. Det lilla lilla hjärtat slog så snabbt, så snabbt! Det var otroligt häftigt att höra! Krabaten därinne lever liksom fortfarande och pulsen (150 slag/min) var helt normal! Ska man tro på myten angående hjärtslag vs kön så är det en liten flicka därinne. ;) Nu tror jag dock inte att man ska förlita sig så mycket på den källan... 

Vid gårdagens besök skrev vi även upp oss på 3 föräldrautbildningar i januari/februari. Utöver det ska vi fundera på om vi kanske ska gå någon kurs inom exempelvis profylax eller dylikt för att ytterligare förbereda oss inför förlossningen. Vi ska även boka tid för ”sockerbelastning” då mitt blodsocker ska testas under ett par timmar på Karolinska (läge att ta med sig en bra bok tror jag).

Vecka 24 nu!

Idag har vi trätt in i vecka 24! 57,9 % av graviditeten avklarad och 118 dagar kvar tills det är dags! Följande kan man läsa om denna vecka:

Barnet
Hörseln är väl utvecklad. Barnet känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne. Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan.

Nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 700 gram.

Mamma
Din livmoder har växt så att den når över naveln. Nu kan du känna hur det spänner och trycker ju mer magen växer. Du kan få en del krämpor som halsbränna, ryggont och ont i benen. Du kanske också måste gå och kissa oftare. Många drömmer livliga drömmar nu. En del gravida samlar på sig vatten och får svullna ben framemot eftermiddagen och kvällen. Lägg upp benen på bordet eller stolen och vila dig. Du kan också använda stödstrumpor. Dina bröst har blivit större och du behöver säkert större BH med bra axelband. Kanske har du uppmärsammat att vätska kan sippra fram ur brösten. Brösten förbereder sig för sin kommande funktion, mjölkproduktionen. Varje bröst kan öka 200-400 gram men det är mycket individuellt.

Så här känner jag
Tänk vad häftigt att bebis faktiskt har en chans att överleva utanför magen nu om det skulle krisa sig! Det känns ju jätteskönt!

Jag känner bebis sparkar ofta och ibland väldigt kraftigt, så att jag rycker till ordentligt. Fredrik har fortfarande inte lyckats känna något än, kanske har det något att göra med att det känns för mig som att bebis sparkar inåt hela tiden. På blåsan närmare bestämt, det är uteslutande där jag har känt aktivitet. Om bebis bestämmer för att flytta sig snart kanske det blir lättare för Fredrik att känna också.

Krämporna börjar verkligen öka, blir mycket snabbare trött i kroppen, i fötter, ben, rygg och bäcken främst. Mitt karpaltunnelsyndrom blir bara värre & värre och ibland har jag svårt att somna för att det gör så ont i händerna och handlederna och ibland vaknar jag även av värken mitt i natten. Blåsan fortsätter att göra ont, ibland är det helt hanterbart och ibland väldigt jobbigt och handikappande. Halsbrännan har minskat som tur är. :) De dagar jag verkligen lyckas med att ta det riktigt lugnt märker jag snabbt resultat dagen därpå i färre krämpor, men jag kan ju inte ta det lugnt hela dagarna, varje dag.

I natt drömde jag återigen om förlossningen. Denna gång födde jag fram trillingar! Och alla tre var pojkar, precis som i tidigare drömmar - det blir bara killar för min del i drömmarna verkar det som. :)

Fortsatt decembermys!

I helgen hade vi besök av syster Maria som bakade fina pepparkakor och mumsig daim! Pepparkakshuset hade vi stora planer på från start men fick ganska snart inse våra begränsningar i arkitekt/byggsfären och akutbeställa ett färdigt hus som Maria sedan dekorerade så vackert. Jag tog det så lugnt i helgen att jag knappt ens bakade någonting, min uppgift var istället att underhålla Maria under tiden hon bakade. Och det var en bra arbetsfördelning tycker jag, med goda resultat. :) Jag är inte jätteförtjust i att baka, jag tröttnar precis som många barn väldigt snabbt, men jag tycker att det är så mysigt att vara med när någon annan gör det, så det var bara mys hela helgen. :)

Igår kväll var vi i "konsultgänget" hemma hos Lisbeth på en god bit mat och glöggmys. Vi fick smaka glögg gjord på äpplen från deras äppelträd i Skåne (alkoholfri förstås), vilket var supergott! Det var en riktigt mysig kväll och trots att energin var låg i bilköerna på väg dit så kom jag därifrån med massvis av ny härlig energi, det är så härligt att träffa detta gäng underbara tjejer!

I helgen ska det bli rekordförsök i mys tror jag, då syster Cathrine kommer från Skåne på lördag för att vara hos oss över helgen. Lördag kväll blir det systermys i stor skala och på söndagen ska vi hem till mormor för julmys med hela familjen. Jag ser verkligen fram emot detta, ska bli så härligt! Jag har dessutom passat på att ta en långhelg så jag är ledig på fredagen och måndagen, skönt med lite vila!

Mysmorgon med sparkar

Jag har haft en tuff natt med mycket smärta i blåsan, jag har gått upp 1 gång i timmen och på så sätt lyckats undvika en IC-attack i alla fall. Men smärtan kvarstår så idag blir inte många knop gjorda. För närvarande sitter jag i soffan och tittar på Nyhetsmorgon på vår nya fina TV. Samtidigt sparkar lilla Knytet i magen som en tok! Jag har märkt att sparkarna ofta kommer i soffan på mornarna och kvällarna, men även strax efter att jag ätit. Och även om Knytet lite otimat sparkar på min redan hårt utsatta blåsa så är det ju extremt mysigt med dessa sparkar! Tänk att det är ett litet liv därinne som lever om. <3

IC-attack på beställning

Som ett brev på posten kommer givetvis en nattlig IC-attack precis efter att jag skrivit ett inlägg om att jag är sjukt trött och inte riktigt lyssnat på kroppen på senaste tiden... Igår kväll tog jag det lugnt! Men kl 4 i natt var det dags. Nu har vi ju kommit på hur vi ska hantera dessa dock så även om det var väldigt besvärligt och gjorde ont så hade det kunnat vara 1000 ggr värre om inte Fredrik var där för att hjälpa mig. Vad skulle jag göra utan honom?

Idag är jag fortfarande väldigt trött och har extra ont, så jag får vara riktigt försiktig. Övervägde faktiskt att stanna hemma i morse då det var en andra IC-attack på gång vid 6-tiden, men jag stannar ju inte hemma om det verkligen inte är riktigt riktigt illa. Men resten av veckan nu har jag beordrat mig själv vila - sedan får vi se hur det går.

Tröttare än tröttast!

Sedan senaste inlägget har det varit fullt upp och jag är verkligen helt slut nu. Min kropp protesterar ganska markant mot de senaste dagarnas aktiviteter så ikväll planeras enbart vila! Men jag har haft några jätteroliga dagar. I fredags kväll kom Maria över och vi hade så mysigt tillsammans, alla 5 (Maria, jag, Fredrik, bebis & Nemi) somnade i 2 soffor relativt tidigt - snacka om att vi var utmattade redan då. ;)

Lördag förmiddag tog Maria fotot på min mage, är den inte gigantiskt stor nu?? Jag har lagt på ett fotofilter förstås, bara för att det var lite roligt, men det syns ju tydligt nu att detta verkligen inte bara är en "tjockmage" utan det är en riktig bebismage!

I lördags beställde vi även barnvagn, äntligen! Det blev en Brio Go 2013 i svart, precis som vi varit inne på nu ett tag. Prislappen hamnade väl över gränsen för 5-siffrigt med diverse tillbehör också givetvis, men det får vara värt det! I vecka 5, dvs början av februari blir det leverans.

I söndags skulle vi bara över till Fredriks föräldrar för att hämta några gamla datorer som Fredrik har kvar där, men det blev i princip det enda vi inte gjorde. Istället var vi med när Fredriks pappa Anders spontanshoppade 2 datorer och 3 sproilans nya tv-apparater (!) när Webhallen hade öppningspriser i sin nya butik i Täby Centrum. En av tv-apparaterna hamnade faktiskt hemma hos oss, en 55 tums Smart Led-tv från Samsung med 3D och röst- och rörelsekontroll. Det blev en väldigt generös tidig julklapp i år! Fredrik blev även tvungen att jobba lite på kvällen vilket resulterade att vi kom hem först vid 23-tiden vilket i mina nuvarande mått mätt lika gärna hade kunnat vara kl 3 på natten, jag var fullkomligt slut och kroppen värkte överallt.

I måndags kväll åkte vi över till Magnus & Jenny på födelsedagsfika. Det var alldeles för trevligt och vi snackade bort ett antal timmar så snabbt att när vi kollade på klockan första gången så var det redan midnatt! Så vi kom i säng vid kl 1, då trodde jag knappt att jag skulle komma upp tisdag morgon vid 6, men det gjorde jag! I går kväll, tisdag så drog jag till Odenplan och mötte upp Nina och vi var ute och åt på restaurang Bankomat. Vi hade verkligen jättetrevligt och jag är så glad att få så mycket tips och råd angående barn från en person med färsk erfarenhet! På väg hem från restaurangen märkte jag att min kropp inte alls var nöjd med de sena kvällarna på senaste, mitt bäcken liksom "låste sig" och jag fick gå med extremt små steg då benen blev otroligt stela och det gjorde väldigt ont. Idag gör det lite mindre ont efter en god natts sömn, men det är fortfarande långt ifrån det normala. Så ikväll blir det som sagt, enbart vila! Dags att lyssna på kroppen. :)

Vecka 22

Ja, nu har jag alltså trätt in i vecka 22 (!). Magen växer och jag känner små sparkar titt som tätt. Fredrik har dock ännu inte kunnat känna dem, längtar tills att han kan få göra det också!

Så här står det om denna veckan:

Nu väger bebisen nästan 430 gram, är ungefär 28 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu.

Innan bebisen lagt på sig hull ser huden lite skrynklig och genomskinlig ut, men nu ökar den i vikt varje dag. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln, som är viktig för produktionen av hormoner, utvecklas i stadig takt.

Redan nu finns tandanlag i käkarna. Det är inte så långt kvar tills du får träffa ditt barn och inom det första året börjar tandsprickningen.

Hittills har du förmodligen ökat i vikt med mellan 5,5 och 7 kg, men från och med nu kommer du att öka snabbare i vikt – räkna med strax under ett kvarts kilo per vecka. Det är vanligt och helt normalt att få sug efter specifik mat och ökade (men inte blodblandade) flytningar.

Din blodvolym har ökat för att fylla behovet av ökad syresättning och näringstransport till fostret. Det mesta av ökningen är blodplasma vilket leder till en utspädning av de röda blodkropparna, något som kan leda till fysiologisk anemi, eller blodbrist. Måttet på denna utspädning av blodet kallas hematocrit och når sitt lägsta värde omkring den här perioden, efter vilken den ökade produktionen av röda blodkroppar börjar komma ikapp.

Så här känner jag:

Jag har ökat ungefär 4 kg i vikt nu, det har snabbat på lite i ökningen på senaste tiden. Kanske beror det en del på att min aptit har ökat avsevärt. Nu är jag nästan konstant hungrig! Jag kan fortfarande inte äta så stora portioner, men om jag tillät mig själv skulle jag nog kunna småäta konstant i princip. Jag känner mig ofta som en stel gamling efter att jag suttit ner en stund, det känns som att bäckenet och nedre delen av ryggen liksom låser sig. Och så blir jag trött i ryggen snabbt. Mina händer är fortfarande ett bekymmer, men jag försöker undvika saker som är besvärliga och det ger resultat de dagar jag lyckas.

Halvvägs!

Idag är 50% av graviditeten avklarad!! Tänk att jag redan är halvvägs! Känns fantastiskt skönt!

Så här står det om vecka 20:

Barnet är från huvud till stjärt ungefär lika stort som en honungsmelon, 14-16 cm långt. Vikt 350 gram. Barnet växer snabbt nu! Alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20, sedan ökar skillnaderna. Nu kan barnet känna igen din röst. Utvecklingen av sinnesorganen kommer nu - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Om det är en flicka så finns det redan ca 2 miljoner ägganlag i äggstockarna. Fostret får nu det vita fosterfettet som ska skydda huden mot fostervattnet.

Grattis, nu är halva tiden gången! Nu känner många att fostret rör sig i magen men det kan också dröja ytterligare. Livmodern växer och magen blir större. Ibland kan naveln puta ut. Det är inte farligt. Både den och magen åker tillbaka efter förlossningen. Storleken på magen varierar från kvinna till kvinna. Jämför inte med kompisen som är i samma vecka, det är så olika. Från och med nu växer magen däremot mer regelbundet eftersom barnet koncentrerar sig på att just växa. Måttet ökar med ungefär en centimeter i veckan. Nu behöver du också extra järn i kosten. Järn finns i blodpudding, kött, ärtor och bröd. The, kaffe och mjölk försämrar upptaget av järn medan frukt, grönsaker och rotfrukter förbättrar upptaget. De flesta gravida brukar rekommenderas tillägg av järntabletter från denna vecka. Hör med din barnmorska.

Så här känner jag:

Det mesta funkar bra just nu. Visst har jag ont i händerna och det börjar bli svårt att äta med bestick, skala potatis, skriva med penna mm. Min blåsa gör sig också påmind med jämna mellanrum och sedan känns det i bäckenet och korsryggen pga foglossningen. Jag har också börjat få halsbränna på senaste tiden. Men allt det är överkomligt, jag kan göra det mesta som vanligt även om jag ser ut som en stel tant när jag gör dem! ;) Jag har börjat känna sparkar, vilket är otroligt mysigt! Det påminner ju mig om att det är ett litet liv där i magen som lever om och mår bra! :) Längtar tills att sparkarna ska bli så tydliga att även Fredrik kan känna dem!

Bolan

För ett par veckor sedan inhandlades detta vackra smycke från Silvermama. Det är en så kallad "gravidbola". Det står så här på deras hemsida angående bolan:

"Utöver att vara ett vackert smycke avger Bola gravidsmycket ett svagt ljud när kvinnan rör sig som barnet i magen kan höra och känna igen från den 20:e graviditetsveckan. Det svaga ljudet från Bolan sägs ha en rogivande effekt för barnet under graviditeten och även efter födelsen. I Sverige kallas ofta ett Bola gravidsmycke för en Mexikansk Bola men det finns även flera andra namn som exempelvis Graviditetssmycke, Änglapingla, Änglaklocka eller Änglasmycke."
Jag tror inte riktigt att smycket har så mycket effekt på hur barnet mår, men jag tycker att det är ett väldigt vackert halsband och en söt tanke. Nu går jag omkring med denna varje dag och tycker själv att jag låter lite som en julgran med pinglan runt halsen när jag går. Jättemysigt med andra ord. :)

Min mage inklusive bolan :)

Bild på växande magen

Ja, nu börjar ju magen verkligen stå ut! Jag har ju halvt lovat syster Cat och mamma att jag skulle lägga upp en bild på magen här så att även de kan se utvecklingen. Så här är den, min växande mage. <3

Filmen från ultraljudet!

I början är bebis rätt still, men sedan börjar h*n röra på sig mer. Titta noga runt 01:43, då "pratar" bebis! ;)

RUL avklarad - det gick bra!

Ultraljudet gick bra! Vi är så fantastiskt glada och åtminstone jag är väldigt lättad, Fredrik var inte riktigt lika nervös som mig. Barnmorskan vi fick träffa var jättetrevlig och såg till att vi fick med oss 5 foton hem och sedan fick vi också filma en snutt på slutet (ska försöka lägga upp den i ett separat inlägg om det går). Lägger upp alla fotona i detta inlägg även om de inte var så tydliga.

Allt var normalt med lille Knytet! Barnmorskan mätte allt möjligt, storleken på huvudet, hon checkade njurar, lungor, händer, fötter, hjärtat och till och med blodådrorna till hjärtat (hur kan de se sånt??). Allt var normalt, så himla skönt att höra!! Men när vi bad henne titta på könet så visade bebis först rumpan. När hon försökte gå runt så hade bebis benen i kors istället. Så det blev inget glutta där inte! En liten blyg/pryd krabat i magen alltså! Jag som är så sjukt nyfiken! Men vi får vänta lite till... Inga fler ultraljud är ju planerade, men vi får nog fundera lite och se om vi vill lägga lite pengar på ett extra eller inte.

Bebis var riktigt aktiv idag, gapade och såg ut att vilja prata, sparkade, vinkade och gömde huvudet bakom händerna. Fascinerande att se den lille röra sig så mycket fast man liksom inte känner det själv. Är det verkligen i min kropp den där huserar runt...? ;)

Barnmorskan räknade också ut ett nytt beräknat födelsedatum, nu beräknas bebis komma 11 april istället för 6 april! Det betyder att jag nästan gått 1 vecka "tillbaka i tiden", så nu är jag i vecka 19 igen. ;)

Nervös...

Ja, jag visste ju att jag skulle bli det! I natt har det varit svårt att sova... Om 3 timmar är vi på ultraljud igen! Nu vet jag ju i alla fall att det är en bebis därinne, till skillnad från förra gången. Då var jag ju rädd att det var en alien, eller helt tomt i magen. Nu är jag mer rädd för att det är något fel. För att bebis inte lever därinne i magen eller för att horn växer ur pannan på den... Fantasin är det ju inget fel på i alla fall! Snart vet vi mer... Får ta och sysselsätta mig tills dess, är hemma & ledig på förmiddagen så det blir väl till att fokusera på att städa eller nåt för att hålla tankarna sysselsatta... ;)

Inte den bästa veckan i mannaminne

För två dagar sedan deklarerade jag att mina IC-problem var lugna och då fick jag givetvis en IC-attack igen i natt... Jag var ute med några tjejer igår och vi hade supertrevligt. Jag drack givetvis ingen alkohol men inte heller någon vätskedrivande coca cola eller dylikt utan jag höll mig till vatten efter att jag inlett med en alkoholfri drink. Jag tog det lugnt, gick på toa ofta och tog mig hem snabbt med buss. Jag var ju duktig! Visst var jag ju tröttare än vanligt när det var dags att sova, jag kom ju ändå hem sent. Det var väl min enda "synd". Vid klockan 3 i natt slog IC-attacken till. Som tur är var Fredrik snabbt uppe och räddade mig från ett mycket värre öde, hur skulle jag klara mig utan honom? Min riddare! Men idag är blåsan känslig, nu blir det till att vara ännu mer försiktig igen.

Igår fick jag besked att det är foglossning jag har så ont av, främst på jobbet. Det gör mest ont när jag sitter och om jag suttit en stund utan att resa på mig. Jag blir stel i bäckenet och så smärtar det rejält där och i ryggen när jag reser på mig. Det är vanligt, men vissa får det inte förrän senare i graviditeten, andra känner inte av det alls. Sedan finns det dem som drabbas väldigt hårt av det och blir sjukskrivna, får gå med kryckor eller sitta i rullstol. Återstår att se hur min kropp klarar av foglossningen!

Det har varit en liten konstig vecka detta. I onsdags fick vi ett varsel på jobbet. En tiondel av alla anställda på jobbet ska få gå, HR som jag arbetar inom är berörda av varslet och vi kommer att drabbas hårt. Mitt jobb är i riskzonen och det är först i mars jag får reda på om jag kommer att få vara kvar eller inte. Precis i samband med att jag går på föräldraledighet då i princip... Det har varit en väldigt låg stämning på jobbet sedan beskedet, såklart. Det känns så overkligt att man själv riskerar att drabbas och folk man känner och bryr sig om definitivt kommer att ryka.

Ja, detta va väl inget roligt inlägg! Men ska man se på det positiva (vilket man såklart ska!) så är det ju fredag! Jag är gravid och har världens underbaraste sambo! Jag hade supertrevligt med tjejerna igår (alltid lika kul!) och nu är det en mindre dag till ultraljudet! På måndag ska vi faktiskt få besök av mormors städerska Marisol som ska se till att vårt hem blir tiptop. :) Mycket positivt med andra ord!

150 dagar kvar!

Idag är det "bara" 150 dagar kvar tills det är dags! Tänk att inom kort är jag halvvägs genom graviditeten, det kommer att bli en milstolpe att fira! Nästa vecka på torsdagen är det dessutom dags för "RUL" - rutinultraljudet då vi förhoppningsvis kommer att få reda på barnets kön (och att allt står rätt till, såklart).

Så här står det om den här veckan:

Ovandelen av livmodern når naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Bebisen är drygt 14 centimeter lång och väger strax under 250 gram.

Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram.

Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet. Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.

Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Det växer hår på huvudet och sinnena utvecklas fort. Nervcellerna för smak, lukt, hörsel, syn och känselsinne utvecklas nu i sina respektive områden i hjärnan. Produktionen av nervceller saktar av och existerande nervceller blir större och etablerar mer komplicerade förbindelser.

Nu har du kanske känt din bebis röra på sig. Om det har känts lite abstrakt att vänta barn innan, så brukar det ofta kännas mer verkligt när man känner fosterrörelserna. De flesta känner bebisen röra på sig för första gången någon gång mellan vecka 18 och 20.

De kommande tio veckorna kommer att vara bebisens livligaste tid i livmodern - senare blir det för trångt för alltför intensiv gymnastik.

Så här känner jag:

Magen börjar bli stor! (Ja, jag ska ta ett foto snart, jag lovar). Jag tycker att jag har känt lite rörelser som jag misstänker inte är gaser i magen, men än så länge så har det inte varit så tydligt att jag kan säga att det verkligen är sparkar. Jag har "bara" gått upp 2 kg, men som överviktig så är det bara bra att gå upp mindre än normalt.

Jag har ju mina kära problem, men IC:n är faktiskt mycket lugnare nu än för några veckor sedan (peppar, peppar!!). Det är fortfarande besvärligt och jag kan inte gå så mycket, men det är en klar förbättring. Sedan har jag ju karpaltunnelsyndrom och något som jag tror är smärtor från foglossning, men jag har mina skenor jag använder på nätterna till händerna, övningar jag gör på dagarna och så länge jag inte sitter ner i samma ställning alltför länge så minskar stelheten och smärtan av foglossningen också.

Jag längtar så tills nästa vecka! Jag kommer säkert att börja bli nervös när det närmar sig, precis som förra gången. Men det ska bli så roligt att få se den lille igen! Hoppas på fler bra foton sedan!

Tiden går fort!! :)

Första bebisshoppingen

Jag har alltid tänkt att det första jag ska shoppa till mitt första barn i klädesväg ska vara en Bajen-outfit. Så ska det liksom bara vara. Så ganska snart efter att jag "plussat" som det så fint heter så inhandlades plaggen på bilderna + 2 Bajennappar. Visst är de fina?? Och väldigt könsneutrala måste jag säga - passar både små flickor & små pojkar. :)

Parkeringsproblem pga magen

Det här bara måste jag dela med mig. Igår parkerade jag i garaget vid jobbet på morgonen och fick tag på en osedvanligt bra parkering. En mittenparkering med tom plats både till höger och vänster, väldigt rymligt alltså. När jag sedan skulle åka iväg var det dock inte tomt i rutorna bredvid längre och bilen till vänster om mig (på den sidan jag som förare ska in alltså) stod riktigt nära. H*n stod fortfarande inom sin ruta, men platserna i garaget är tyvärr väldigt trånga.

Jag försökte i alla fall klämma mig in, men det gick verkligen inte pga min mage! I vanliga fall hade jag kommit in med lite möda & besvär, men nu var det helt omöjligt. Så gravidsmidiga jag fick dra upp kjolen till hakan och gå in via passagerarsätet och klättra över till förarsätet, något som inte var det enklaste kan jag säga! Just då var frustrationen stor, men i efterhand kunde jag skratta åt det.

Ytterligare en IC-attack

I natt fick jag ytterligare en IC-attack. :( Jag har klarat mig ett tag från attackerna nu, även om jag fortfarande har haft ont i blåsan hela tiden. Det är ju under attackerna som nya sår uppstår och sedan gör såren ont innan de läker. I natt vaknade jag runt klockan 3, det var väl 3:e eller 4:e toabesöket för natten. Sedan den första ordentliga IC-attacken så har jag börjat gå på toa med öppen dörr på natten så att jag kan väcka Fredrik med mina rop om så behövs. Det var ju otrolig tur det! För när jag väl insåg att det var en attack och min kropp krampade ihop så ropade jag på Fredrik ganska omgående. Redan på andra ropet sprang en panikslagen och yrvaken Fredrik upp ur sängen (det gör ont i hjärtat att han blir så rädd när jag väcker honom på det sättet, men jag har inget alternativ riktigt).

Han vet ju precis vad han ska göra och han ordnade det på en gång. Den lättnaden som sprider sig när han ser till att smärtan försvinner, den är obeskrivlig! Denna gång löste vi det så snabbt dessutom så jag tror inte att mer än något litet sår uppstod under attacken och idag på dagen har jag mått "nästan" normalt. Det var verkligen optimalt och jag inser att jag måste fortsätta göra så, inte tro att det går att lösa själv, för det blir bara så himla mycket värre och så håller det i sig så sjukt länge efteråt. Vilken fantastisk karl jag har som kan hjälpa mig med mina problem, jag sa det till honom i natt - han får inte resa bort utan mig på resten av graviditeten, jag behöver verkligen honom! Min underbara älskling!! <3

Stödstrumpepremiär

Ja, som rubriken antyder så är det idag premiär för stödstrumpan! Denna geniala uppfinning är från och med igår det senaste tillskottet till min gravidgarderob. Jag har känt obehag i fötter och ben under de senaste veckorna och nu förstod jag ju i samband med att jag fick reda på att jag har karpaltunnelsyndrom att jag har en del överflödig vätska i kroppen.

Än så länge är betyget - I like it. Känns lite som en konstant massage av benet just nu och de känns mycket piggare. :)

Vad händer med mina händer?

På senaste tiden har jag fått lite problem med mina händer. I början märkte jag att när jag vaknade på nätterna så hade mina händer somnat/domnat och sedan fick jag ont i handlederna. Jag tänkte då att jag bara sovit lite konstigt med händerna, men det gick inte riktigt över utan blev bara värre. Händerna började domna ibland även på dagtid om händerna varit stilla ett tag och sedan började det göra ont även mitt i händerna och höger hand kunde jag inte riktigt stänga längre. När jag i lördags skulle ta vatten ur en vattenkanna och inte ens kunde lyfta kannan med handen pga smärta så kände jag att detta är inte längre normalt. Mina fingrar har också svullnat upp till oigenkännelse.

Så jag ringde till barnmorskan igår för att se om detta hade med graviditeten att göra. Och visst var det så. Jag har fått något som kallas för ”Karpaltunnelsyndrom”. Det är vanligt i slutet av graviditeten, från månad 6 och framåt. När hormontillströmningen ökar under graviditeten samlas det mer vätska i kroppens vävnader. Det orsakar tryck på medianusnerven (en av handens huvudnerver) när den kläms i karpaltunneln som är en trång kanal mellan handlovens ben och ett kraftigt band vid handloven. Så vad gör jag nu? Jo, jag ska kontakta en terapeut som jag fått numret till som ska ordna handledsskydd till mig. Dessa ska jag sova med så att handlederna är raka under nätterna. Hoppas att det kommer hjälpa. :)

Första bion Knytet kan ha lyssnat in på

Förra veckan var jag på bio och såg ”En oväntad vänskap”. En av tjejerna som jag såg filmen med avslöjade att hon också är gravid, men hon är i 13:e veckan, så några veckor efter mig. Hon hade haft oturen att vara väldigt illamående under sin graviditet, så pass illamående att hon knappt fick behålla någon mat alls och hon hade gått ner många kilon. Vilken tur jag har i det avseendet, jag har ju inte kräkts en enda gång...! Hon och jag placerade oss längst ut i kanten i tjejgänget så att vi kunde snabbt ta oss till toan när så behövdes. När filmen började så satte hon igång och knapra nötter. Jag som stolt sagt att jag knappt mått illa blev plötsligt extremt illamående av lukten på hennes nötter. Och hon knaprade ju på som en tokig, för nötterna var väl det enda som fick henne att hålla undan illamåendet. Tänk vad olika det kan vara!

Filmen var för övrigt otroligt bra, en film jag rekommenderar starkt! Jag skrattade mig igenom stora delar av filmen och stannade upp vid ett tillfälle och funderade på hur bebisen i magen upplevde skrattfesten. Nu kan ju faktiskt bebis höra lite och känna massvis, undrar hur det kändes för bebis i de intensivaste skrattanfallen. :)

Innan bion träffade jag Per & Christina för första gången på länge. Vi åt middag tillsammans på en italiensk restaurang i Sickla. Någonstans halvvägs in i middagen avslöjade jag att jag var gravid. Jag trodde innan att Per skulle bli glad för min skull, men liksom med ett lite ”avslaget” grattis och en klapp på axeln ungefär. Men jag fick verkligen en otroligt positiv respons, han ställde sig upp, gav mig en kram och uttryckte att han var otroligt lycklig för min skull. Han blev nog till och med lite tårögd fick jag känslan av, så jag blev väldigt rörd. Det är så härligt att få avslöja en sådan god nyhet för sina vänner, ikväll är det dags att avslöja för Magnus, när bebis ska få gå på sin första Bajenmatch!!

Drömmarna börjar sannerligen spåra ur...

I natt drömde jag ännu fler märkliga drömmar. Jag kommer ihåg en hel del av dem och vissa var rätt jobbiga (vaknade av att jag grät två gånger), andra mysiga & varma och en del bara helt enkelt väldigt konstiga. Tydligen är fenomenet med intensiva drömmar väldigt vanligt under graviditeten. Jag har läst det på flera ställen, men här är ett exempel på förklaring:

"Om du har konstiga drömmar - vare sig de handlar om bebisar eller graviditeten eller ej - kan det vara så att din sömn påverkas av graviditetshormoner, alla förändringar som din kropp går igenom och blandade känslor av glädje och oro inför att bli mamma."

En av mina märkliga drömmar i natt var att jag - håll i er nu - hade fött fram en pudel! Haha, tänka sig att det låg en liten pudel i min mage (blev du stolt nu, mamma ;)). Den var väldigt söt & mysig i alla fall och i drömmen var det inte det minsta konstigt att det var en liten pudelvalp vi lyckats producera. Och tänka sig, jag hittade lite text om detta med att drömma om djur under just andra trimestern som jag ju är i:

"Under andra trimestern är det vanligt att kvinnor drömmer om djur som är bebisliknande, som hundvalpar, kattungar eller kycklingar. Djuren kan vara gulliga eller hotfulla, beroende på kvinnans känslor gentemot graviditeten, hennes partner och hennes situation."

I natt jag drömde...

I natt drömde jag en märklig dröm. Jag var hos doktorn. Det var en äldre manlig förtroendeingivande doktor som fundersamt bläddrade i mina journaler när jag låg i sängen på sjukhuset. Till slut uttalade han sig:

"Ja, det är ju garanterat inte en flicka i alla fall. Det kan vi se på chokladupptaget, hur din kropp reagerar på choklad."

Drömmar är märkliga ibland... ;) Men faktum är att jag alltid trott att det ska bli en tjej innan jag blev gravid. Men nu är jag inte så säker längre... Den 15:e november får vi förhoppningsvis reda på vad som gömmer sig i magen. :)

166 dagar kvar...

 Nu har alltså 40,7 % av graviditeten passerat! Snart är jag halvvägs! :) Jag mår sällan illa numera och några cravings har jag i princip inte alls. Graviditetssymptomen är få men mina problem med IC:n kvarstår tyvärr. Vissa dagar känns det bättre för att sedan nästa dag bli sämre igen. Det går väldigt mycket upp och ner och även under samma dag. Är bra trött på smärta nu... Min hudsjukdom (HS:en) har också varit lite besvärlig de senaste veckorna för att häromdagen ställa till det ordentligt. Nu har jag en väldigt besvärlig situation som gör ont för varje steg jag tar. Men jag biter ihop och försöker göra det bästa av situationen och röra på mig så mycket jag bara kan och orkar.

Så här står det i appen om mig just nu:

Den ökade blodvolymen gör att en del kvinnor får ökad svettning. Många kvinnor blir även täppta i näsan. Behovet av att kissa ofta kvarstår. Slemhinnorna är sköra såväl i näsan som i underlivet.

Och så här står det om barnet: 

Ditt barn är 11-12 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 150 gram. Huvudet är ännu lite stort, men det börjar se mer proportionerligt ut. Ögonen är fortfarande slutna, men de har blivit större och ögonfransar och ögonbryn har blivit längre. Underhudsfett börjar lagras, det hjälper till att hålla värmen samt ger energi. På huvudet växer mer och mer hår. Alla fingrar och tår har nu fått små naglar. Hjärtat pumpar runt ungefär 24 liter blod per dygn. Barnet blir medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem. Barnet befinner sig nu i den övre delen av livmodern och väger mer än moderkakan. Utifrån känns barnet ligga mitt emellan blygdbenet och naveln.

Det börjar kännas så verkligen nu när ögonfransar, naglar och hörsel är utvecklade. Det är ju liksom en liten människa som ligger där inne nu! :)

Samtal med BM

För några minuter sedan pratade jag lite med barnmorskan. Jag hade försökt att få tag på henne i fredags utan framgång och nu ringde hon upp mig. Jag ringde henne för att ge henne ett förslag på smärtstillande från min urolog, så nu ska hon kontrollera med läkaren för att se om någon av dem är ok, annars får jag gå tillbaka till urologen igen och se om de har några andra tips på smärtstillande som hjälper mot IC:n. Ibland undrar jag varför läkare inte kan kommunicera direkt med varandra istället...?

Men, jag passade även på att checka med BM hur alla mina tester (blodprover & urinodlingar) har gått. Jag antog att skulle något vara tokigt så skulle de ha hört av sig, men man vill ju ändå höra. Så då fick jag veta följande:

Blodgrupp - jag är 0 RH+. Det är positivt (i dubbel bemärkelse ;)), för RH- kan orsaka problem om barnet är RH+ då mamman kan bilda antikroppar mot barnet.

HIV, Hepatit B mfl nasty sjukdomar är jag fri ifrån. Jag har tydligen haft Röda Hund (det var lite oklart innan), så jag har antikroppar mot det. De testade även för eventuella problem med sköldkörteln då mamma har det, men där var alla värdena inom ramarna.

Så so far so good! Tänk att min kropp, som inte alltid brukar vara så samarbetsvillig - faktiskt funkar rätt bra i vissa aspekter i alla fall! ;)

När vi berättade för morfis

Förra helgen besökte vi morfis tillsammans med mormor. Morfis har länge känt till våra planer då jag uppdaterat honom varje gång vi har varit på besök. Denna gången berättade vi nyheten och lämnade dessutom en bild på Knytet inramat i en vit ram. Visst blev det fint?

Fotot är taget med mormors mobilkamera så kvaliteten är inte den absolut bästa, men det syns ju tydligt hur det ser ut i alla fall.

177 dagar kvar...

 Jag är nu i vecka 15 (14 veckor och 4 dagar har gått). Så här står det i min "gravidapp" om vad som sker nu:  

Fostervattnet som finns runt barnet leder ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Hörseln fortsätter att utvecklas, eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud än. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment.

Och så här står det om mig: Ditt förstorade hjärta har nu en 20% högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig & barnet. Blodvolymen fortsätter att öka. Ditt barn är 104-114 mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50 gram. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen.

Tänk vad häftigt egentligen, mitt hjärta har alltså anpassat sig nu så att kapaciteten är en hel femtedel högre! Lille Knytet har fått kroppsbehåring och hörseln är på G! Det är ju som magi detta!

Magen växer, brösten växer

Innan har det känts som att magen enbart varit rejält spänd, ungefär som när man ätit en rejäl middag och är proppmätt. Nu har jag börjat uppleva att det är lite mer än så. Kläder börjar sitta trångt, det känns liksom lite obekvämt hela tiden. Ingenting passar riktigt. Magen börjar bli lite mer i vägen även om den inte är så ”självklar” än att det går att se på mig att jag är gravid. 

Då jag fortfarande har rejäla problem med blåsan så kan jag inte gå omkring med kläder som sitter åt kring magen så i morse tog jag faktiskt på mig mina gravidleggins för första gången. De känns för närvarande skrattretande stora. Ungefär som en clown känner jag mig med alldeles för stora byxor! Men hellre slappa leggins än ett par som sitter åt och gör att jag har mer ont än nödvändigt, såklart.

För ett litet tag sedan köpte jag nya BH:ar i lite större storlek för att mina bröst började växa i ett tidigt skede. Nu börjar jag växa ur dem också! Det är ju galet! Vet inte vart jag ska leta BH:ar snart, finns liksom inga ställen kvar där det finns storlekar som matchar mina meloner!

När jag berättade för mina underbara syskon

Lillesyrran Maria fick ju beskedet samma kväll som vi fick reda på det, vilket jag redan skrivit om här. Men storasyster Cathrine och storebror Micke har ju också fått reda på det och nu tänkte jag berätta lite om hur det gick till, så som jag minns det. 

Cathrine 

Jag försökte ringa till Cathrine vid ett par skilda tillfällen strax efter att vi varit ute på Djurö och berättat för mamma, pappa & mormor som jag skrivit om här. Men Cathrine var lite småsvår att få tag på, vilket jag fick förklarat för mig sedan när jag väl fick tag på henne berodde på en ny smartphone som Cathrine vid tillfället inte riktigt lyckats lista ut hur den fungerade.  

Den kvällen då hon svarade lät hon också lätt förvånad över att det var någon på linjen, att hon lyckats svara i detta nya teknikens underverk... ;) Vi började att prata om lite ditt & datt och sedan kom vi in på att prata om min hälsa. Jag nämnde då att jag hade ont i blåsan just nu, men att det hade sin naturliga och väldigt positiva förklaring... Jag kunde riktigt höra hur syrran höll andan där för en sekund och sedan när jag klämde ur mig att hon skulle bli moster så skrek hon rakt ut av lycka! Precis som alla kvinnor i vår fantastiska familj så är Cathrine en riktig känslomänniska! Så det som följde skriket var lyckligt gråt, fler skrik och bara massvis av positiv energi! Det kändes fantastiskt skönt och så otroligt roligt! Och jag blev såklart väldigt rörd... Dagen efter fick jag höra att Cathrine haft svårt att sova pga alla tankar som surrat omkring i hennes huvud efter samtalet! *Söt!* 

Micke 

Jag hade tänkt att ringa och berätta även för Micke, men sedan infann sig en möjlighet att få berätta för honom face-to-face. Maria hade donerat en dator till hans kids, men den var hemma hos oss för rensning hos dataexperten Fredrik. Micke svängde förbi en lunch för att hämta upp datorn lite snabbt, en dag då jag arbetade hemifrån.  

Vi snackade lite annat till en början och sedan slängde jag in att han skulle bli morbror. Den chocken! Micke blev verkligen överraskad och superglad, han kramade mig hårt & grattade! Han ställde en massa frågor & så kramade han mig igen. När vi pratat en liten stund så såg jag hur det glänste till lite i Mickes ena ögonvrå... Så jag frågade honom; ”Micke, är det där en tår...?”. Svaret blev en lång, hård kram och ”Ja, jag är ju så jävla glad för er skull.”. Om kvinnofolket i vår familj är nästintill känslofreaks med våra känslor väldigt nära hela tiden så är karlarna rätt duktiga på att begrava dem djupare. Så den där tåren, ja – låt oss säga att den betydde väldigt mycket för mig! 

Det här med att berätta för folk – och speciellt familjen – jag hade ingen aning om hur mycket positiv energi det skulle ge mig! Och jag har inte riktigt tänkt/trott att ett sådant besked påverkar så många runt omkring en. Man är liksom lite i sin egen bubbla till att börja med, men att få dela med sig av det – äntligen – är en fantastisk känsla!

Humörsvängningar??? Jag?? Va fan säger du!!

Det är ju mycket hormoner som seglar runt i kroppen på mig nu och de säger ju att humörsvängningar följer dessa små partiklar. Jag tycker egentligen att jag klarat mig rätt bra undan hittills, förutom kanske för ett par undantag... 

Gråten - ja, i ärlighetens namn så gråter jag nog lite nästan varje dag, eller åtminstone är jag på väg att gråta. Nu har ju jag nära till gråten i vanliga fall, men det är överdrivet mycket närmre just nu. Jag kan börja gråta bara för att jag inte gråtit en dag. Jag höll på att börja gråta på ICA igår när jag trodde att favoritosten var slut. Jag gråter givetvis till känslomässiga TV-program, böcker, när jag ser någon annan gråta. Men också när jag ibland fylls av starka kärlekskänslor, som när Fredrik masserar mina fötter i soffan när jag har sjukt ont i blåsan och smärtan liksom bara försvinner. Eller när han tar initiativet och handlar och lagar mat när jag är så trött, hungrig & grinig att jag inte ens kommer på något ätbart till kvällens middag. För att inte tala om hur tårarna bränner i ögonen just nu när jag skriver det här! ;)

Ilskan – jag brukar ju vara rätt lugn & sansad i vanliga fall och kan väl tycka att jag håller det rätt bra nu också. Men ibland exploderar jag av en sådan kraft att jag själv blir förvånad. Häromdagen var vi lite sena iväg på morgonen & Fredrik var lite morgontrött och liksom släpade fötterna lite efter sig. Jag var redan klar sedan en stund tillbaka och till en början var jag förstående, försökte hjälpa honom med frukost osv. Men sen, helt out of the blue så lackade jag totalt istället! Jag lämnade lägenheten med bestämda steg, smällde igen dörren ordentligt och sedan drog jag. Nog för att jag inte körde iväg långt med bilen, jag väntade in honom, men oj vad ilskan kokade inom mig just då.

Skrattet – Visst har jag nära även till skratt och glädje! För ett par veckor sedan skrattade jag orimligt mycket till en scen i ”How I met your mother”, som egentligen inte ens var speciellt rolig. Men det triggade något inom mig. Nu har jag visserligen nära till överdrivna skratt även i vanliga fall så jag vet inte om detta hade just med mitt nuvarande tillstånd att göra... :)

Dagarna efter första ultraljudet

Lyckan är fortsatt stor här hemma! Det känns lite som att jag är i töcken hela tiden, svårt att fokusera på annat när bilden av en vinkande liten bebis i magen fortfarande är starkt inpräntad på näthinnan! Vilken fantastisk upplevelse! Den här veckan har vi nu börjat berätta för folk runtomkring oss i större skala. Jag har äntligen berättat för närmaste kollegorna om vår roliga hemlighet och det mottogs väldigt positivt. Det var skönt att få lätta hjärtat och slippa fortsätta smussla, komma med bortförklaringar och rentav ljuga rakt ut! Kollegorna träffar man ju varje dag och de om några ser ju hur jag mår i vardagen. Min teamledare Camilla hade misstänkt graviditet men inte vågat fråga, resten av gänget verkade mer överraskade.

Min chef, Eva, berättade jag för i ett tidigt skede. Det uppstod en sådan situation i mitt projekt jag arbetade med just då som gjorde att jag valde att berätta det tidigt, det hade inte varit rätt att hålla på det när det planerades för framtiden. Hon har varit ett fantastiskt stöd so far och hon är väldigt mån om mig & att jag ska må bra under graviditeten. Det är så skönt att ha en så förstående och förståndig chef. :)

Lycka!

Det var ingen alien!! Nej, det var faktiskt en lite bebis som hade 2 armar, 2 händer, 2 ben och 2 fötter! Bebisen hade till och med 2 hjärnhalvor (läkaren räknade så det är konstaterat!)! Känslan att få se det lilla knytet går knappt att beskriva i ord... Det var verkligen helt otroligt! Den lilla rörde på sig därinne, vi kunde se hur hjärtat slog! Och bebis vinkade till oss 3 gånger!!! Herregud, vilken känsla! Givetvis grät jag... (No surprise där!). Bebis rörde på sig hela tiden och när läkaren bad mig att hosta till för att hon skulle se bättre så såg man hur knytet vred på sig när mina magmuskler spändes! Helt otroligt! Åh, ni skulle ha varit där! Helst av allt hade man ju velat filma detta, men vi fick i alla fall med oss 3 foton som de var snälla att skriva ut! Ovan är det fotot som man bäst kan urskilja bebis på.

Anledningen till att vi var där var ju för att se hur hög risken är för att barnet har Downs syndrom. Risken var väldigt låg, 1 på 2314. Om risken är högre än 1 på 200 så erbjuder de ytterligare tester, men det är ju inte aktuellt för oss, vilket ju är jätteskönt.

Det var så skönt att få detta positiva besked och att få se att det faktiskt var en bebis därinne (inte tomt, ingen alien och inga femlingar)! Och att få se den vinka, röra sig med ryckiga rörelser och att få se hjärtat slå - ja den känslan går bara inte att beskriva, så är det verkligen. Nästa ultraljud är 15 november och då kommer vi nog att ta reda på könet (jag är ju sjukt nyfiken).

Åh, denna lycka!!!!

Oro

Usch, jag börjar bli lite nervös inför ultraljudet imorgon... Tänk om det ÄR en alien i magen? Eller att kroppen lurat mig och jag är skengravid? Eller att något är väldigt tokigt med krypet?
Häromdagen när jag vägde mig på morgonen hade jag plötsligt gått ner 4 kg!! Blev chockad men klev av & på vågen igen för att dubbelkolla och då visade vågen att jag istället gått upp 500 gr från start. En lättnad spred sig i sinnet! Samtidigt har jag alltså enbart gått upp 500 gram från start. Det känns ju lite väl lite efter 13 veckors graviditet...
Vi får väl se imorgon hur det ligger till! Håll tummarna för mig!

Om cravings

Än så länge så har jag varit relativt befriad från cravings eller begär om man ska använda svenska begrepp. På flygplatsen på väg till Rhodos såg jag en kvinna som åt en påse med ”Jättesalt” och då blev jag sjukt sugen! Tyvärr hittade jag ingen sådan på flygplatsen men jag köpte istället med mig en stor förpackning Lakrisal. När jag läste på mer angående vad man får & inte får äta under en graviditet så upptäckte jag dock att man inte bör äta mer än 50 gram lakrits per dag, så jag fick besinna mitt begär. Sugkarameller hjälpte mycket när illamåendet var som värst, så flera påsar Jättesalt inhandlades när vi väl var hemma.

Sushi har jag också fått cravings för, det är så sjukt gott ibland! Och innan jag visste att jag var gravid blev jag galet sugen på pizza en gång, trots att jag väldigt sällan är det. Man borde ju ha anat då... ;)

Mitt senaste begär är dock ett väldigt dumt sådant. Jag är ofta sjukt röksugen! Jag som slutade röka i januari och har, innan graviditeten inte känt sug efter cigaretter på väldigt länge! Jag förstår inte varför det ska komma nu? Jag kan förstå om kroppen är sugen efter saker som det råder brist på, exempelvis salt, järn, socker eller vad det nu kan vara. Men nikotin? Överallt jag läser så står det att man ofta känner precis tvärtom, en stark avsmak för nikotin och att många kvinnor därför har lättare att sluta röka under den här perioden. Men inte jag inte... Jag får dras med mitt röksug som ibland är riktigt extremt och försöka tänka på annat istället. Vanligt tuggmummi hjälper dock lite så jag har blivit något av en storkonsument.

När vi berättade för mamma, pappa & mormor

Söndagen den 2 september var det dags att förmedla nyheten till mamma, pappa & mormor. Vi ville inte berätta över telefon och det är ju inte varje dag vi träffar dem så detta tillfälle gav utrymme för lite mer planering. Maria kom med idén om att beställa t-shirt eller dylikt med tryck på, det slutade med att jag beställde egendesignade kaffekoppar från Nederländerna. På mammas kopp stod det ”jag ska bli mormor” på, pappas ”jag ska bli morfar” och mormors ”jag ska bli gammelmormor (igen)”. Vi planerade en lunch ute på Djurö med invändningen att vi ville hälsa på & gulla med mammas rekordkull på 7 små valpar. Jag tror att mamma svalde anledningen till besöket med hull & hår, men pappa anade ugglor i mossen när Maria skulle följa med. Han hade faktiskt frågat Maria innan om det var så att jag var gravid. Maria hade givetvis förnekat det, men kanske lite väl kraftfullt enligt Maria själv.

Väl ute på landet så kände vi att det var bäst att avslöja nyheten innan lunchen då det skulle serveras lax och jag får ju inte äta lax från Östersjön bland annat. Så när vi satt ner vid bordet innan maten så drog jag fram de inslagna kopparna. Jag hade slagit in dem i separata paket och räckte över dem samtidigt. Jag berättade att vi hittat presenterna på Rhodos, och att vi tyckte att de passade så bra in på dem, allt för att dra ut på spänningen lite till.

De började öppna paketen samtidigt och vi studerade deras reaktioner noggrannt! Pappa var den som fick upp paketet först. Han såg överraskad ut, men var tyst och studerade istället mamma för att se hennes reaktion. Pappa gillar ju överraskningar så det kändes typiskt honom! :) Mamma fick sedan upp sitt paket och hennes reaktion var att hon tog av sig glasögonen och begravde ansiktet i händerna och storgrät. Jag visste att hon skulle gråta, det var givet, men hon fick verkligen inte ur sig ett ord till att börja med. Mormor var sist ut att få upp paketet och det verkade som att hon inte riktigt lagt märke till uppståndelsen kring henne. Men hon höll upp koppen och läste högt: ”Jag ska bli gammelmormor. Igen.” Jag tror att det tog en liten stund för det att sjunka in, men sedan förstod hon och grattade!

Alla kramade om mig och vi översvallades av gratulationer från alla håll när det gått upp för dem vad detta faktiskt innebar. Mamma sa gång på gång hur otroligt lycklig hon var och sedan började frågorna. Runt en halvtimme in i lunchen hade det börjat lugna sig och då kom plötsligt en rolig reaktion från pappa. Han liksom fnissade till lite för sig själv och när jag frågade honom vad de va så sa han: ”Heh, lille pyret.... I magen!” Det var som att det först då gick upp för honom på riktigt. :) Efter lunchen när det var dags för kaffe så sa mormor bestämt: ”Jag ska inte dricka ur den här koppen förrän barnen är fött!”. Så nu står koppen hemma hos mormor uppe på spritskåpet och bara väntar på att få användas... :)